Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kyrkans magi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågor städse afbryta de smärtstillande diaboliska formler,
som denne utan tvifvel mumlar inom sig, så har man
allt skäl att vänta en uppriktig och tillförlitlig bekännelse,
huru än djäfvulen spjärnar däremot. I »Häxhammaren»
(Malleus malificarum) firar den kyrkliga och magiska
åsikten på juridikens område sin triumf. Detta med
påflig sanktion försedda verk innehåller utförliga
föreskrifter för rannsakningsdomare i häxeriprocesserna. Det
är i själfva verket en hammare, som krossar hvarhelst
han slår ner. Den domare, som noggrant följer dessa
föreskrifter, kan vara trygg för att själfva djäfvulen ej
år i stånd att rädda en anklagad; endast Gud och hans
heliga änglar kunna genom ett omedelbart underverk
befria en sådan från döden i lågorna[1].
Den som finner en rättsordning betänklig, hvilken
städse vädjar till Guds ingripande, han må besinna, att
kyrkans historia, dess helgons och tjänares lefnadsöden
utgöra en kedja af himmelska underverk. Gud sparar ej
på undren, när de erfordras, och kyrkans tjänare
innehafva apostlarnes mandat och kraft till att fullgöra
sådana.
En annan fråga är, huru man skall skilja de himmelska
underverken från de diaboliska. De skarpsinnigaste skolasters
försök att uppställa en regel mot förblandningen af de bägge
slagen hafva misslyckats. De förete sig under enahanda former,
och äfven deras moraliska halt lämnar betraktaren i ovisshet,
enär djäfvulen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
