Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historiskt-geografiskt verk i äkta medeltidsstil börjande med
världens skapelse och paradisets läge samt slutande
med en uppräkning af påfvarna och Böhmens biskopar;
men här och hvar omtalar han, hvad han sett under sin
resa, så pass fullständigt, att man kan framställa
dess gång »ungefär som man kan bilda en geologisk
teori genom att observera jordlagren och studera de
organiska kvarlefvorna»[1].
I december 1338 lämnade sällskapet Avignon och
anlände den 1 maj 1339 till Konstantinopel. Härifrån
seglade de till Kaffa och reste sedan till Sarai,
där de uppehöllo sig vintern 1339. Sedan följdes
den vanliga reserouten öfver steppen till Almalik,
som de icke lämnade förr än 1341. Sannolikt anlände
de icke till Peking förr än i maj eller juni
1342. I Manzi (Sydkina) uppgifver han att det fanns
30,000 städer, af hvilka Campsay (Quinsai) är »den
vackraste, största, rikaste, den mest folkrika och
i alla afseenden den mest märkvärdiga, staden med
den största rikedom och lyx, med de skönaste hus
(särskildt afgudahusen, i några af hvilka det fanns
1,000 och 2,000 munkar), som finnes uppå jordens
yta eller kanske någonsin funnits»[2]. Återresan gick
sjövägen, och han lämnade Zaiton i december 1347. Om
denna nämner han för öfrigt ingenting mer, än att han
följande påsk var i Kollam på Malabarkusten, hos hvars
kristna han stannade ett år, hvarefter han besökte
apostelen Thomas graf på Koromandelkusten. Därifrån
reste han till Ceylon, egentligen för att eftersöka
paradiset, till hvilket han dock ej kom, ehuru han
var det på endast 40 mils afstånd. Från Indien har
han äfven besökt drottningens af Saba land[3],
som han fortfarande fann vara regeradt af en drottning.
Vid återresan från Ceylon föll han i en sjoröfvares
händer, och kvarhölls af honom några månader samt
beröfvades alla dyrbarheter och rariteter, som han
förde med sig från östern. Slutligen kunde han
öfver Ormudz, Bagdad, Mosul, Haleb och Damaskus
återvända till Europa och år 1353 lämna påfven i
Avignon storkhanens svarsskrifvelse. Marignolli
blef följande år kaplan hos kejsar Karl IV i Prag,
där han sannolikt har skrifvit sin bok 1354 eller
1355. Han dog som biskop i Bisignano i Italien,
men dödsåret är okändt.
Marignollis arbete är det sista under medeltiden,
som omtalar de kristna i Kina. Väl har påfven
äfven sedermera utnämnt biskopar i detta land,
men det finnes ingen antydan om, att någon mera
begifvit sig dit. Vi veta icke, hur det gick med
de kristna församlingarna och prästerna därstädes,
sedan den mongoliska dynastien störtats 1368, och den
inhemska Mingdynastien kommit till makten. Denna
nya ätt var i högsta grad fientligt sinnad mot allt
utländskt och spärrade Kina mot utlandet samt afbröt
handelsförbindelserna med Europa. Häraf följer,
att inga autentiska uppgifter om »midtens rike»
förekomma i den senare medeltidslitteraturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
