Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Djupt humlan sig borrat i backen,
Skogsmyran sig gömt uti stacken
Och ödlan i sophögens sko.
På fästet från strömoln till tjocka
Molnstoder sig bilda allt mer.
De tätt omkring solen sig skocka,
Att mer ingen strimma hon ger.
I fjerran det susar och brusar
Och våldsamt från skyarne frusar
En störtflod på fältena ner.
Sig samla på tusende fläckar
Regnpussar än stora, än små,
Och växande, svällande bäckar,
Som högt öfver bräddarne nå,
De svänga i hvirflande ringar,
Än hvälfva de fjärilens vingar,
Än rosens bland qvistar och strå.
Och halkig och lös under klacken
Blir stigen, som mjölkflickan drog.
Kullstjelpta i mullen på backen
Nu ligga så hacka som plog.
Ej ljud mer af lam eller bägga,
Ej fålarne mer höras gnägga,
Ej skällorna pingla i skog.
Ur kyrkfönstren underligt blickar.
Så blekt sprider månen sitt sken.
Från ringmuren nickar och nickar
Vid skrammel af döde mäns ben.
På grafkoret flöjeln sig vrider,
Han svänger och gnisslar och qvider,
Och grodorna hoppa på sten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
