- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
1355-1356

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menhir ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

börja visa sig i allmänna stora drag. Gossens
benbyggnad gör sig märkbarare i det yttre; lemmarna
framträda mera och röra sig kraftigare. Hos flickan
fortfara ännu de rundade konturerna, knotorna
framträda mindre, rörelserna äro mjukare. Från denna
tid börjar i regeln längdväxten att vara betydligt
öfverlägsen breddväxten. Denna skilnad framträder
tidigast och starkast hos flickan. Dervid synas
lemmarna växa starkare i längd än i tjocklek. De
flesta ledgångarna varda knöliga; benstommen växer
hastigare, än att fett och muskler kunna följa
med. Alla kroppsproportioner ändras småningom och med
dem de moraliska och intellektuella egenskaperna. Den
antydda skrangligheten i växten fortfar, och öfriga
förändringar fortgå, synnerligast märkbara hos
flickan, till fram mot puberteten. Vid 15 år är
gossen omkr. 1,5, flickan 1,48 m. lång; hon har
i längdväxt nära upphunnit gossen, som derefter
i regeln derutinnan öfverträffar henne. Vid denna
tid inträffar könsmognaden, som åtföljes af flere
i det yttre märkbara förändringar, olika för
de båda könen. Qvinnans bäcken (höfter) vidgas,
brösten hvälfvas, kroppsytans ojämnheter börja
åter fyllas och formerna rundas. Hos båda könen
försiggår röstförändring, »målbrottet». Mannens
muskler växa, »knytas» och afteckna sig skarpare
under huden; benmassan ökas och blir gröfre (och
af båda dessa skäl blir hans kropp mer knölig och
kantig); skäggväxt framträder. Båda könens längdväxt
fortgår ännu intill 30:de året, då i alla afseenden
full utbildning är uppnådd. Mannen har då bland
europeiska folk en medelhöjd af 1,686, qvinnan af
1,589 m. Sådan qvarstår kroppshöjden till 50 år
eller längre. Derefter minskas han genom tryck på
och undanvikande af mjukdelar samt genom kroknande
till följd af minskad muskelkraft, så att mannen
vid 80–90 år har en höjd af omkr. 1,61, qvinnan
1,51 m. Liksom qvinnan i alla utvecklingsfenomen är
2–3 år före mannen, aftager hon äfven i ålderdomen
förr och hastigare än han. Mellan 30–50 år bibehålla
sig bägge, mannen dock bättre än qvinnan. Vid 45 år
eller något senare (»klimakteriska åldern») upphör
hon att kunna koncipera; fettbildningen ökas ofta
rätt betydligt, eller förutvarande sådan minskas, så
att hängande veck och skrynklor uppstå; hullet blir
slappt; de fina formerna försvinna, och skönheten
vissnar. Mannens aflingsförmåga fortfar vida längre,
icke sällan öfver 70:de året. Hans former och krafter
bibehållas ännu långt fram, och om hans utseende
än betydligt förändras, försämras det dock icke så
fort och så skarpt som qvinnans. Detta är regel,
men med många undantag, betingade för det mesta
af lefnadssättet. Och det visar sig så, oaktadt
sannolika lifslängden i Sverige f. n. är blott 54,3 år
för män, men 59,8 år för qvinnor (se Medellifslängd).

Dessa förhållanden äro alla skildrade sådana de
träffas hos de civiliserade folken; endast inom
dem hafva de härför nödiga undersökningarna kunnat
göras. Men hufvuddragen måste utan tvifvel väsentligen
vara desamma äfven bland de lägre civiliserade och naturfolken, Tider
och mått kunna deremot vexla, ehuru knappast i någon
synnerlig grad. Med afseende på kroppshöjden har man
nämligen lyckats vinna några upplysande fakta under
åtskilliga sjöexpeditioner till olika delar af jorden,
ehuru iakttagelserna till följd af korta besök på
de flesta platser och fåtaligt undersökningsmaterial
sakna full bevisningskraft. Då man hos civiliserade
hvita män funnit kroppshöjden i medeltal inträffa
vid 1,70 m. i Förenta staterna, 1,68 i Belgien
och Tyskland, 1,67 bland slaver, 1,65 i Frankrike
och 1,62 i Italien, har man hos 25 kineser funnit
medelhöjden 1,630, hos 55 nikobarer 1,631, hos 40 män
från olika Stilla hafvets öar 1,654. Största skilnaden
är sålunda blott 46 mm. Med denna erfarenhet och då
berättelsen om patagoniernas utomordentliga höjd visat
sig oriktig samt då hos flertalet af jordens folk
icke omtalas några större afvikelser i kroppshöjden,
torde man således kunna säga, att menniskan har en
föga vexlande medelhöjd af omkr. 1,66 m. för män och
antagligen omkr. 1,56 m. för qvinnor. Afvikelserna
hos individerna äro deremot oräkneliga, såsom
alltid då det gäller medeltal. Det ena folket, den
ena rasen visar tendens till öfvervigt åt ena eller
andra sidan om medeltalet; några raser äro bevisligen
låg-, andra högväxta. Så t. ex. äro buschmän, akka
och antagligen flere stammar i Afrika, vidare vissa
polarfolk i Asien och lapparna småväxta. Men inom
alla raser, stammar, ja mången gång inom familjer,
träffas sålunda individer, som till höjden betydligt
under- eller öfverstiga medelmåttan, dvärgar eller
jättar. Den minste europeiske dvärg man mätt var
0,684 m., således 1 m. kortare än den europeiska
medelhöjden; den störste jätten var 2,424 m., således
mer än 1/3 högre än samma medelhöjd; den s. k. »långa
lappskans» skelett är 2,14 m., således nära 1/3 högre
än lapparnas medelhöjd (1,56 m.). Quételet har visat,
att såväl dvärg- som jätteväxt regelbundet faller
inom den menskliga utväxtlagens kurva.

Andra storleksafvikelser inom raserna bero af en
mängd tillfälliga omständigheter, i första rummet af
sjukdomar, men vidare exempelvis af vistelse i stad
eller på land, på slätt eller på berg, af måttligt
eller öfverdrifvet arbete jämte yttre förhållanden
vid detta, af födans mängd och beskaffenhet. Menniskan
förhåller sig härutinnan fullkomligt såsom husdjuren.

Af den totala höjdväxten komma olika mått på olika
kroppsafdelningar, och i allmänhet växa dessa
icke lika mycket. Hufvudet växer minst; dess höjd
blott fördubblas. Bålen (från hals till skref)
nära tredubblas. Armen, med afräkning af handen,
fyrdubblas, och nedre lemmen femdubblas. Omfånget af
dessa regioner ökas jämnare och proportionelt vida
mindre. Det är häraf klart, att med afseende på hela
kroppshöjden det väsentligen är kroppens nedre del
(nedre lemmarna), som växer. Då vid födelsen hela
kroppshöjden förhåller sig till höjden upp till
skrefvet = 2,75 : 1, så är proportionen hos den vuxne
mannen = 1,97 : 1, hos qvinnan = 2 : 1; eller, på annat
sätt uttryckt, vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0684.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free