Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrofysik - Astrognosi - Astrolabium - Astrolatri - Astrolog - Astrologi - Astrometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1247
Astrognosi-Astrometer.
1248
nämligast fotometrien, fotografien och
spektral-analysen (jfr dessa ord).
Genom användning af mer fullkomnade fotometriska
metoder blef det möjligt att omsorgs-fullare än
förut bestämma stjernornas olika ljusstyrka äfvensom
förändringarna af densamma. I synnerhet visade
sig fotometriska bestämningar af pl.aneternas och
månens lysande vara af största vigt, alldenstund
man derigenom kunde draga åtskilliga slutsatser
rörande den fysiska beskaffenheten af dessa
himlakroppars ytor, förnämligast öfver dessa ytors
rcflexionsförmåga. - Fotografien har visat sig såsom
ett särdeles lämpligt hjelpmedel i flere afseenden,
särdeles vid undersökningar af solytan. På åtskilliga
Observatorier föranstaltas oafbrutet fotografiska
afbildningar af solytan, hvarigenom man sättes i
stånd att noga följa de förändringar, som försiggå på
densamma, d. v. s. förändringar af fläckarnas antal,
form och utseende i öfrigt samt läge på solytan.
Måhända har dock spektral-analysen den mest
genomgripande betydelsen vid astro-fysikaliska
undersökningar. Genom denna undersökningsmetod
är man icke allenast i stånd att sluta till de
kemiske beståndsdelarna af den yta, som utsänder
ljusstrålar till oss, utan man kan äfven afgöra,
huruvida man har en gasmassa eller en fast kropp
framför sig. . Kännedomen af nebu-losor m. m. har
sålunda genom spektroskopiska undersökningar vunnit
ett omfång och en säkerhet, som man ännu för några
årtionden tillhaka var långt ifrån att förmoda.
H. G.
Astrognosi (af Grek. öster, stjerna, och
griö-sis, kunskap), stjernkunskap, kunskapen
om de på himmelen synliga stjernornas namn och
grupperingar. Astrognosien är den beskrifvande delen
af astronomien (se d. o.) o. B.
Astrolabium (af Grek. öster, stjerna, och lam-banem,
taga), astron., ett instrument, som i äldre tider
användes för att mäta himlakropparnas höjd öfver
horisonten. Det bestod af en vertikal, graderad
cirkel, försedd med visirlinial, hvilken, då han
inriktades på ett föremål, med sin index angaf dess
höjd i grader. Det var allmänt i bruk hos sjöfarande,
till dess sextanten och o k tan te n blefvo
kända. Under benämningen astrolabium nyttjas för
fältmätning ett instrument, som skiljer sig från det
förstnämnda derigenom att cirkeln är horisontal. o. B.
AstrolatrT (af Grek. öster, stjerna, och latreia,
tjenst, dyrkan), stjerndyrkan.
Astrolog (af Grek. aster, stjerna, och lo’gös, tal),
stjerntydare.
Astrologi (se föreg, o.), stjerntydningskonst, den
förmenta konsten att af himlakropparnas rörelser
och inbördes ställningar sluta till men-niskors
öden. Astrologien, som förskrifver sig från den
aflägsnaste forntiden-hon tyckes hafva uppkommit hos
kaldeerna - hade sin anledning i ett vidskepligt
begär att utforska det hemlighetsfulla och i det
oriktiga antagandet, att de händelser, som närmast
röra menniskorna, stå i samband med stjernornas lopp,
samt måhända äfven i vissa personers egennyttiga
beräkningar, att nämligen - genom den förmåga, att
förkunna kommande händelser, hvilken de
ansågos ega - draga nytta af andras okunnighet. Den
satsen må vara sann eller ej, att allt hvad som
tilldrager sig i verlden står i något - mer eller
mindre medelbart - samband, det förefaller likväl
egendomligt, att man ville sammanställa så skilda
saker, som himlakropparnas naturbestämda lopp och
menniskornas till stor del af deras egen fria vilja
beroende öden samt påstå sig hafva utforskat de lagar,
på hvilka detta samband skulle bero. Huru oberättigadt
detta påstående var, finner man af den godtycklighet,
hvarmed astrologerna gingo till väga.
De astronomiska fenomen, vid hvilka astrologerna
fäste den största uppmärksamheten, voro "aspekterna"
och bland dessa isynnerhet konjunktionerna (se d. o.),
hvilka inträffa, då två himlakroppar skenbart komma
hvarandra mycket nära. Då planeterna Jupiter och
Satur-nus kommo i konjunktion med hvarandra, kallades
detta "stor konjunktion"; en sådan ansågs vara orsaken
till mycket vigtiga händelser. Genom att på något sätt
medelst storcirklar dela himmelssferen i 12 delar,
uppkomma s. k. "hus", bland hvilka det första kallades
"horoscopus". Att för den stund, då en person föddes,
bestämma dettas läge till horisonten kallades att
ställa denne persons horoskop, och påstod man sig
derigenom kunna bestämma hans lefnads-öden. Att månen
fullbordar sitt lopp kring jorden på ung. 28 dagar,
gaf astrologerna anledning att dela ekliptikan i
28 s. k. "månhus", hvilka äfven tjenade dem såsom
medel för spådom. Hvarje timme på dygnet beherskades
af en bland de 7 himlakroppar, som förr kallades
planeter. Dessa voro, i den ordning de ansågos
aflägsna från jorden, följande: Saturnus (mest
aflägsen), Jupiter, Mars,’ Solen, Venus, Mer-curius,
Månen. Veckodagen uppkallades efter den planet,
som beherskade dygnets förste timme. Så beherskade
t. ex. på söndagen solen den l:ste timmen, Venus den
2:dre o. s. v., Månen den 4:de, Saturnus den 5:te,
Solen åter den 8:de, den 15:de och den 22:dre, Venus
den 23:dje, Mercurius den 24 samt derefter Månen den
l:ste timmen följande dag, hvilken derför uppkallades
efter månen.
I samband härmed må äfven påminnas om de vida
naturligare försök, som gjorts för att utröna
himlakropparnas, i synnerhet månens, möjliga
inverkan på väderleken på jorden. Äfven i dem har
man fullkomligt misslyckats. - Genom den vigt,
som astrologerna tilldelade konjunktionerna,
har astronomien skördat en vinst, derigenom att
observationerna på dessa lemna en större säkerhet,
än som var möjlig med tillhjelp af forntidens mycket
ofullkomliga instrument. Först i sextonde årh. började
astrologien gifva vika för upplysningen. Dock
må nämnas, att ej ens vår tid saknat utöfvare af
astrologien. Så ställde Pfaff (d. 1835) Napoleon I:s
död i samband med den "stora konjunktion", som kort
derefter inträffade. E. j.
Astrometer l._Astro-fotometer (af Grek. öster,
stjerna, phös, ljus, och metrein, mäta) är
ett instrument, som tjenar till uppmätning af
himlakropparnas relativa ljusstyrka. Steinheiljs
s. k. prism-fotometer och Zöllners astrofotometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
