Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berno ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
littéraire et artistique Internationale», som till
ett möte i Bern 1883 sammankallade representanter
för universitet, akademier, lärda sällskap samt
författare-, konstnärs- och förläggareföreningar. Der
utarbetades ett förslag till en allmän konvention,
som sedermera underställdes schweiziska regeringen
och af denna i omarbetadt skick tillsändes åtskilliga
andra stater med inbjudan till en officiel konferens
i frågan. Tvänne sådana kommo äfven till stånd i Bern
1884 och 1885, dit elfva makter (bland dem Sverige
och Norge) skickade representanter. Resultatet blef
den slutliga konventionen mellan de ofvannämnda
staterna. För öfriga makters anslutning till
densamma äfvensom för dess ytterligare utbildning
och förbättring har »l’Association» fortfarande varit
verksam, särskildt genom sina årligen återkommande
kongresser, af hvilka den senaste, den 17:de, hölls
i Dresden i Sept. 1895. En slutlig sammanfattning af
de olika kongressernas förslag till förändringar i
konventionen kommer att föreläggas den ofvannämnda
konferensen 1896.
I Sverige lät regeringen redan 1886 i
Justitiedepartementet utarbeta ett förslag till
de förändringar i gällande lagstiftning, som för
en anslutning till konventionen ansågos nödiga;
sjelfva anslutningen afstyrktes emellertid af Svenska
bokförläggareföreningen och K. teatrarnas direktion. I
Dec. 1894 in gaf Sveriges författareförening en
petition till regeringen i samma syfte; af de i saken
hörda auktoriteterna yttrade sig Publicistklubben,
bokförläggareföreningarna samt direktörerna för
K. operan och K. dramatiska teatern afstyrkande;
Musikaliska akademien förordade bifall då liksom
1887. Frågan hänsköts till Lagbyråns behandling.
Rphl.
Berno, abbot. Se Benediktiner.
Bernolák, Anton. Se Slovakiska språket och
literaturen, sp. 1441.
Bernoulli [-noujī], Johann Jakob, schweizisk
konstarkeolog, f. 1831 i Basel, sedan 1876
e. o. professor i klassisk arkeologi vid
universitetet derstädes, har skrifvit bl. a. Über
die Minervenstatuen (1871), Aphrodite; ein baustein
zur griechischen kunstmythologie (1873) och det
stora arbetet Römische ikonographie (2 bd, 1882–91),
i hvilket porträtt af det forna Roms berömda män
samt kejsarna och deras slägtingar finnas intagna. —
Hans broder Karl Gustav B., f. 1834, d. 1878 i San
Francisco, egnade sig åt naturvetenskapliga studier
och företog forskningsresor i Guatemala, hvarom han
lemnade meddelanden till Petermanns »Mitteilungen».
Berns’ salonger, förlustelseställe vid Berzelii
park i Stockholm, hvilket öppnades för allmänheten
d. 1 Aug. 1863. Det omfattade då en
stor salong, uppförd af konditorn H. R. Berns,
men tillökades 1886 med ytterligare en af den
dåvarande innehafvaren, H. Berns, H. R. Berns’
son, hvarefter namnet på etablissementet ändrades
från Berns’ salong till Berns’ salonger. Lokalerna
hafva elegant, dyrbar inredning. I salongerna
idkas schweizerirörelse, hvarjämte alltifrån början
musik uppförts hvarje afton af tillfälliga orkestrar
eller, från d. 1 Okt. 1869 till d. 1 Okt. 1895,
af en fast engagerad strängorkester under ledning
af A. Meissner (se denne). Bland orkestrar, som
tillfälligtvis uppträdt, må nämnas Filip von Schantz’,
som 1863 började konserternas rad, Balduin Dahls
och Edvard Strauss’. Äfven en mängd sångartister
har varit engagerad. Lokalerna, byggda af
arkitekten J. Fr. Åbom, hafva begagnats vid
dramatiska föreställningar och musikaliska matinéer,
hvarjämte Meissner der 1872–-78 höll mycket
omtyckta symfonikonserter. Under de senaste åren
har etablissementet småningom antagit karakteren
af »varieté», och på hösten 1895 tog det steget
fullt ut i denna riktning.
*Bernstein, A., afled i Berlin 1884.
*Bernsten. Genom de senare årens undersökningar,
företrädesvis af H. Conwentz och O. Helm i Danzig,
är kännedomen om bernstenens bildning numera i många
hänseenden betydligt fullständigare än förut. Till
en början må anmärkas, att »bernsten» icke är någon
vetenskaplig benämning på en bestämd hartsart,
utan omfattar en stor mängd sinsemellan afvikande
arter. Vid södra Östersjökusten förekomma sålunda
flere olika sådana, till skillnad från hvilka den
äkta Östersjöbernstenen benämnes succinit. Denna är
betydligt rikare på bernstenssyra (3–8 proc.) än
alla öfriga fossila hartser på jorden och kan
derför lätt på kemisk väg skiljas från dessa, ett
förhållande, som är af vigt, när det gäller att
bedöma härkomsten af de i forngrafvar förekommande
bernstensföremålen. Det träd, som gifvit upphof till
bernstenen (succiniten), har varit antingen en tall
eller gran, af Conwentz benämnd Pinus succinifera;
de många olika arter, som af Göppert uppställdes, äro
grundade på olika delar eller bevaringstillstånd af
denna. Dock är det äfven tänkbart, att succiniten
kan härröra af mer än en art. De harts(kåd-)förande
organen i dessa träd voro emellertid ej talrikare
än hos våra granar och tallar, och den rikliga
kådafsöndringen berodde derpå att bernstensskogarna
voro sjuka. Så snart träden skadats genom yttre
åverkan, såsom af vinden, blixten, parasitväxter,
djur, eller till följd af sjelfqvistning, flöt kåda
fram för att läka såren. Denna kåda var blandad med
cellsaft och derföre icke ren, utan mjölkig (sådan
bernsten är den, som i handeln kallas knochen), och
först då den af solen ånyo smältes, blef den gul och
ren. Den tunnflytande kådan kunde droppa från gren
till gren och från dessa hänga ned såsom fria droppar
(T. tropfen) eller tappar (T. zapfen), hvilka ännu
i dag såsom bernsten visa sin ursprungliga form. Det
är i denna af solen omsmälta kåda, som inneslutningar
af andra organiska föremål, blad, blommor, insekter
o. s. v., förekomma. Den kåda, som föll till marken,
sammankittade partier af dervarande mylla, och
på sådant sätt uppkommo de oregelbundna och orena
stycken, som i handeln benämnas firniss, och som
kunna användas endast till tekniska ändamål. Så
kallade »flisor» och »plattor» äro uppkomna
genom skada på kambiumlagret inuti trädet, hvilken
vållade uppkomsten af en abnorm parenkymväfnad, som
sedermera fullständigt förhartsades. Dessa plattor
blefvo fria, först då trädet hade förmultnat,
och kunna naturligtvis ej innehålla lemningar af
andra växter eller insekter, men väl på ytan visa
aftryck af den omgifvande veden. — Af de små, men rena
bernstensstycken, som förr kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
