Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kyrkans magi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utdrifva den lede djäfvulen[1] och skaffa rum åt den helige ande. Medelst dessa magiska ceremonier blir barnet i kyrkan upptaget och för framtiden
delaktigt af det skydd hon förlänar mot det onda.
Dopvatten eller vigvatten, drucket af sjuke och
svage, läker och stärker; stänkt på åkern, befordrar det
hans fruktbarhet; gifvet åt husdjuren, skyddar det dem
mot häxeri.
Likasom dopet är det första räddande och helgande
nådemedlet, som räckes människan, så är smörjelsen med
helig olja, företagen på dödssängen, det sista. En dem
emellan städse flödande källa till kraft och helgelse är
eucharistien, i hvilken »brödet och vinet, som ställas på
altaret, efter gjord konsekration äro Guds sanna lekamen
och sanna blod, hvilken lekamen på sinnligt vis (sensualiter)
i sanning beröres och brytes af prästens händer
och söndertuggas af de troendes tänder» [2]. När prästen uttalat det förvandlande ordet, lyfter han hostian [3], nu
icke längre ett bröd, utan Kristi kött, i höjden, församlingen
knäböjer, och klockornas ringning tillkännagifver
för nejden, att det största af alla magiska verk är fullbragt.
Ätet af de troende, ingår Kristi kött i deras eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
