Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bermudez ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillåtet, näml. inom journalistiken,
undervisningsliteraturen och i fråga om
s. k. adaptationer o. dyl.
Artiklar i tidningar eller tidskrifter, som utkomma
i något af unionens land, kunna återgifvas, på
originalspråket eller i öfversättning, i unionens
öfriga land, såvida icke författaren eller utgifvaren
uttryckligen förbjudit det. Beträffande tidskrifter är
det tillräckligt, att förbudet göres en gång i början
af hvarje nummer. Ett dylikt förbud har likväl ingen
tillämpning på artiklar, som diskutera politiska
frågor, eller på återgifvandet af dagliga nyheter
eller blandade meddelanden (faits divers).
Rätten att företaga lån från literära eller
konstnärliga arbeten för krestomatier eller för
publikationer, afsedda för undervisningen, eller af
vetenskaplig karakter, bestämmes efter unionslandens
lagstiftning och de särskilda öfverenskommelser, som
nu gälla eller framdeles komma att ingås dem emellan.
Äfven s. k. adaptationer, musikarrangement etc. eller
icke-auktoriserade reproduktioner af literära eller
konstnärliga arbeten äro otillåtna, när de endast
äro reproduktioner af ett sådant arbete i samma eller
annan form med oväsentliga förändringar, tillägg eller
förkortningar, utan att de i öfrigt hafva karakteren
af ett nytt originalarbete. Vid tillämpningen af denna
bestämmelse skola de olika unionslandens domstolar,
så framt anledning dertill förefinnes, taga hänsyn
till de i deras resp. lagstiftningar gjorda förbehåll.
För att skaparna af de genom konventionen skyddade
arbetena må, till dess motsatsen bevisas, anses
såsom sådana och till följd deraf vara berättigade
att inför de olika unionslandens domstolar väcka
åtal för eftertryck eller efterbildning, är det
tillräckligt att deras namn på vanligt sätt äro
utsatta på arbetena. Vid anonyma eller psevdonyma
arbeten är den förläggare, hvars namn är angifvet på
arbetet, berättigad att föra talan å författarens
eller konstnärens vägnar. Han anses utan vidare
bevis för den anonyme eller psevdonyme författarens
eller konstnärens rättsinnehafvare. Domstolarna kunna
likväl alltid, om anledning dertill förefinnes, fordra
företeendet af ett af kompetent myndighet utfärdadt
intyg, att de enl. art. 2 af hemlandets lagstiftning
föreskrifna formaliteterna blifvit iakttagna.
Hvarje olofligt återgifvande af ett arbete kan
tagas i beslag vid införandet i de unionsland, der
originalet åtnjuter lagligt skydd. Beslagtagandet eger
rum i öfverensstämmelse med hvarje lands särskilda
lagstiftning.
Konventionens bestämmelser få icke på något sätt göra
intrång i den rätt, som tillkommer regeringen i hvarje
unionsland att på lagstiftnings eller administrativ
väg tillåta, öfvervaka eller förbjuda spridandet,
framställandet eller utställandet af hvarje arbete
eller alster, med hänsyn till hvilket vederbörande
myndighet eger att utöfva en sådan rätt.
Med afseende på konventionens återverkande kraft
stadgas, att med de förbehåll och på de vilkor, som
komma att bestämmas genom gemensam öfverenskommelse,
konventionen eger tillämpning på alla de arbeten,
som i det ögonblick, då densamma träder i kraft,
ännu icke i sitt hemland blifvit allmän tillhörighet.
Regeringarna i unionslanden förbehålla sig
hvar för sin del rätt att sinsemellan ingå
särskilda öfverenskommelser, för såvidt sådana
öfverenskommelser tillerkänna författarna och
konstnärerna eller deras rättsinnehafvare längre
gående rättigheter än unionen, eller innehålla andra
bestämmelser, som icke stå i strid med konventionen.
En internationel byrå upprättas under namn af »Byrå
för den internationella unionen till skyddande af
literära och artistiska arbeten». Denna byrå, för
hvilken omkostnaderna bestridas af förvaltningarna
i samtliga unionslanden, står under schweiziska
edsförbundets uppsigt och arbetar under dess
ledning. De byrån åliggande förrättningar (bland
hvilka sedan 1888 är utgifvandet af »Le droit
d’auteur», en tidskrift ang. de frågor, som
beröra unionens uppgift) bestämmas efter gemensam
öfverenskommelse mellan unionslanden.
Konventionen kan underkastas revision till införande
af förbättringar, som afse att fullkomna unionens
system. Frågor af denna beskaffenhet, äfvensom
sådana, som från andra synpunkter äro af intresse för
unionens utveckling, skola behandlas vid konferenser,
som successive skola ega rum i unionens land mellan
delegerade från dessa. Den första af dessa konferenser
är afsedd att hållas i Paris i April 1896.
Ingen förändring i konventionen blir för unionen
gällande utan enhälligt samtycke af de land, som
bilda densamma.
De land, som icke deltagit i konventionen, men
som inom sitt område lemna det rättsskydd, som
utgör konventionens föremål, kunna på begäran
erhålla tillstånd att sluta sig till densamma.
En dylik tillslutning skall skriftligen meddelas
schweiziska förbundsregeringen och genom denna de
öfriga staterna. Den medför utan vidare antagande
af alla de föreskrifter och delaktighet i alla de
fördelar, som äro stipulerade i konventionen. De land,
som sluta sig till konventionen, hafva likaledes rätt
att när som hälst låta sina kolonier eller främmande
besittningar deltaga i densamma. För detta ändamål
kunna de antingen utfärda en allmän förklaring,
hvarigenom alla deras kolonier eller besittningar
innefattas i tillslutningen, eller uttryckligen nämna
dem, för hvilka den gäller, eller göra en inskränkning
genom att angifva dem, som undantagas.
Konventionen bringas till verkställighet tre månader
efter ratifikationernas utvexling och eger gällande
kraft intill utgången af det år, som räknas från den
dag, då uppsägning skett. En dylik uppsägning skall
ske hos den regering, som fått i uppdrag att mottaga
förklaring om anslutning. Den gäller endast för det
land, som anmält densamma.
Genom en tilläggsartikel bestämmes, att konventionen
icke skall utöfva någon inverkan på gällande
konventioner mellan de kontraherande landen, för
så vidt dessa konventioner tillerkänna författare
eller konstnärer eller deras rättsinnehafvare mer
utsträckta rättigheter än dem, som unionen medgifver,
eller innehålla andra bestämmelser, som icke stå i
strid med konventionen.
Historik. Första uppslaget till konventionen gafs af
den till den literära och artistiska eganderättens
främjande år 1878 bildade »Association
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
