Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kyrkans magi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en statuarisk fetischtjänst eller falla för en fullständigt
monistisk reformation. Vår tid är en brytningstid
mellan dessa krafter. Å ena sidan sväfvar djäfvulstron,
predikad från tusen talarestolar för den stora massan,
som ett Damoklessvärd öfver civilisationens hufvud; å den
andra utbreda filosofien och naturvetenskapen en rationell
och monistisk världsåskådning till en allt större krets.
För den, som vill intaga sin plats i denna högviktiga
kamp, må vi till slut upprepa dessa ord af den ädla
Bunsen[1]:
»Hvarhelst i religion eller stat eller civilisation,
i konst eller vetenskap, det inre utbildar sig kraftigare,
det andliga eftersträfvas, vare sig med större eller
mindre ombildning af det bestående, där måste vara
framsteg, ty ur det inre kommer lifvet till det yttre, ur
medelpunkten till omkretsen. Där är alltså vägen, som
går till lifvet. Där öppna sig nya andens vägar, och genien
lyfter sina vingar med gudomlig säkerhet. Om detta är
sant, måste det motsatta inträda öfverallt, där det yttre
blifvit mer och mer framhållet, där tecknet alltmer satts
i stället för väsendet, symbolen och det yttre verket för
den inre handlingen och samvetet, där den glatta formen
tagits för innehållet, den yttre enformigheten för
lefnadsenheten, skenet för sanningen. Där måste alltså
förbereda sig en olycksdiger framtid, huru än det
närvarande ser ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
