Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bacchus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1403
Bacchus.
1404
-orter, som berömde sig af att först hafva mottagit
gudens gåfva, voro Etolien och Ättika. Den
attiska Bakchos- (Dionysos-) kulten framträdde
tydligast i sagan om Ikaros och i de attisk-ioniska
nationalfester, som kallades de attiske dionysierna
och voro dels skördefester (de små eller landtliga
dionysierna), dels vårfester (de store eller
stads-dionysierna. Jfr Dionysierna). Äfven på
Egeiska hafvets kuster och öar firade man jämte
Zevs och Apollo mest Dionysos; från Kreta härstammar
Ariadne-sagan.
Vissa sagor och bruk äro egnade åtD:s lidanden
under vintern. Denne D., vanligen dyrkad under
namnet Zagrevs, är son af Zevs och Demeter
eller Persephone. Han är en förföljd, plågad och
dödad gud - en bild af det jordiska naturlifvets
vinterdvala. På honom syfta sagorna om Lykurgos
och Penthevs. Hans högtidsfest firades enligt
en fornåldrig skottårsberäkning hvart annat år,
vid den tidpunkt då mörkret synes på väg att segra
öfver ljuset, vid nattetid, på berg och i skogar,
uteslutande af hustrur och flickor (bacchanter,
me-nader, thyjader), under ursinnigt vilda dansar,
med svängda facklor och "thyrsos"-stafvar, med ormar
i det utslagna håret och i händerna, under musik från
dofva pukor och gälla flöjter. D. var försvunnen;
man bestormade honom att återkomma. Så firades han
i synnerhet i Be-otien, Phocis och på Peloponnesos.
I Tracien, Macedonien och Mindre Asien sammansmälte
inhemska sagor och religionsbruk med de grekiska. I de
båda förstnämnda landen utmärker sig Dionysos-kulten
genom sin vildhet, i Mindre Asien åter genom en
lysten veklighet.
Sagan om den indiske Bacchus, Orientens eröfrare,
uppkom dels ur Orientens egna arf-sägner, dels
af grekernas benägenhet att inför-lifva främmande
lands guda- och hjeltesagor med sina egna och deraf
dikta en sammanhängande forntid för den dem bekanta
verlden. Sagan om Bacchi asiatiska eröfringståg synes
hafva utgått från Mindre Asien. Enligt Evri-pides
drager B. från Lydien genom Frygien, Persien,
Baktrien, Medien, Arabien och vidare efter Syriens och
Mindre Asiens kuster tillbaka till Grekland. Efter
Alexanders eröfringståg infogades äfven Indien i
denna kedja. B. hade nu blifvit förebilden af en
triumferande eröfrare, som vann sina segrar genom
att berusa fienderna samt medelst thyrsos-stafvar,
bacchanter och satyrer. Med ståten af kufvade folk och
tamda vilddjur firades hans segrar i yppiga dryckeslag
af de baktriske konungarna, Se-levkiderna, Ptolemeerna
och de romerske fältherrarna. Denna sålunda allmänt
utbredda sägen behandlades under den alexandrinska
tiden med förkärlek af den bildande konsten och den
mytologiska dikten samt fick slutligen genom Nonnos
från Panopolis i Egypten sin slutliga sammanfattning,
i hvilken fabler och ortsägner äro förenade i brokig
blandning.
Egenskaper. B. var främst en vinets och vinodlingens,
öfver hufvud en trädens och trädfruktens gud,
hvarför han företrädesvis dyrkades å fuktiga och
fruktbara ställen. Han ansågs förädla menniskorna
och deras seder.
älska fred och handel samt utbreda rikedom. Med sin
gåfva skingrar han alla sorger, förjagar allt vidrigt
och fyller hjertat med lust och fröjd. Pantrar och
lejon draga villigt hans vagn, och lydigt följa honom
alla skogens väsenden. Slutligen är han liksom Apollo
en den hänförda sinnesstämningens, en förutsägelsens
och en den försonande reningens gud.
Till romarna kom Bacchus-kulten från nedre Italiens
greker. I Eom ärades denne gud säkert sedan 496
f. Kr. Han bär der äfven namnet Liber, som vanligen
anses betyda fri. Libe-ralierna, en åt honom egnad
fest, inföllo på d. 17 Mars och högtidlighöllos i
synnerhet af landt-folket. Äfven firades nattliga
bacchanalier.
Symboler voro, bland växterna vi nr ankan och
murgrönan, bland djuren pantern, tjuren, åsnan,
bocken och geten, vidare dryckeshornet, bägaren,
thyrsos-staf-ven - d. v. s. en lång staf, i toppen
prydd med en piniekotte eller en knippa murgrönsblad
eller vinlöf - och slutligen ormar, facklor, flöjter
och cymbaler.
Bilder. Den bildliga framställningen af B. var
utomordentligt om vexlande. Än tänktes han som barn,
än som en späd yngling, än som en skäggig man med
mäktig och hög kroppsbyggnad, än med ett fint och
smäktande, än med ett starkt upprördt och häftigt
uttryck, än drickande, än ridande på vilda djur,
vanligen en panter, eller åkande efter dem, ledsagad
af sin Ariadne och omgifven af sin vildt svärmande
skara. Bacchus-typen utbildades af den yngre
attiska skolan, främst af Praxiteles, som fastställde
Dionysos-idealet, men som tillika framställde
guden i de mest olika uppfattningar. Vanligast
afbildades denne gud som den evigt ungdomlige
och undersköne, med en intagande veklighet
och en svärmande höghet, de långa nedfallande
lockarna ombundna med en mitra och hela gestalten
i lefnadsvårens yppigaste blom-string. Den
skäggige B. bibehöll sig dock både i konsten
och kulten, tills denna framställning slutligen
förbehölls åt den indiske B., orien-tens eröfrare.
v. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
