Omkring tvenne månader senare återse vi Filip Florton i sitt föräldrahem. Han hade kommit att stanna i Norrland betydligt längre än vad som från början var tänkt. Varjehanda förhållanden vid det arbetsområde, varöver hans fader hade uppsikt, hade nödvändiggjort detta. Det är en härlig majdag, och vi se den unge mannen ta sin tillflykt ut i trädgården som omgav den näpna stugan, där träd och buskar nu som bäst höllo på att knoppas och marken att överdragas med den läckraste grönska. I skydd av den jättebjörk, som alltifrån hans barndom varit honom en avhållen tillflykt, slår han sig ned på en för ändamålet medförd stol. Det är ett samma dag anlänt brev från doktor Tord Rubenson, som låtit honom känna detta behov av en smula avskildhet. Filip hade under sin Norrlandsvistelse uppehållit en ganska flitig korrespondens med doktorn. Brevet, som han nu vecklade upp och läste, hade följande lydelse: » - - - I slutet av förra veckan nådde mig meddelandet om fru Gordhs bortgång. Husmodern vid pensionatet har haft vänligheten lämna mig en mycket noggrann redogörelse för hennes sista stunder. Hennes sedan månader tillbaka uttalade önskan att få dö en vacker majdag gick i uppfyllelse. Bland anhöriga och vänner vidtogos vid underrättelsen om hennes död vissa mått och steg i syfte att få hennes stoft fört hit till Stockholm för att här jordas, men då man fick kännedom om hennes inemot slutet ofta uttryckta längtan att få vila i någon kyrkogård så nära Åreskutan som möjligt, avstod man från planen. Och just i dag sker gravsättningen. Att få dö i maj och jordas uppe i fjällen! Varje hennes försäkran om upphört svärmeri till trots, följde henne icke så litet därav ända in i döden. Och varför inte! Livet i Gud helgar väl vårt temperament och ser till att det ej leder oss in på avvägar, men förändrar det knappast till dess art. Jenny Gordh kom utom allt tvivel slutligen fram till Guds hjärta. Hon kom dit, då hon lydde den av henne så mycket dyrkade skapelsens vink att omfatta Kristus. Då hon även in i det allra sista förblev sig själv, ger detta endast vitsord åt hennes sinnes uppriktighet. Hon älskade sålunda, beundrade och svärmade för skapelsen ända in i döden. Vinsten av att hon kommit till en livgivande tro på Kristus, låg däruti, att hon i Kristus såg skapelsen sig underlagd. Hon fann sig insatt som medarvinge till allt och talade under hänförelse om den dag, då hon med de heliga skulle besitta jorden. Det hör till berättelsen om hennes sista stunder, att hon trodde fullt och fast på att denna vår jord till sist skall bli de frälstas eviga hem, dock först sedan den genomgått den reningsprocess, varom Petrus talar i sitt andra brev. På husmoderns en gång framställda fråga, om hon icke kände någon som helst fruktan för att dö, svarade hon: 'Nej, icke den allra minsta. Döden är intet annat än ett tillfälligt avbrott i livet'.
På din fråga huruvida jag ännu träffat någon av stackars Jennys belackare och sålunda kunnat till dem framföra försäkran om hennes förlåtelse får jag lov svara, att det har jag icke gjort. Men så snart ett tillfälle yppas, vill jag icke försumma det. Men eftersom du själv är att hitvänta endera dagen, torde det falla sig lägligast att vederbörande få mottaga hennes hälsning genom dig personligen. Så rörande och vacker denna hennes hälsning i och för sig är, fruktar jag likväl, att den föga kommer att hjälpa de olyckliga. Jag har sport, att herr Gordh skall ha blivit ytterligt tungsint de senaste veckorna och hans närmaste hysa stora farhågor för honom. Vad beträffar de båda gamla damerna, systrarna Häll, så ha de drabbats av det tyngsta öde, som gärna kunnat tänkas. De ha länge levat en smula högt på sina tungors halhet. Inom sensationslystna kretsar ha de haft lätt att bereda sig tillträde, eftersom de visat sig synnerligen rustade för att kunna tillfredsställa även den värsta skandalhunger. Att det blott var en tidsfråga, när de skulle stå där uppenbara, föraktade och övergivna kunde vem som helst räkna ut. Från lagarna för sådd och skörd ges sällan någon suspension. Slaget kom, då den yngre av de båda ränksmiderskorna visade sig angripen av strålsvamp, en sjukdom, som börjar med förruttnelse i tungan. Människan vårdas nu på sjukhus på bekostnad av allmänna medel. Man brukar tala om 'en underlig ödets skickelse', och detta är väl det minsta man kan säga om detta fall. Den äldre systern, som redan för några veckor sedan, då det blivit klart, att fru Gordh var hopplöst sjuk, började visa tecken till samvetskval, tog den yngres öde så hårt, att man sedan dess måst ställa henne under observation, och jag väntar, att vilken idag som helst få höra, att hon intagits på någon vårdanstalt för sinnessjuka. Det har sagts mig, att hon för flera månader sedan skulle ha fått sig anonymt tillställd en i svartkrita utförd efterhärmning av den där väggmålningen i den gamla bergslagskyrkan, varom jag en gång berättade för dig. Även den skall ha verkat betydligt skrämmande på henne.
För egen del känner jag endast deltagande med de gamla fruntimren. Gud förbarme sig över dem! Mitt eget äktenskap var en gång nära att fördärvas till sin lycka av deras giftiga förtal. Att jag aldrig kom att hämnas mig själv är mig i dessa dagar en stor hugnad. Jenny Gordhs hälsning om förlåtelse till de olyckliga ger ökad helgd åt hennes ljusa minne. - - - - - - - - - - .»
Ja, detta och mera till hade doktor Rubenson skrivit. Vad han förtäljt om de båda ryktessmidande kvinnornas öde hade gjort djupt intryck på Filip, och han erfor en stark känsla av sin plikt att söka nå dem med svärmerskans hälsning.
