Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrometer - Astronom - Astronomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro de förnämsta instrument af detta slag. Den
förre har varit begagnad af Seidel i München
för undersökning af ljusstyrkan hos ett stort
antal af de större fixstjernorna; den senare
har användts dels af Zöllner sjelf, som genom
sina i ämnet utgifna skrifter högeligen främjat
astro-fotometriens utveckling, dels af den svenske
vetenskapsmannen P.G.Rosén, hvilken under sin
vistelse vid Pulkova observatorium (1869) utgaf
en afhandling med titel "Studien und messungen an
einem Zöllner’schen astrophotometer". Enligt Zöllners
observationer är solljusets styrka så många gånger
större än ljusstyrkan hos nedannämnde himlakroppar,
som följande tal utvisa:
Fullmånen...............619 000.
Capella..............55 760 000 000.
Mars (i opposition) .......6 994 000 000.
Jupiter . . . . ...........5 472 000 000.
Saturnus (i opposition) .... 130 980 000 000.
Uranus............8 486 000 000 000.
Neptunnus ..........79 620 000 000 000
Jfr Albedo. R.E.
Astronõm (af Grek. aster, stjerna, och no’mos lag),
stjernkunnig; som studerar astronomi. - Astronomisk,
till stjernkunskapen hörande.
Astronomi (se föreg, o.) är vetenskapen om
lagarna för himlakropparnas rörelser, såväl
deras verkliga i rymden, som ock deras skenbara på
himlahvalfvet. De metoder, medelst hvilka de skenbara
(på himlasferen projicierade) rörelserna undersöktes,
sammanfattades under namnet sferisk astronomi;
läran om himlakropparnas verkliga rörelser i rymden
kallade man teorisk astronomi. Newtons upptäckt
af den allmänne tyngdlagen gaf slutligen anledning
till en tredje afdelning inom den astronomiske
vetenskapen, den s. k. fysiska astronomien, hvilken
dock rättare bort heta mekanisk astronomi. Dermed
förstås nämligen den vetenskapsgren, i hvilken man, då
vissa krafter äro kända eller gifna, genom matematisk
deduktion sluter till lagarna för en af dessa krafter
påverkad kropps rörelse. Den fysiska astronomien är
således endast ett stort problem från den mekaniske
vetenskapen, hvarför äfven den frejdade Laplace
kallade henne himmelsmekanik (mécanique céleste),
Men icke allenast detta problem, utan fastmer
ett med detta alldeles motsatt, utgör föremål för
astronomernas undersökningar. Om nämligen alla förhanden
varande krafter, som inverka på en kropps rörelse,
samt beskaffenheten af denna rörelse vid någon viss,
godtyckligt vald tidpunkt äro bekanta, så kan man,
såsom nyss antyddes, medelst rent matematiska
deduktioner vinna kännedom om den i rörelse stadde
kroppens läge i rymden vid hvilken annan tidpunkt som
hälst. Men de krafter, som inom verldsrymden äro
verksamma, känner man endast högst ofullständigt;
kunskapen derom skulle förutsätta en fullständig
kännedom om materiens fördelning i universum,
alldenstund hvarje materiel partikels attraherande
inverkan på en annan är proportionel emot den mängd
materie, som densamma innehåller, samt indirekt
proportionel mot qvadraten på afståndet emellan
den påverkande och den påverkade partikeln eller
materielle punkten. Dessutom kunna ganska väl
andra krafter än den allmänna tyngdkraften vara
verksamma inom verldsryinden, ehuru man ännu icke
med bestämdhet vet något om dem. De astronomiska
forskningarna måste derför bl. a. åsyfta att leda
till kunskap om materiens fördelning i rymden samt om
de i verldsalltet verkande krafterna; och de måste
stödja sig hufvudsakligen på de hos himlakropparna
iakttagna rörelserna, hvarför det problem, hvars
lösning åsyftas med dessa forskningar, är en uppgift,
som är motsatsen till den fysiska astronomiens.
Det nämndes, att den teoretiska eller deduktiva
härledningen af en kropps rörelse förutsätter, utom
kännedomen af de på densamma inverkande krafterna,
att denna rörelse i något ögonblick är bekant. I
stället för detta vilkor kan man äfven angifva ett
annat, hvars betydelse är mer påtaglig, nämligen
kännedomen om den ifrågavarande punktens rörelse,
oberoende af de på densamma inverkande krafterna,
eller rörelsen sådan denna skulle gestalta sig i
det ögonblick, då de gifna krafterna upphörde att
verka. Mekaniken lärer visserligen, att rörelsen då
skulle fortgå med likformig hastighet längs en rät
linie; men det är just 1:o denna hastighet och 2:o
riktningen af den rätliniga banan, som man åsyftar
att lära känna genom astronomiska undersökningar.
Vi uppfatta ej materien annorlunda än såsom
förekommande i en viss myckenhet inom en viss
begränsad rymd och såsom varande i rörelse. Vi kunna
nämligen icke uppfatta den obegränsade materien, ej
häller göra oss någon föreställning om den absoluta
hvilan, alldenstund vi ej känna någon punkt, som
kan sägas icke vara i rörelse. Genom de astronomiska
forskningarna söker man således att närmare bestämma
de egenskaper hos materien, hvilka man nödvändigt
måste förknippa med densammas begrepp. Dessa närmare
bestämningar hafva just afseende dels på den relativa
förekomsten af materie i olika delar af rymden,
dels på de relativa olikheterna i rörelsen hos olika
materiella punkter. Derom kan inan dock vinna kännedom
endast genom erfarenhetsrön, d. v. s. observationer;
man iakttager derför himlakropparnas skenbara rörelser
på himlasferen, sluter deraf vidare, genom en följd
af geometriska och mekaniska betraktelser, till
deras verkliga rörelser i rymden samt, då dessa icke
försiggå med likformig hastighet i rätliniga banor,
till beskaffenheten af den eller de massor, till följd
af hvilkas attraktionskraft afvikelserna föranledas.
I äldre tider åsyftade inan med de astronomiska
undersökningarna endast en rent geometrisk förklaring
eller utläggning af planeternas rörelse, lemnande
orsaken till desammas egendomligheter antingen
helt och hållet å sido, eller ock sättande denna i
förbindelse med föreställningar af helt och hållet
främmande beskaffenhet. - Sålunda ansågo grekernas
lärde (och detta endast på grund af förutfattade
föreställningar och otillräckliga filosofiska betraktelser),
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
