Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hösten.
Så sorgligt att vandra i lunden!
Ej foglarne qvittra der mer.
Så kortvarigt solen på runden
Åt jorden sin återblick ger.
Der fordomdags törnrosen brunnit,
Har spindelen dvergsnätet spunnit
Bland spånor och stickor och ler.
Det gråter i natthöljda dalen
Med bäckens förklingande sång.
Ej mer bjuder fjäriln till balen,
Han sofver en dödssömn så lång.
Der ungmör och ungsvenner lekte
Och ömsom än kystes, än smekte,
Nu skönjes blott gastarnes gång.
Och töcknet de silfvergrå vingar
Slår ut öfver lundarnes sal,
Och lyktgubbar dansa i ringar
Vid prasslet från kärrängens al.
Ur skrefvorna ufvarne ropa
Och stormarne tjutande sopa
De hvirflade löf ned i dal.
Hopkrupen i grantoppen sitter
Den urriga korp i sitt bo.
Ur sömnen han stundom uppspritter
Vid ulfvarnes tjut uppå mo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
