Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mesen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
80,000–100,000 (Eastwick). M. är Persiens förnämsta
vallfartsort, sjiiternas Mekka, på grund af
den der befintliga imamen Ali-Ridas graf,
hvars praktfulla moské ligger midt i staden. För
öfrigt har staden några läroanstalter samt är en
af Persiens vigtigaste fabriksorter och, såsom
föreningspunkt för flere karavanvägar, en mycket
liflig handelsplats. Hufvudsakligen tillverkas i
M. siden, sammet, mattor, sjalar och andra slag
af väfnader, berömda svärdsklingor, chagrin och
juvelerarearbeten. Inom stadsmuren finnas stora
kyrkogårdar, dit rättrogna från alla delar af den
sjiitiska verlden föras för att begrafvas i närheten
af Ridas helgedom.
Mesjhed Ali (egentl. Nedsjef), stad i asiatiska
Turkiet, vilajetet Bagdad, nära Kufas ruiner, 4
km. v. om Hindije-grenen af Eufrat. Omkr. 7,000
innev. Såsom kalifen Alis förmenta begrafningsplats
(hans graf, öfver hvilken en stor moské är uppförd,
är för sjiiterna minst lika helig som sjelfva Kaba)
utgör M. målet för sjiiternas pilgrimsfärder, och en
mängd lik sändes dit att begrafvas i dess heliga jord.
Mesjtsjerjaker (mestjeraker l. mesjtsjarer)
heter ett ursprungligen finsk-ugriskt, numera
dels russifieradt, dels tatariseradt folk i östra
Ryssland. Dess första kända boningsplatser voro Okas
och Suras floddalar, och i äldre ryska handlingar
nämnes ett distrikt Mesjtsjerskaja oblastj, som
omfattade de till hvarandra gränsande delarna af
de nuv. guvern. Rjazan, Tambov och Pensa. Längst
i v. nådde de till guvern. Kaluga, der staden
Mesjtsjovsk (förr Mestsjerch) bär sitt namn efter
dem. Då ryssarna eröfrade riket Kazan (1552), drog
större delen af mesjtsjerjakerna åt nordöst, medan
de öfrige stannade qvar. De senare, nu spridda i
de v. om Volga liggande guvern. Rjazan, Tambov,
Pensa och Saratov, hafva till språk, religion
och lefnadssätt så fullständigt russifierats,
att man knappt kan anse mer än 30,000 såsom ännu
varande mesjtsjerjaker. Den östra grenen, nu bosatt
i de utmed Ural liggande guvern. Perm, Ufa och
Orenburg, har der antagit de tatariske basjkirernas
språk, seder och religion (islam) och skiljer sig
från dessa hufvudsakligen blott genom de finska
egenskaperna af större arbetsamhet, fridfärdighet
och renlighet. De uppskattas här till ett antal af
omkr. 140,000, hvaraf ungefär hälften i Ufa, och lefva
hufvudsakligen af boskaps- och biskötsel. – Närmast
befryndade äro mesjtsjerjakerna ursprungligen med
de hufvudsakligen i Orenburg bosatta teptjärerna. –
Jfr Rittich: »Die völker Russlands» i Petermanns
»Geographische mittheilungen» 1877. H. A.
Mesmer, Friedrich Anton, tysk läkare och magnetisör,
född d. 23 Maj 1734 i byn Iznang vid Bodensjön,
gjorde sina medicinska studier i Wien. Sedan han
i sin doktorsafhandling (De influxu planetarum
in corpus humanum, 1766) behandlat det mystiska
ämnet »planeternas inflytande på menniskokroppen»,
sysselsatte han sig med den minerala magnetismens
användande som läkemedel. Han förklarade detta medels
verkningar genom en motsvarande magnetisk beskaffenhet
hos menniskokroppen, och snart öfvergick han att
betrakta magnetismen såsom en allmän egenskap hos alla kroppar
(»animal magnetism») och såsom det hela skapelsen
sammanhållande bandet. Genom vissa manipulationer
(berörande, strykning, »magnetiserande»), ja
blott genom en fast vilja, kan man, säger han,
framkalla denna kraft hos menniskor, öfverflytta den
på andra samt med den åstadkomma de underbaraste
och helsosammaste verkningar. Han lade nu bort
magneten såsom öfverflödig och gjorde sina kurer
med den nyupptäckta »animala» magnetismen. Men
läkare och fysici ville ej sätta tro till honom,
utan påstodo, att det hela var taskspeleri, och
att verkan kom från de magneter han hade gömda
på sig. 1775 skickade M. sändebref till de flesta
lärda samfund i Europa, utvecklande sina åsigter;
men han fick svar endast från Berlins akademi, som
förklarade honom hafva gått vilse. På en resa till
Schwaben och Schweiz bevittnade han pater Gassners
underkurer, hvilka han förklarade genom den animala
magnetismen. Återkommen till Wien, blef han häftigt
anfallen, derför att han påstod sig hafva återskänkt
synen åt en blind flicka (Maria Paradise). Kejsarinnan
lät undersöka saken genom en komité, med den påföljd
att M. fick befallning att lemna Wien inom 24 timmar
(1777). Efter en rekreationsresa anlände han i
början af år 1778 till Paris, der han i förstone
uppträdde mycket försigtigt. 1779 utgaf han sin
Mémoire sur la découverte du magnétisme animal,
hvars 27 satser börja med den grundsatsen att det
existerar ett inflytande mellan himlakropparna,
jorden och dess lefvande varelser under form af ett
fluidum, som genomtränger allt och inverkar omedelbart
på nervsubstansen. Animala kroppars egenskap att
mottaga ett sådant fluidum kallas animal magnetism,
hrilken egenskap kan meddelas, förökas, verka på
afstånd, reflekteras af speglar och förstärkas af
ljud (musik). Men det gifves äfven en magnetismen
motsatt, fientlig kraft (hos de icke troende!), som
kan förstöra magnetismens verkningar. Med magnetismen
kan man bota omedelbart alla nervsjukdomar och
medelbart alla andra lidanden. Genom förbindelse med
doktor Ch. d’Eslon, läkare hos grefven af Artois,
blef M. snart introducerad hos den förnäma verlden,
som, berusad af den mystiska läran, inom kort
trängdes i M:s salonger. Om seancerna hos M. och
deras verkningar på de kring den s. k. magnetiska
baqueten placerade deltagarna se Animal magnetism och,
utförligare, doktor J. V. Brobergs afhandling »Om den
animala magnetismen och 18:de århundradets mysticism»
(Stockh. 1866). M:s kompanjon d’Eslon sökte inverka
på läkarna och den medicinska fakulteten, hvilken
han sjelf tillhörde, genom såväl förevisningar
som en skrift (1780), men förmådde ej öfvertyga de
lärde. I stället lyckades det att göra drottningen,
Marie-Antoinette, gynsamt stämd för mesmerismen,
och ministern Breteuil tillförsäkrade M. bl. a. ett
årligt underhåll af 20,000 fr., om han ville i
sin konst undervisa trenne af regeringen valda
läkare. Men M. gick ej in derpå. Sedan han äfven
blifvit öfvergifven af d’Eslon, som magnetiserade på
egen hand, lemnade han harmsen Paris och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
