Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metamorfos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedimentära bergarters ursprungliga struktur mer
eller mindre fullständigt utplånats, molekylerna
erhållit kristallinisk anordning och de förvandlats
till kristalliniska skiffrar. En sandsten får
t. ex. sina korn af qvarts, fältspat och andra mineral
mer eller mindre krossade och pressade mot hvarandra
i en bestämd riktning. Af det söndermalda materialet
utvecklar sig en del glimmer, och omvandlingen kan
sedan stegras ända derhän, att de särskilda kornen
knappt kunna iakttagas, och den nybildade glimmern
i sådan grad ökas, att bergarten öfvergår till en
glimmerskiffer. Äfven förut varande kristalliniska
bergarter hafva undergått förändring till struktur
m. m. under inverkan af det väldiga tryck och
den förskjutning, krossning, omknådning eller
sträckning af stenmassan, som åtföljt berglagrens
böjning (bergskedjebildningen). Granit har erhållit
parallelstruktur och ett gneisliknande utseende;
diorit har öfvergått till hornblendeskiffer
o. s. v. Stundom har en verklig omdaning af
beståndsdelarna egt rum, och nya mineral bildats,
t. ex. granat, epidot m. fl. af kalksten. –
Utom genom ofvan anförda orsaker, kontakt-
och tryckmetamorfismen, uppstå omdaningar eller
metamorfoser inom jordytans bergarter äfven genom
den inverkan, som utöfvas af genomsipprande vatten,
i synnerhet om det eger hög temperatur och innehåller
upplösta mineralämnen, af utströmmande gaser,
af luftens och fuktighetens m. m. inflytande, af
en sekulär kemisk eller molekylär omsättning samt
möjligen af elektriska och galvaniska strömningar.
E. E.
Metamorfos (Grek. metamorfosis), omdaning,
omgestaltning, förvandling. – 1. I den antika
mytologien betecknar ordet menniskors genom gudarna
verkade förvandling till djur, träd, stenar, stjernor,
källor o. s. v. Dylika myter behandlades med förkärlek
af den alexandrinska tidens skriftställare och af
Ovidius i hans berömda diktverk »Metamorphoses». –
2. Inom zoologien betecknar metamorfos den
förändring eller omgestaltning i såväl yttre
form som inre byggnad, hvilken vissa djurgrupper,
t. ex. groddjur och insekter, genomgå under sin
utveckling. Man skiljer emellan fullständig och
ofullständig metamorfos. I den förra äro de särskilda
utvecklingsskedena så fullständigt olika hvarandra,
att man icke utan att följa utvecklingens gång kan
igenkänna dem såsom varande en och samma djurarts
olika former af utveckling. I den ofullständiga
metamorfosen deremot är olikheten icke så fullständig,
oftast blott beroende på ett eller flere organs
ofullkomliga utveckling under de lägre skedena,
hvilkas utseende sålunda icke så mycket afviker från
det fullt utbildade djurets. Inom insekternas klass
lemna flere ordningar, t. ex. skalbaggar, fjärilar
och flugor, exempel på fullständig metamorfos, i det
den vanligen med många fötter försedda, masklika,
vinglösa, glupskt ätande larven är alldeles olik den
fot- och vinglösa, nästan orörliga, i ett fast skal och
ofta i en kokong inneslutna, intet förtärande puppan,
ur hvilken i sinom tid, stundom efter årslång hvila,
den fullt utbildade insekten
(imago) utkommer, försedd med 2 eller 1 par vingar
och 3 par fötter samt kroppen i allt öfrigt alldeles
olik puppan och larven. – Ofullständig metamorfos
finner man hos rätvingar och sländor. Hos de förra
(»gräshopporna») äro de olika utvecklingsskedena
icke så skarpt begränsade, utan öfvergå småningom
i hvarandra; och under puppstadiet är djuret i
rörelse och tager till sig föda, men skiljer
sig från det fullständigt utvecklade skedet
derigenom att fortplantningsorganen och vingarna
icke äro färdigbildade. – 3. Inom botaniken menas
med metamorfos ett »grundorgans» omgestaltning,
för att det må blifva tjenligt till någon viss
bestämd förrättnings utförande. En sådan metamorfos
framträder så att säga mest handgripligt eller
tydligt i bladets olika utvecklingsformer såsom
hjertblad, örtblad, skärmblad, foderblad, kronblad,
ståndareblad och fruktblad, hvilka alla hafva
hvar sina särskilda biologiska, eller för växtens
lif nödvändiga, förrättningar att utföra. Det var
Göthe, som först framställde läran om växternas
bladmetamorfos. Man kan äfven säga, att de
särskilda växtcellerna undergå metamorfoser eller
omgestaltningar till nya former, till kärl o. dyl. i
och för olika ändamål. – 4. Geol. Se Metamorfism.
2. 3. O. T. S.
Metaplasm (Gr. metaplasmos, ombildning), gramm.,
förekomsten af sådana kasusformer, hvilka förutsätta
en obruklig nominativ.
Metapontum (Grek. Metapontion), forngrekisk
koloni i nedre Italien, på vestra sidan af
Tarantoviken, sannolikt grundad af achaeer omkr. år
700 f. Kr. Pythagoras dog i M. I peloponnesiska kriget
(431–404 f. Kr.) stod M. på athenarnas sida. Det
understödde äfven konungarna Alexander och Pyrrhos
(förra hälften af 3:dje årh. f. Kr.) under deras
krig i södra Italien samt synes ända till denna
tid hafva varit en af de förnämsta städerna i
Stor-Grekland. Staden kom sedermera under Roms välde,
efter slaget vid Cannae (216 f. Kr.), men öfvergick
till kartagerna, hvilket hade dess förfall till
följd. På Pausanias’ tid (omkr. 100 e. Kr.) funnos
endast murarna och en teater qvar. Stället utmärkes
nu genom ruinerna af ett tempel nära högra stranden
af floden Bradano. Gräfningar derstädes verkställdes
1828 af Luynes (»Métaponte», 1836).
Metastas (Grek. metastasis, ombyte af plats), med.,
en sjukdoms på något inre sammanhang beroende
förflyttning från ett ställe till ett annat
i menniskokroppen, t. ex. då ett smittämne med
blod- eller lymfströmmen föres från en härd till
ett eller flere andra ställen och der framkallar
sekundära (metastatiska) abscesser (se
Embolus), eller då en kräfta i ett organ medför
kräftafsöndringar i andra (metastatisk kräfta),
eller då vid giktanfall urinsyra och urat afsätta
sig vid lederna, eller då blodet håller för mycket
kalk, som afsättes i form af kalkmetastaser.
F. B.
Metastasio, Pietro Antonio Domenico Bonaventura,
italiensk skald, författare af operatexter, f. i
Rom 1698, visade i barnaåren en ovanlig gåfva att
improvisera vers. En af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
