Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bysantinsk konst - Bysantium, Bysans l. Byzans (nuv. Konstantinopel) - Byske, socken i Vesterbottens läns andra fögderi - Bysmedjan, 1631 anlagdt jernbruk i Norrbärkes socken af Kopparbergs län - Bysseskyttar, fordom benämning dels på städernas båtsmän och dels på en del af artillerimanskapet. Jfr Artilleri - Byssus, Lat., i forntiden namn på siden- och bomullstyg - Byssus, zool. - Byst, bildhuggarek., bröstbild. Se Bildstod - Bysta, frälsesäteri i Askers socken och härad af Örebro län - Bystrid, milit. Se Ortstrid - Byström, Johan Niklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långarmade, magra, likgula figurer, "som
knappast kunna stå på sina ben" och hvilka man
ännu ser i Grekland och Ryssland. – Den fina
bysantinska miniaturmålningen var den
konstgren, som längst höll sig fri från
förfall. L. D.
Bysantium, Bysans l. Byzans (nuv.
Konstantinopel), stad på vestra stranden af
Bosporen. Det var ursprungligen en af megarenser
omkr. 658 f. Kr. anlagd koloni. Genom sitt
gynsamma läge kom det snart att beherska handeln
på Svarta hafvet och vann derigenom stort
välstånd. När Darius Hystaspis 516 tågade mot
skyterna, kom B. under persernas välde,
hvarifrån det likväl 477 befriades af den spartanske
fältherren Pausanias. Derefter slöt det sig till
Athens bundsförvandter, men uppträdde under
bundsförvandtkriget 357–355 som denna stats
fiende och erhöll efter krigets slut full
sjelfständighet. 341 och 340 försvarade sig B. med
framgång mot Filip II af Macedonien. Under
romarnas krig mot konung Filip V stodo
bysantinerna på de förres sida. 196 e. Kr.
förstördes B., efter 13 års belägring, af Septimius
Severus, emedan det tagit parti för Pescennius
Niger. Det hemtade sig likväl snart åter, och
330 gjordes det, under namnet Konstantinopel,
af Konstantin den store till det romerska rikets
hufvudstad.
Byske, socken i Vesterbottens läns andra
fögderi. Arealen 105,418 hekt. (9,23 qv.-mil).
5,610 innev. (1876). Regalt pastorat af 2:dra
kl., Hernösands stift, Vesterbottens andra
kontrakt.
Bysmedjan, 1631 anlagdt jernbruk i
Norrbärkes socken af Kopparbergs län.
Bysseskyttar, fordom benämning dels på
städernas båtsmän och dels på en del af
artillerimanskapet. Jfr Artilleri.
Byssus, Lat. (Grek. byssos, af Hebr. bus), i
forntiden namn på siden- eller bomullstyg,
sedan i allmänhet på hvarje slags dyrbar väfnad.
De gamle egypterna tillverkade byssus dels af
skägget hos en musselart (Pinna), dels af gul
eller rödaktig bomull. I Grekland bereddes den
dyrbaraste byssus af gul bomull från Elis.
Byssus, zool., den knippa af fina, hornartade
trådar, hvilken hos många lamellibranchiater
(slägtena Mytilus, Modiola, Pinna och
Dreissena) afsöndras från ett bredvid foten beläget
körtelartadt organ (den s. k. byssus-körteln) och
som tjenar att för hela lifvet eller, mera sällan,
för någon kortare tid hålla djuret fast vid
främmande föremål. Med den muskulösa fotens
tillhjelp fäster djuret dessa trådar på bestämda
ställen, och der fasthållas de med sina
skifformiga breda ändar. Om de afskäras eller
afslitas, utväxa de på nytt. En modifikation af
byssus är den hornartade, lamellösa, icke
tradiga bildning, som fäster några musslor (Area
och Pectunculus) vid deras underlag. A. Sg.
Byst (Fr. buste, af Ital. busto, bröst, bål),
bildhugyarek., bröstbild. Se Bildstod.
Bysta, frälsesäteri i Askers socken och härad
af Örebro län, med naturskön belägenhet vid
sjön Sottern. Omkr. 40 mtl. Till gården höra
tre större qvarnar, Brefvens stångjernsbruk och
masugn samt Bysta knipphammare. B. har
tillhört flere af Sveriges förnämsta slägter (Sparre,
Thott, Rålamb, Bielke) och blef 1778, tillika
med Brefvens bruk, af ryttmästaren D. H.
Hildebrand gjordt till fideikomiss. F. n. (1878)
tillhör det frih. J. A. Gripenstedts enka.
Bystrid, milit. Se Ortstrid.
Byström, Johan Niklas, bildhuggare, föddes
i Filipstad d. 18 Dec. 1783. Han var son af en
köpman och fick en för faderns yrke lämpad
uppfostran. Under någon tid var han handelsbetjent
i sin hemort, och redan då visade sig hans
konstnärsanlag, i det han på lediga stunder sysslade
med sigillgravyr. När han vid faderns död
ärft en liten förmögenhet och derigenom blifvit
satt i stånd att följa sin inre kallelse, reste
han 1803 till Stockholm, der han började sina
studier på konstakademien och – enligt ett
uttryck af honom sjelf – "påtade ihop
basreliefer" under professor Forsslunds ledning.
1804 fick han sin första belöning, på hvilken
flere andra snart följde, och 1808 blef han
agré vid akademien. Sergel, som i början
mottagit honom något kallt, kunde slutligen ej
undgå att märka den uppblomstrande talangen
och blef derefter en faderlig vän och
rådgifvare för B., som fick fortsätta sina studier
på mästarens egen atelier. 1809 vann B.
akademiens stora pris, åtföljdt af ett resestipendium,
och i Juni 1810 begaf han sig direkte till Rom,
der han sedan tillbragte större delen af sitt
återstående lif. I Rom blef antiken hans
förnämste läromästare. Redan ett af de första
marmorarbeten, som han utförde derstädes, näml.
Den liggande bacchantinnan (i half kroppsstorlek),
med hvilket han äfven grundade sitt rykte,
visade den antikiserande riktningen af hans
konstnärsskap. Detta verk, som han två gånger
reproducerade (ett exemplar finnes i Upsala
universitets museum) och hvilket sedermera göts
i brons af Carbonneau i Paris, ankom till
Stockholm 1814. Två år derefter inträffade
konstnären sjelf, medförande fyra marmorstatyer:
en Pandora, en Hygiea, en Nymf och en kolossal
Mars, på hvilken hufvudet ännu ej var hugget.
Kronprinsen Karl Johan, i hvilken han
förvärfvade en frikostig gynnare, köpte dessa
arbeten, bland hvilka det sistnämnda, hvars
hufvud B. i största hemlighet gaf Karl Johans
drag, sedermera blef såsom gåfva införlifvadt
med Skoklosters samlingar. Under sin vistelse
i Stockholm 1816 utnämndes B. till vice
professor vid Akademien för de fria konsterna och
öppnade sin atelier i det efter Sergels död
lediga statybildhuggarebostället, men återvände
s. å. till Rom, med beställning på statyer af
Karl X, Karl XI och Karl XII. 1821 gjorde
han ett nytt besök i Stockholm, och när han
på hösten s. å. reste tillbaka till Rom, tog han
vägen öfver England och Paris. I konstens
hufvudstad blef han nu en af de mest
sysselsatte bildhuggarna. Många verk från denna
hans blomstringsperiod (1816–29) stannade
i utlandet, men ännu flere gingo till Sverige,
der han hade goda kunder såväl i konungen
som i flere af den tidens magnater. Bland
arbeten, som hitkommo, må nämnas Venus och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
