Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mikon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grimms och Diez’ jämförande grammatiker för germanska
och romanska språk. Dessutom har han författat en stor
mängd smärre grammatiska arbeten, till större delen
offentliggjorda i Wien-akademiens »Denkschriften» och
»Sitzungsberichte». Af allmännare intresse är hans
skrift om Subjectlose sätze (1883; egentl. ny uppl. af
en tidigare afhandling: Die verba impersonalia in den
slavischen sprachen). Bland M:s lexikaliska arbeten
finna vi hans första verk: Radices linguae slovenicae
veteris dialecti (1845), liksom ock hans sista:
Etymologisches wörterbuch der slavischen sprachen
(1886). Mellan dem faller i tiden hans vigtiga
Lexicon linguae slovenicae veteris dialecti (1850;
ny uppl. 1865). Till det lexikaliska området höra
vidare dels Die slavischen ortsnamen aus appellativen
(1872–74), Die slavischen ortsnamen aus personnamen
och Die christliche terminologie der slavischen
sprachen (1875), dels hans undersökningar om främmande
lånord i slaviska språk och om slaviska lånord i
magyariska (Die slavischen elemente im magyarischen,
1871; 2:dra uppl. 1884), rumanska, albanska och
nygrekiska. M. har utgifvit bl. a. »Chrysostomi
homilia in ramos psalmorum, slav., lat. et graece»
(1845), »Vitae sanctorum» (1847), »Monumenta
linguae palaeoslovenicae e Codice suprasliensi»
(1851), »Monumenta serbica spectantia historiam
Serbiae Bosnae Ragusii» (1858), »Chronica Nestoris»
(1860), samt en »Chrestomathia palaeoslovenica»
(1854; ny uppl. 1860). Literaturhistoriska och
mytologiska ämnen behandlas i af handlingarna om
Die volksepik der kroaten (1870), Über Goethes
klaggesang von der edlen fra, des Asan-aga
(1883) och Die Rusalien (1864). Dels ensam, dels
i förening med J. Fiedler utgaf M. 1851–58 två
band af tidskriften »Slavische bibliothek». I
den historiskt och lingvistiskt vigtiga fråga,
som delar slavisterna i två läger, näml. den om
rätta benämningen på det språk, till hvilket de
förste missionärerna öfversatte bibeln, intager
M. samma ståndpunkt som Kopitar (och Jagic). Det var
enligt dem fornslovenska, de pannoniske slovenernas
språk (af hvilket fornbulgariska är en afart),
samma språk, som i latinsk skrift återfinnes
i Freising-fragmenten. M. har i flere skrifter
med historiska och språkliga skäl motiverat sin
uppfattning. – M:s verksamhet inskränker sig
emellertid ej till de slaviska språken. Utom
de ofvannämnda redogörelserna för åtskilliga
språks lånord har han behandlat rumansk ljudlära,
publicerat grekiska urkunder: »Vita S. Clementis»
(1847) och »Acta et diplomata graeca medii aevi sacra
et profana» (tills.’ med J. Müller, 1860–62) samt
lemnat en omfattande utredning af zigenarespråkets
ursprung och historia i en serie publikationer
Über die mundarten und die wanderungen der zigeuner
Europa’s (I–XII, 1872–80). År 1883, då M. fyllde
70 år, slogs öfver honom en medalj, bekostad af
språkforskare från alla land. 1886 lemnade han sin
lärostol och fick en värdig efterträdare i Vatroslav
Jagic. Wien är sålunda fortfarande den slaviska
filologiens medelpunkt, som det genom M. blifvit.
Lll.
Mikon l. faun-apan, Cebus fatuellus, zool., hör till
rullapornas slägte, Nya verldens apor och ordningen
fyrhändta samt igenkännes på en hufvudet omfattande,
glänsande svart hårkrans, som på hjessän delar sig i
två likt horn utstående borstar af 4 cm. längd. Färgen
är gulbrunaktig på strupen, bröstet, halsen, sidorna,
buken och armarnas främre delar, för öfrigt svartbrun,
öfverallt med ljusgula hårspetsar. Kroppslängden
utgör 45 cm.; svansen är något längre. Arten är hemma
i Syd-Amerikas sydöstra delar, lefver i skaror af 30
till 40 stycken samt är ett af urskogens snabbaste och
klokaste djur. C. R. S.
Mikro- (framför vokal mikr-; af Grek. mikros, liten)
betecknar i sammansättning med någon måttsenhet
en milliondel af denna enhet, t. ex. mikrohm =
en milliondel af en ohm, o. s. v. Ordet begagnas
vanligen endast via de elektriska enheterna.
Mikrober (Fr. microbe, af Grek. mikros, liten, och
bios, lif), den i franska literaturen brukligaste
(och första gången 1878 af Charles Sédillot använda)
benämningen på schizomycetes (klyfsvamparna),
hvilka i Tyskland och Sverige oftast benämnas
bakterier. Klyfsvamparna höra till växtverlden och
äro de lägst organiserade väsendena inom denna. De
förekomma så godt som öfverallt, hvarest organiskt lif
finnes, i det att de äro för sitt uppehälle hänvisade
till döda eller lefvande organismer eller till ämnen,
hvilka innehålla organiska substanser i lösning. De
utveckla sig alltså i stor mängd i döda djurs kroppar
och i döda växter, i lefvande djujs tarmkanal och
respirationsorgan, i vatten, i synnerhet då detta
innehåller organiska ämnen lösta eller uppslammade,
samt i fuktig mark. När markens yta torkat, föras
mikroberna af luftströmmarna upp i luften, och
derifrån sänka de sig åter genom sin tyngd eller
föras af regn och snö ned till jorden. Deras form
är ganska enkel, i det att hvarje mikrob utgöres
af en cell. Runda (kulformiga) mikrober kallas
mikrokocker (af Grek. mikros, liten, och kokkos,
kärna, bär), de kort stafformiga bakterier (af
Grek. bakterion, liten staf; äfven namn på hela
klassen); de utdraget stafformiga kallas baciller
(dim. af Lat. baculum, staf), de spolformiga
klostridier (af Grek. kloster, slända) och de mindre
vanliga, korkskrufformigt vridna spiriller (dimin. af
Lat. spira, rulle). Under gången af sin utveckling
kan en mikrob uppträda i flere af dessa former. Kedjor
af sammanliggande mikrokocker benämnas streptokocker
(af Grek. streptos, kedja). Vanlig är äfven bacillers
eller bakteriers förening i längdriktning, hvarvid
trådformer, leptotricheer (af Grek. leptos) fin,
tunn, och thrix, tråd), uppkomma. Trådformer med
förgreningar hafva fått namnet kladotricheer (af
Grek. klados, ympqvist). Mikrobcellen är byggd af
tunnt cellulosa- eller ägghvitehölje, hvars innehåll
utgöres förnämligast af ägghvitekroppar, ofta med
inlagrade svafvelkorn, pigmentkorn m. m. Dessutom äro
mikroberna ej sällan utrustade med ett eller flere
flimmerhår (cilier).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
