Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergh ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
porträtten af Kreuger och af sin hustru. Dermed följde
hederslegionen. Ett längre afbrott i B:s konstnärliga
verksamhet förorsakades först af hans hustrus
sjukdom och frånfälle, derefter af en lifsfarlig
lunginflammation. Någon tid efter tillfrisknandet
ingick B. nytt äktenskap, med fröken Gerda Winkrans
från Göteborg. Han bodde sedermera ett par år i
Stockholm och utförde porträtt af redaktör och fru
Vult von Steijern, fru Zethraeus, fröken Ellen Key,
d:r A. W. Staaff, d:r E. Kleen m. fl. Under ett
besök i Visby sommaren 1893 greps han af lust att
måla i en mindre verklighetsbunden stil än förut,
öfvertygad om att genom den större friheten kunna
uppnå mera poetiskt fulltoniga uttryck för sina
idéer. För att kunna i lugn egna sig åt konsten
flyttade han till Varberg, der han sedan dess varit
bosatt. Derifrån sände han till konstnärsförbundets
utställning 1894 målningen Vision, som blef föremål
för mycken uppmärksamhet, men äfven mycket skiljaktiga
omdömen. Om sin afsigt med denna målning har han
skrifvit: En interview med mig sjelf (i »Ord och
bild», 1894). Till följande års utställning sände han
porträttet Gerda (i nationalgalleriet i Kristiania),
i hvilket han, liksom i fröken Bonniers porträtt,
ville låta färgen utgöra så att säga bildens
karaktersdanande element. B. har (1895) mottagit
uppmaning att måla sitt sjelfporträtt för Uffiziernas
galleri i Florens.
Huru olikartade B:s arbeten än sinsemellan
äro och huru olika än omdömet om dem utfallit,
spårar man i dem alla en intelligent och finkänslig
konstnärsnatur, som sätter stora fordringar på sig
sjelf och skyr allt, som kan förefalla honom såsom
artistisk slentrian eller upprepande af hvad han
förut gjort. Komma härtill en stark känslighet
för tidsströmningar och en utpräglad fallenhet
för att »sätta problem under debatt», så kan B:s
alstring sägas höra till det mest typiska för
konstens utveckling på senare tiden i vårt land,
först i naturalistiskt analytisk riktning genom
förutsättningslöst naturstudium, sedermera i poetisk
syntetisering genom framställningens exaltation,
förenklande och stilisering. Detta utesluter icke, att
ett personligt element ingår i B:s konst, om än detta
till följd af personlighetens impressionabilitet är
af mera latent art än hos de öfvervägande subjektivt
anlagda konstnärerna. Med sitt af naturen artistiska
temperament, med sin vakenhet för intryck ur
lifvet och konsten, med sin spekulativa anläggning
och sin mångsidiga bildning är B. en af vårt lands
representativa konstnärer. Också har han städse tagit
en verksam del i de angelägenheter, som röra konstens
och konstnärernas ställning i vårt land, specielt
inom Konstnärsförbundet, till hvars mest intresserade
ledamöter han hör och hvars ordförandeklubba han på
de senare åren fört.
B. har ofta med en lätt och ledig penna behandlat
konstnärliga ämnen. De vigtigaste af hans artiklar
utom de ofvan nämnda äro Om öfverdrifternas
nödvändighet i konsten (i kalendern »Svea», 1887), Det
fornödne (i »Kunstbladet», 1888). Ett konstverks väsen
(»Svea», 1888), Anteckningar om porträttmåleri jämte
recept för porträttmålare (i kalendern »Nornan», 1890),
Werenskiold och Thaulow (i »Ord och bild», 1892),
Om målerisk njutning (i »Svea», 1892), Målaren
Ernst Josephson (i »Ord och bild», 1893), Treenighet
(i »Nornan», 1894) och Per Hasselberg (i »Svea», 1895).
K. w–n.
3. Bergh, Severin, den föregåendes kusin, historiker, född i
Stockholm d. 13 Febr. 1858. blef filos. doktor i
Upsala 1882, efter att hafva försvarat afh. Karl
IX och den svenska adeln 1607–1609, och ingick
s. å. såsom e. o. amanuens i Riksarkivet. Han
fortsätter utgifningen af »Svenska riksrådets
protokoll» (fr. o. m. 4:de delen; omfattande tiden
fr. o. m. 1634) och »Sveriges ridderskaps och adels
riksdagsprotokoll» (äldre serien, fr. o. m. 9:de
delen: omfattande riksdagarna fr. o. m. 1664).
Bergh, Johan Herman Edvard, finsk jurist och
skriftställare, född i Vasa d. 21 Nov. 1829, blef
student 1846, filos. kandidat 1852, juris utriusque
kandidat 1859 och justitierådman i Helsingfors
1864. Han var en af representanterna för Helsingfors
vid landtdagarna 1867 och 1877–78 och derunder
medlem af särskilda utskott samt tjenstgjorde såsom
sekreterare i ekonomieutskottet vid landtdagarna 1882,
1885 och 1888. Med praktiska värf har B. förenat
en ganska omfattande skriftställareverksamhet. Han
deltog verksamt i det uppspirande publicistiska
lifvet i Finland i slutet af 1850- och under
början af 1860-talen och var en af »Helsingfors
Dagblads» grundläggare (1862) samt dess förste
hufvudredaktör. Han har utgifvit Juridiskt biträde för
hvar man (1873–83), Vår styrelse och våra landtdagar
(2 bd. 1884–89), hvilket arbete utgör en öfversigt af
Finlands historia 1863–82 med särskildt afseende på
landtdagarna, Finlands statsrättsliga utveckling efter
1808 (1889) och Finland under det första årtiondet
af kejsar Alexander III:s regering (1893–94).
M. G. S.
Bergh, Anton Johan, läkare, född i Stockholm d. 18
Dec. 1830, blef student i Upsala 1849, filos.
doktor 1854, med. kandidat 1858 och med. licentiat
1862. 1866–85 var han läkare vid Gymnastiska
centralinstitutets medicinska afdelning. B. var den
förste läkare i Sverige, som egnade sig uteslutande
åt ögonläkekonsten, och han tillvann sig såsom
ögonläkare ett rykte, som gick öfver hela Sverige,
ja ännu längre. Synnerligen stor är den förtjenst
han inlade om vården af medellösa ögonpatienter,
och det är till stor del honom man har att tacka för
att den polikliniska vården af dessa för närvarande
är så väl tillgodosedd i Stockholm. Äfven såsom
lärare verkade B., ehuru han aldrig var anställd
vid någon medicinsk fakultet, framgångsrikt. Hans
poliklinik likasom hans privata mottagningsrum stod
öppen för medicine studerande, hvarjämte han gaf
en mängd flitigt besökta kurser i ögonspegling och
ögonoperationer. Härigenom kom han att utöfva, ett
stort inflytande på den oftalmologiska bildningen
i vårt land. Få torde de yngre läkare vara, hvilka
här egna sig åt ögonläkekonsten och ej i någon mån
hafva honom att tacka för sin utbildning. Såsom ett
erkännande för hans verksamhet såsom lärare och läkare
tilldelade medicinska fakulteten i Upsala 1885 honom
hedersdiplom såsom medicine doktor. Död i Vevey d. 1
Juni 1890. Af trycket utgaf B. utom smärre uppsatser
Handledning vid undersökning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
