Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egna uppgifter rest vida omkring, besökt det heliga
landet, Konstantinopel, Mindre Asien, Armenien,
Tartariet, Persien, Arabien, Egypten, en stor del af
Etiopien, Kaldeen, Indien, Kina m. fl. länder. Den
moderna kritiken[1]
har emellertid uppvisat, att endast
en obetydlig del af hvad han berättar är stödd på egna
resor, utan det allra mesta har han lånat, eller såsom
Yule uttrycker sig »röfvat och stulit» från en mängd
andra författare bl. a. Odoric, som fått bidraga med
beskrifningen öfver Indien och Kina, Carpine, Hethum
af Armenien m. fl. Nästan hela resan är sålunda diktad,
hvilket ej hindrade, att Mandeville under medeltiden
åtnjöt större förtroende än Marco Polo[2].
En missionär, som på den nordligare vägen inträngde
i Asien var den unge franciskanermunken PASCHAL
från Vittoria i Spanien, som i ett bref, hvilket
han skref från Almalik, Tshagatais hufvudstad, nära det
nuvarande Kuldscha, skildrar sin resa[3]. Det
beskrifver hur han färdades från klostret i Vittoria
till Venedig, därifrån sjövägen till Gazaria (Krim)
vid Svarta hafvet, och sedan öfver Tana (Asow),
Sarray (Sarai), där han lärde sig kumanernas språk
och den uiguriska skriften. Han ville icke återvända
utan förvärfva sig den aflat, som påfven gifvit de
munkar, som drogo till denna del af världen för att
predika kristendomen. Därför fortsatte han i sällskap
med några armenier utför floden Tygris (Volga) till
Vatuks haf (Kaspiska hafvet) samt anlände efter tolf
dagsresor till Sarachik (»det lilla palatset» vid
Uralfloden). Härifrån drog han ensam öfver steppen
till Khiwa, där han predikade på landets språk,
hvarigenom han ådrog sig en grym tortyr[4] och kom slutligen till Tshagatais
hufvudstad Almalik, där han också öppet predikade
Guds ord, och där han vid brefvets afsändande
utstått många plågor. Följande år synes han hafva
lidit martyrdöden[5].
Den enda af någon andlig författad reseskildring
från Asien efter denna tid härrör från den påflige
legaten JOHAN MARIGNOLLI, som tillbragte fyra år
1342–46 vid hofvet i Peking. Han var född i Florens
eller dess närhet sannolikt före 1290 och tillhörde
franciskanerorden. Anledningen till att han sändes
till Kina var, att år 1338 en ambassad anländt till
påfven i Avignon från stor-khanen, hvarpå denne sände
Marignolli och tre andra legater tillbaka. Med dem
följde många andra munkar, så att Marignolli på ett
ställe omtalar att de voro 32 personer[6]. Det synes, som om Marignolli varit
beskickningens chef, och ur hans penna har äfven det
arbete flutit, som gifver oss någon ledning att bedöma,
hur färden gick. Det är dock ingalunda någon verklig
resebeskrifning utan ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
