Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Asa-Tor, bättre Åsa-Tor, Nord. mytol. Se Tor - Asben, oas i Sahara. Se Aïr - Asbest - Asbjörn - Asbjörnsen, Peter Kristen - Asby - Ascalabotes, zool. Se Gecko - Ascanius, Peter - Ascaris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åsa-Tor, bättre Åsa-Tor, Nord. nintol Se Tor.
Asben, oas i Sahara. Se Air. Asbe St (af
Grek. risbestos, oförstörbar) 1. Amiant (af
Grek. ami’antos, obefläckad), min., kallas mycket
fintrådiga, oftast förvittrade artförändringar
af st räls te n eller andra mineral. Den bildar
hvita massor, sammansatta af fina, böjliga och
silkesglänsande trådar, hvilka kunna väfvas
till dukar, som ej förstöras i eld. I sådana,
af asbest v af d a dukar brände de gamle grekerna
och romarna sina döde för att kunna tillvarataga
askan. Detta mineral finnes flere-städes, t. ex. i
Alperna, Ural, Böhmen o. s. v., i Sverige vid
Dannemora, Taberg m, fl. st. Artförändringar af
asbest äro bergkork, bergläder, berglin.
r. T. c.
Asbjörn, fornnordiskt mansnamn, egentligen Asbjörn,
sedermera förändradt till Asbern, Esbjörn, Esbern. Se
Asbjörn och Es-bern (Siiare).
Asbjörnsen, Peter Kristen, norsk författare
och vetenskapsman, föddes i Kristiania d. 15
Jan. 1812. Sedan han 1833 blifvit student, sysselsatte
han sig någon tid med de medicinske vetenskaperna,
men tog aldrig någon akademisk examen. I stället
egnade han sig redan tidigt uteslutande åt literär
verksamhet, dels såsom naturhistorisk författare, dels
såsom samlare och berättare af norska folksagor. Det
är hufvudsakligen i sistnämnde egenskap A. gjort sig
förtjent om sitt fäderneslands literatur, hvars nyare,
nationella riktning säkerligen ej så snart och så lätt
skulle förmått göra sig gällande, om icke han gått
förut och banat väg. Derför äro de af A. och Jörgen
Moe utgifna Norske jolkecventyr (l:sta uppl. 1842),
hvilka blifvit öfversatta på flere främmande språk,
samt de af A. ensam 1845 (och sedermera i flere
upplagor) offentliggjorda Norske huldre-eventi/r og
folkesagn af en epokgörande betydelse. Det förstnämnda
verket är en samling "äfventyr", återgifna så. som
de blifvit upptecknade efter muntlig berättelse, och
i en mästerlig stil. I det senare får man äfventyr
och sagor, inklädda i skildringar af Norges natur-och
folklif, hvilka måste anses såsom det mest fulländade
i sitt slag och hvilka äro skrifna på ett språk,
som både till ordförråd och ton är äkta nationelt
norskt. I detta hänseende var A. den förste norske
författare, som vände sig till folkspråket, såsom en
källa, hvarifrån äfven skriftspråket kunde utvecklas,
och den framgång, hvarmed han utförde sitt första
försök, har sedan varit afgörande för den riktning
det norska literaturspråket tagit. Hos Asbjörnsen är
derjämte det nationella framställningssättet af så
mycket bättre verkan, som det alltid är fritt från
affektation och öfverdrift. - Vid sidan af denna sin
verksamhet har A. äfven på andra områden ådagalagt en
outtröttlig arbetsförmåga, dels såsom naturforskare,
dels såsom administrativ ämbetsman och genom annan
praktisk verksamhet. Af hans vetenskapliga upptäckter
är den märkligaste den af Brisinga cndeca-cnemos, en
öfvergångsforin från de fossila till de nu lefvande
sjöstjernorna. Asbjörnsens om-
fångsrikaste arbete i samma riktning är hans i
Norge mycket spridda Naturliistorie for ung-dommen
(6 bd, 1839-1849), "hvilken skall hafva utöfvat
ett väckande inflytande" på flere af Norges yngre
naturforskare. En fråga, som mycket har sysselsatt
Asbjörnsens penna, är valet af födoämnen och deras
ändamålsenliga tillagning. Den af honom under
psevdonymen "Clemens Bonifacius" utgifna boken
Förnuftigt madstel (1864) har utkommit både i dansk
bearbetning och svensk öfversättning ("Tidsenlig
matlagning", öfvers. af M. Langlet, 1871). I
Norge framkallade denna bok en lång tidningsstrid,
"grödfejden", men gaf på samma gång anledning till
vetenskapliga meningsutbyten. - Efter att under en
längre vistelse i Tyskland (förnämligast i Tharand)
1856-58 hafva gjort skogsvetenskapen till föremål för
sina studier, blef A. 1860 anställd som forstmester
(skogsinspektör) i Nordre Trondhjems amt. I denna
befattning hade han rikliga tillfällen att göra sig
bekant med de många missbruk, som insmugit sig under
den förra bristfälliga förvaltningen af de norske
statsskogarna (allmänningarna) och föranledde genom
sina åtal af begångna olagligheter nedsättandet
af en med domsrätt utrustad konglig kommission,
hvilken efter en undersökning och rättegång, som
väckte mycket uppseende, åter bragte ordning och
reda i dessa förhållanden. Som forstinester företog
A. 1864 en utländsk resa för att göra sig bekant med
beredningen af bränntorf och fick vid återkomsten
sig uppdraget att verka för tillgodogörandet af
de rika förråd af detta brännmaterial, som Norges
myrar innehålla. Från denna befattning sökte han 1875
afsked, sedan han uträttat ofantligt mycket för sakens
främjande. Dit hör äfven hans 1868 utgifna bok. om
Torv og torvdrift. (Jfr A. Larsen og J. B. Halvorsen,
"P. Kr. Asbjörnsen, en literär-bio-grafisk skitsc",
1872.) Y. N.
Asby, socken i Östergötlands län, Ydre härad. Areal
13,733 hekt. (27,447 tnld). 76% ofm., 63%
fin. mtl. 1,645 innev. (1874). Konsistorielt
pastorat af l:stakl., Linköpings stift, Ydre
kontrakt.
Ascalabötes, zool. Se Geeko.
Ascanius, Peter, norsk naturforskare, föddes 1723 i Aure på
Nordmöre, studerade’någon tid i Upsala och blef
1759 professor i Köpenhamn. 1768-1771 gjorde han på
offentlig bekostnad en resa kring de norska kusterna
för att samla material till sitt stora ichtyolo-giska
verk Icones renmi natur aliurn (1767- 1805). A. var
1776-1788 bergshauptman i Norge och dog i Köpenhamn
1803. Y. >.
A’SCaris L., zool., ett slägte bland inelfs-maskarna,
tillhör ordningen Nematodes (de egentlige rundmaskarna
bland annelidernas afdelning). Slägtet utmärkes
genom, sin utdragne. cylindriske, åt båda ändarna
afsmalnande kropp samt genom de tre vårtor, som
omgifva munnen. Den allmännaste arten är den bekante
spolmasken (A. liimbricoides L.), som. ofta förekommer
såsom snyltgäst i menniskans tarmkanal och särdeles
i småtarmarna. Det är okändt huru hans invandring
i menriiskan tillgår. Embryonernas utveckling i
äggen kraf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
