Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tältliv och utrustning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sulorna bör ett vattentätt lager vara inlagt, varjämte
sulorna lämpligen kunna smörjas med linolja. Ovanlädret
måste vara vattentätt fastsytt vid bindsulan, plösen stor
och vid samt med kanterna fastsydda. Att skon är
vattentät kan prövas genom att hälla vatten i densamma, sedan
den först blivit väl smord. Eventuella hål upptäckas på
detta sätt och kunna möjligen tätas. Skaftets längd är
en smaksak. Med skaft, som slutar vid smalbenet, torde
en effektiv ombindning av överkanten kanske lättast kunna
göras. Med höga vattentäta skaft kan man visserligen
alltid kliva djupare ner utan att blöta strumporna, men
skall man vada ännu djupare, bliva de höga skaftens nytta
illusorisk. Såsom skosmörja anser jag en halvfast
blandning, som utom ett fett även innehåller vax, lämpligast,
delta sista ämne synes mig göra, att smörjan ej så lätt
vattnas bort. Väl insmorda bandskor behöva knappt
omsmörjas på fjorton dagar och vanligen endast utvändigt.
För minskning av sulans nötning vid bergsbestigningar och
vandringar på blockhaven bör den vara broddad. Prima
bergbroddar finnas knappt för närvarande i handeln i
Sverige, utan torde få skaffas från Bayern eller Schweiz.
I sulans ytterkant, som även under hålfoten bör stå ut
något litet utanför ovanlädret, fästas de grova kantbroddarna
med sina långa stift, som vikas om och nitas (fig. 13). Mitt på
sulan kunna däremot placeras skyddsstift av diverse i den
svenska handeln förekommande sorter. Även i klackens
kanter fästas grova kantbroddar, i mitten helst tämligen
grova klackstift. I brist på dessa olika slag av broddar
kan man reda sig ganska långt med enklare stift, ja till och
med med korta, tjocka skruvar. Reservstift, resp. skruvar
böra medföras. Den omsorgsfullare broddningen enligt
alpin modell kan ej göras utan läst och måste i de flesta
fall överlämnas till skomakare.
I nära samband med frågan om skobeklädnaden står
den om lämpligaste benbeklädnad. Principen är här
att byxorna böra vara bundna utanpå skoskaften; detta
på det vatten, som rinner utmed byxorna, ej skall rinna
ned i skorna. Härigenom underkännes användningen av
knäbyxor med höga sportstrumpor eller benlindor, s. k.
putties, såvida dessa ej äro lindade över skoskaften. Detta
hindrar dock ej att mången kan reda sig även med dessa
vackra grejor, avsedda för alperna, där man ej behöver
vada. Jag betvivlar även att benlindor kunna vara
hälsosamma för blodcirkulationen i benen. Idealet för
högfjällsresor är dock tunna, vattentäta spetsbyxor av fett kalvskinn;
dessa kunna genom bindning över smalbenet sättas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
