Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sardona-gruppen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sarkofag (Grek. sarkofagos, egentl. köttförtärande,
af sarx, kött, och fagein, förtära) var ursprungligen
benämning på ett slags kalksten, hvaraf i forntiden
likkistor förfärdigades, på grund af denna stens
förmåga att inom kort tid förtära de deri lagda
liken. Sedermera kom ordet att i allmänhet betyda
likkista af sten, särskildt en praktfull sådan. De
äldsta sarkofager, som man känner, tillhörde
forntidens egypter och voro merendels af kalksten,
stundom af basalt, marmor eller granit, röd eller
svart, samt till större delen försedda med hieroglyfer
och reliefer. Vidare begagnades sarkofager af folken
i Mindre Asien, af etruskerna, som dertill mest
använde tuffsten, alabaster eller bränd lera, samt af
grekerna och af romarna under den senare kejsartiden,
då man började begrafva liken i stället för att bränna
dem, som förut varit vanligt i Rom. Från den senare
kejsartiden finnes en mängd sarkofager i behåll, mest
af marmor, sällan af porfyr, i regeln smyckade med
reliefer. Äfven i den äldsta kristna församlingen
och under medeltiden voro sarkofager i bruk, med
reliefframställningar dels af den döde, dels af
Kristus, apostlarna o. s. v. Antika sarkofager finnas
till ett antal af mer än 70 i Campo Santo i Pisa.
Sarkolatri (af Grek. sarx, kött, och latreia, dyrkan,
tillbedjan), dyrkan af köttet.
Sarkologi (af Grek. sarx, kött, och logos, lära),
läran om kroppens köttiga delar.
Sarkom (af Grek. sarx, kött), med., en sjuklig
nybildning eller tumör, mycket liknande kräfta och
ofta af nästan lika elakartad beskaffenhet. Den är
sammansatt af celler varierande i form och storlek,
samt en intercellularsubstans, som kan vara trådig,
kornig eller oformad (homogen). Cellerna äro runda,
spolformiga eller stjernformiga, hvaraf uppstå en
mängd olika kombinationer med olika namn. Dessa
tumörer, som förekomma ej allenast i huden, utan
äfven i de flesta inre organ och som anses utgå
från bindväfven, hafva betydligt olika patologisk
vigt efter olika säte och beskaffenhet. De mjukaste
äro farligast, spridas lättast till andra organ och
likna mest kräftknölar. Många kunna opereras bort.
F. B.
Sarkosis (af Grek. sarx, kött), med., köttbildning.
Sarmater, ett öster om Don, mellan Svarta och
Kaspiska hafven, boende folk, som under århundradena
närmast före Kristi födelse eröfrande utbredde sig
mot vester, öfver det gamla skytiska området, allt
intill Donau och Karpaterna. Med undantag deraf att
qvinnan hos dem tyckes hafva intagit en friare och
mera ärad ställning än hos skyterna, skildras de såsom
fullständigt liknande de senare. Med all sannolikhet
äro de sålunda att hänföra till de skytiska
folken, eller stå dem åtminstone ganska nära. De
olika meningar, som blifvit uttalade om skyterna
(se d. o.) och deras härkomst, gälla således äfven
i samma utsträckning om sarmaterna. Hos forntidens
yngre geografer vardt namnet Sarmatia en beteckning
för hela det ofantliga östeuropeiska slättlandet på
andra sidan Karpaterna allt inåt Asien; och genom
Tanais (Don) ansågs det delas i ett europeiskt och ett
asiatiskt område. Under de markomanniska krigen,
i 2:dra årh. e. Kr. kämpade sarmaternas vestligaste
förgreningar vid qvadernas sida mot romarna under
Marcus Aurelius. Under folkvandringen nämnes detta
folk ännu någon gång, vid sidan af gepider, hunner
m. fl.; men derefter försvinner det fullständigt ur
historien. E. Sn.
Sarmatiska låglandet. Se Europa, sp. 824.
Sarmiento, Domingo, argentinsk president, föddes
1811. Som mycket ung blef han rektor vid en skola
i San Luiz, och efter några års vistelse i Chile
grundade han 1836 en flickskola i San Juan. 1840
bosatte han sig för andra gången i Chile och
arbetade der med en synnerlig ifver på undervisningens
höjande, bl. a. genom upprättandet af normalskolan i
Santiago samt genom utgifvandet af läroböcker och
pedagogiska tidskrifter. Vid samma tid satte han
upp den första tidningen i sistnämnda stad. 1845
begaf han sig, på uppdrag af chilenska regeringen,
till Europa och Förenta staterna, för att studera
folkskoleväsendet derstädes. Sedan återvände han till
Argentinska republiken, blef der efter hvartannat
inrikesminister, öfverste, guvernör öfver provinsen
San Juan och undervisningsminister. Från 1864 till
1868 var han argentinskt sändebud i Förenta staterna,
och sistnämnda år valdes han till Argentinska
republikens president. Under hans regering bragtes
kriget mot Paraguay till ett lyckligt slut,
anlades jernvägs- och telegraflinier, uppmuntrades
invandringen, och nådde skolväsendet en jämförelsevis
mycket hög utveckling. 1874 utlöpte tiden för hans
presidentskap. S. dog 1888. Bland hans skrifter
märkas en bok om folkskoleväsendet, en biografi,
öfver Abraham Lincoln m. fl.
Sarnen, stad och hufvudort i schweiziska,
halfkantonen Unterwalden ob dem Wald, 471 m. öfver
hafvet, vid Aas utflöde ur Sarnen-sjön och vid foten
af Landenberg-höjden. 4,039 innev. (1880).
Sarno (Med. Lat. Sarnum), stad i italienska,
prov. Salerno, vid Sarno-flodens källor, och
Neapel–Avellinobanan. 16,912 innev. (1881). Vin,
oljor och silke produceras, äfvensom papper, jern
och koppar. Svafvel- och jernhaltiga. källor. Vid
S. utkämpades år 552 den sista striden mellan
östromarna och östgoterna, hvilkas konung Teja der
stupade.
Sarolta, siebenbürgisk prinsessa. Se Geisa.
Saron, en fruktbar slätt i norra delen af Palestina,
vid Medelhafvet, mellan Jafa och Karmel. På den rika
växtligheten derstädes, häntydes i Gamla testamentet,
i Höga visan, der det talas om liljorna i S. Vid
södra ändan af slätten ligger Sarona, en 1868 grundad
åkerbrukskoloni. Åtskilliga orter i detta landskap
hafva ända från den israelitiska tiden bibehållit
sig med nästan oförändrade namn.
Saroniska viken, numera Eginaviken, den vik, som
bildas af Egeiska hafvet emellan Korintiska näset
samt Attika och Argolis.
Sáros [sja’råsj], komitat i norra Ungern. 3,822
qvkm. Landet är i n. uppfyldt af Karpaterna
samt vattnas af floderna Tarcza och Topla. Klimatet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
