Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mezö-Hegyes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hamburg, Berlin, Dresden, Magdeburg, grundläggande sitt
rykte såsom betydande sångerska. 1856–59 var hon
åter engagerad vid operan i Stockholm och vann då
under Foroni, som för henne komponerade Guillemette i
»Advokaten Pathelin», bifall äfven i komiska partier
(Bertha i »Nürnbergerdockan», Marie i »Regementets
dotter»). 1859–63 lät hon höra sig i London, der hon
1860 med framgång debuterade på Her majesty’s theatre
såsom Margot i »Hugenotterna» och äfven uppträdde på
konserter. Hon sjöng under dessa år jämväl i Tyskland,
Nederländerna, Norge, Danmark och Finland. Hemma
uppträdde hon mot särskildt arvode 1860 och 1862–64
på k. teatern, hvarefter hon för fem år der tog fast
anställning, som sedermera förnyades. Hon gifte sig
1860 med sin kusin köpmannen Charles Michaëli. 1870
afled hennes enda barn. Denna förlust och makens något
senare s. å. timade död gingo henne djupt till sinnes
och bräckte hennes helsa. Hösten 1873 nödgades hon i
sydligare luftstreck söka bot, men återkom följande
år med obotlig lungsot. Hon afled i Stockholm d. 23
Febr. 1875. – En härligare sopranstämma än fru M:s
är svårt att ens tänka sig. I styrka, omfång och
ledig koloratur saknade den väl icke medtäflare,
men ensam stod den säkerligen i fullkomligheten af
denna rena, skära, silfversjungande klangfärg,
som synes företrädesvis vara nordens qvinliga
strupar egen. Uttrycket i hennes röst lämpade
sig bättre för det sublima eller breda än för det
veka eller drastiska, bättre för det lugna, ädla
eller måttfullt patetiska än för det oroliga eller
lidelsefulla. Derför lyckades fru M. bättre i roller
af mera ideal karakter, såsom Norma och Klytemnestra
(i »Ifigenia i Aulis»), än i mera realistiska
partier. Af samma skäl var hon större i oratoriet
än i operan, för hvilken hon saknade dramatiskt
geni och individualiseringsförmåga. Särskildt såsom
Händelsångerska har hon vunnit odeladt erkännande
i sjelfva Händelskultens härd, England. Emellertid
försökte hon sig i äfven de mest olika dramatiska
uppgifter, såsom, utom de redan nämnda, Grefvinnan
i »Figaros bröllop», Anna i »Don Juan», Pamina
och Nattens drottning i »Trollflöjten», Isabella i
»Robert», Berta i »Profeten», Agata i »Friskytten»,
Leonora i »Trubaduren» och i »Kung Karls jagt»,
Elvira i »Ernani», Matilda i »Vilhelm Tell», Rezia
i »Oberon», Constanza i »Enleveringen ur seraljen»
och Selika i »Afrikanskan». I karakterens ädelhet,
i allvar, hjelpsamhet och anspråkslöshet, om än
icke i genialisk begåfning, kunde fru M. täfla med
Jenny Lind. A. L.
Michaelis. Se Mikael.
Michaelis, Johann David, tysk luthersk teolog,
föddes 1717 i Halle, der hans fader, teologen
och orientalisten Christian Benedikt M. (f. 1680,
d. 1764), var professor. M. blef 1746 professor
i filosofi och 1750 äfven i österländska språk
vid universitetet i Göttingen. Han dog 1791. – I
Göttingen utöfvade M. en inflytelserik verksamhet
äfven på teologien. Ty fastän han alltjämt tillhörde
den filosofiska fakulteten, blef han genom sina
teologiska föreläsningar och skrifter en af banérförarna för den
s. k. öfvergångsteologien, eller den riktning, som
väl för egen del fasthöll tron på uppenbarelsen, men
likväl banade väg för den teologiska rationalismen
genom att bl. a. ställa sig historisk-kritiskt
till den hel. skrift och utlägga densamma på
grammatisk-historisk väg. Närmast riktade M. sitt
intresse på ett noggrannare utforskande af Orienten
och förmådde för detta ändamål Fredrik V i Danmark att
1761 till Arabien utsända en vetenskaplig expedition,
i hvilken, på M:s uppmaning, äfven svensken Forskål
deltog. För samma ämne verkade han ytterligare
genom sitt 1771–93 i 24 bd utgifna Orientalische und
exegetische bibliothek. Till exegetiken höra de flesta
af M:s 82 skrifter, bland hvilka må nämnas Einleitung
in die schriften des Neuen bundes (1750; 4:de
uppl. 1788), Einleitung in das Alte test. (ofulländad,
1:sta del. 1787) och Uebersetzung des Alten test. mit
anmerkungen (1769–86, 13 bd). Ett af hans mest
kända arbeten är Mosaisches recht (1770–75; 2:dra
uppl. 1776–80, 6 bd). Dessutom deltog han 1753–70 i
redigeringen af »Göttinger gelehrte anzeigen». Äfven
på det dogmatiska området försökte han sig, men der
lyckades han minst, enär »han saknade nästan allt,
som fordras för en dogmatiker». M:s föreläsningar
i moral utgåfvos af Stäudlin (1792–1802).
K. H.
Michaelis, Johann Benjamin, tysk skald, f. i Zittau
1746, d. 1772 i Gleims hem i Halberstadt, var en
talang, som af umbäranden och sjukdom hämmades i
sin utveckling. Hans »Sämmtliche werke» (4 bd, 1791)
innehålla lifligt skrifna Satyren und episteln, några
operetter samt Fabeln und erzählungen och en kortare
travestering af AEneiden: Leben und thaten des theuren
helden Äneas, som vardt förebild till Blumauers.
Michaelis, Otto, tysk ämbetsman, nationalekonom, f. i
Westfalen 1826, öfvertog, sedan han 1849 för en
pressförseelse blifvit utesluten från den juridiska
tjenstemannabanan, 1851 redaktörskapet af den i
Berlin utkommande tidningen »National-zeitungs»
statsekonomiska afdelning, tog 1858 i Gotha del i
bildandet af de tyska nationalekonomiska kongresserna
och började 1863 i förening med J. Faucher utgifva
»Vierteljahrsschrift für volkswirtschaft und
kulturgeschichte». 1861 invaldes han i preussiska
deputeradekammaren och 1867 i Nordtyska förbundets
riksdag, men nedlade sitt mandat, sedan han vid
förbundskanslersämbetets inrättande (Aug. 1867)
blifvit utsedd till föredragande råd derstädes. Han
blef senare direktor för ämbetets finansafdelning
och 1879 ordförande i förvaltningen af
riksinvalidfonden. M. har haft en väsentlig
andel i utarbetandet af Tyska rikets ekonomiska
lagstiftning. Sina nationalekonomiska afhandlingar har
han samlat under titeln Volkswirtschaftliche schriften
(2 bd, 1873).
Michaelisdag. Se Mikael.
Michailovski-Danilevski. Se Danilevski.
Michallon [-sjalå’ng], Claude, fransk bildhuggare,
f. i Lyon 1751, d. 1798, studerade i Paris under
Coustou och utbildade sig vidare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
