Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 3. Glasögonkarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Glasögonkarlen spottade och hvisslade.
»Men ni ha väl fattighuse, i fridens dagar?»
Han vände sig helt på stolen – barnen började åter
darra för den grofva, dånande rösten.
»Dom är så osams där förjämnan, hjonen; int få barna
där lära hvad mor ville dom skulle veta. De är ingen,
som håll efter dom te minnas hvad mor skulle ha lärt
dom. Och så är tok-Lasse där, han talar skammun (oanständigt), och spetälsk-Babba bor där å.»
»På de vise – och här är jag ensam i stugan. Dom
ha gått –, allihop ha dom gått! På de vise! Och nu
kanske ni tänkte få er någe till lifs här –»
Det gick en skälfvande suck genom barnskaran, som
från ett enda bröst.
»På det vise. Ja här har jag ju kall gröt, och strömming, ja den kan ni få te lägga på halstre där och steka.
Och dricka kan ni få till grötdoppa, för si jag fick en
hämtare med från nämdemans när jag kom därifrån i
dag. Inte utan att det finns en slick sirap kvar i burken att blanda i dricka också. – Sånt smått folk har
kanske ingenting emot sirap?»
Ett lättnadens ljusa leende flög som solglimt öfver
förut bekymrade små blekansikten.
»En kaffeskvätt också. – Åh ja, sånt går för sig.
Kaffe, fast utan grädde eller mjölk, för si mjölk, sir
ni barn, det har man inte när man sitter i backstuga
och skräddar ladder (vadmalsbottiner) till hela socknen,
då lefver man på annan dryckjom.»
Glasögonkarlen steg upp med ett stånkande läte. Han
stödde sig hårdt mot den grofva knölpåk han hade bredvid sig. Det syntes att han var illa tagen af gikt och
hade svårt för att röra sig. Dessutom varsnades lätt, att
han var utan kvinnlig hjälp i stugan. I eldskenet syntes det huru sopor voro hopade där öfverallt i vråarna.
Strömmingsben och potatisskal lågo kvar på bordet, och
i den en gång hvitmålade sängen, vid ena väggen, stack
halmen ut ur det trasiga varet. Fårskinnsfällen var utan
hårtäcke och det gulrutiga örngåttsvaret på långkudden
hade väl inte varit i tvätt på mången god dag. Glasögonkarlen letade under mycket stånkande fram, ur ett gammalt
blått hörnskåp med röda rosor på dörrarna, salt strömming och brödbitar. Han tog äfven ut en kaffekvarn, i
hvilken han ur en näfverask hällde ned brändt kaffe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
