Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mejico l. Mexico, Sp. Estados unidos de M., Aztek. Mexitli, förbundsrepublik i Nord-Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tobaks- och bomullsskördarna ökas med hvarje år. Af
kakao deremot produceras ej tillräckligt för landets
eget behof. Indianerna äro dels fria arbetare på
plantagerna, dels innehafva de små jordlotter,
för hvilka de skatta till staten. Jordbruket
är inskränkt till en jämförelsevis liten del
af den odlingsbara marken och afser endast de
nödvändigaste lefnadsbehofven. Landet saknar
tillräckliga samfärdsmedel, bevattning och
lämpliga redskap. Befolkningen saknar kunskaper och
företagsamhet.
M:s rikedom på ädla metaller är allmänt bekant. Om
man undantager Sinaioas och Sonoras malmtillgångar
ligga nästan alla de historiskt kända grufvorna i
södra delen af centralplatån på höjder af 1,650–3,000
m. En linie, som tänkes dragen genom hufvudstaden från
Guanajuato norrut till bergsstaden Guadalupe y Calvo
i Chihuahua och söderut till Oajaca, skär det rikaste
kända silfverdistrikt på jorden. Centralgruppen af
grufvorna i de tre bergverksdistrikten Guanajuato,
Zacatecas och Catorse (San Luis Potosi), hvilka
hafva lemnat mer än hälften af allt silfver,
som hittills funnits i M., ligger emellan 21° och
24° 30’n. br. inom en ytvidd af omkr. 35,000 qvkm. Guld
förekommer på sluttningarna mot Stilla hafvet och
särskildt i Sonora nära Nya Kaliforniens guldförande
trakter. Afkastningen af ädla metaller i M. under
åren 1537–1880 utgör enligt officiella berättelser
432 millioner kronor guld och 10 1/2 milliard kronor
silfver. De vigtigaste af andra mineral äro koppar,
funnen i rent tillstånd nära staden Guanajuato och
tillsammans med guld i Chihuahua, Sonora, Guerrero,
Jalisco, Michoacan m. fl. st., jern i ofantlig
myckenhet i Michoacan och Jalisco samt i Durango,
der Cerro del Mercado är ett helt jernmalmsberg, bly
i förening med silfver, i synnerhet i Oajaca, tenn
i Michoacan och Jalisco, svafvel i många kratrar,
platina i Tlaxcala och Hidalgo, cinober i Morelos och
Guerrero, steppsalt i de norra öckenlika trakterna,
bittersalt vid Tepeyac, stenkol i inskränkt mängd
på åtskilliga ställeri, marmor, alabaster, gips och
stensalt i ymnighet i bergstrakterna. 1882 arbetades
i 569 grufvor, deraf 541 silfver-, 14 guld-,
4 koppar-, 4 bly-, 3 salt-, 2 stenkolsgrufvor och
1 qvicksilfvergrufva.
M:s industri har visserligen på senare tider
höjt sig icke obetydligt. Men den politiska
osäkerheten samt befolkningens bekvämlighet och
förnöjsamhet hindra en lifligare uppblomstring;
och endast de industrigrenar, som stå i samband
med jordbruket, äro af någon betydenhet, såsom
qvarnindustrien, sockerraffinering, tillverkning
af konsjonell, pulque, papper af flere slags
växtfibrer m. m. Några jerngjuterier hafva varit i
verksamhet ett par år, och starka handväfda bomulls-
och ylleväfnader tillverkas i många af de större
städerna. Leon och Salvatierra äro bekanta för
sina rebozos (sjalar), Texcoco och Puebla för sina
porslins- och glasvaror. M:s utrikes handel är tämligen
obetydlig. Exporten består nästan uteslutande af
råvaror, kaffe, sisalhampa, tobak, hudar, trävaror,
konsjonell, indigo och andra
färgämnen, sassaparill, vanilj, kautsjuk samt
metaller. Dessa utgöra fullt 2/3 af hela exporten,
som 1883–84 i värde uppgick till omkr. 173
mill. kr. Importen uppgår till ungefär samma
belopp och består mest af väfnader samt maskiner
och redskap. Handeln går till allra största delen
genom Vera Cruz, som efter öppnandet af jernvägen
till Anahuac-platån blifvit den naturliga uthamnen
för hufvudstaden Mejico och de inre staterna. Genom
flere ångbåtslinier står hamnen i förbindelse med
Liverpool, Southampton, S:t Nazaire och de atlantiska
staterna i Nord-Amerika. Vid Stilla-hafskusten,
der handeln mest ligger i tyskarnas händer,
stå Acapulco och andra hamnar i regelbunden
förbindelse med San Francisco och Panama. År 1884
räknade den mejikanska handelsflottan 421 större
och 847 mindre fartyg. Intill de senare åren hafva
samfärdsmedlen varit inskränkta till dåliga ridvägar
från centralplatån öfver sierras och terrasserna ned
till några punkter vid båda kusterna samt till några
och tjugo diligenslinier. Men efter fullbordandet
af jernvägslinien från Vera Cruz till hufvudstaden
med en sidolinie till Puebla har det mejikanska
jernvägssystemet nått en betydlig utveckling. 1885
voro i allt 37 jernvägslinier, med en sammanlagd
längd af 5,792 km., färdiga, deribland den 1,971
km. långa linien mellan hufvudstaden och Paso del
Norte, som satt M:s jern vägssystem i förbindelse med
Förenta staternas (Södra Pacific-banan); dessutom
voro 12,352 km. föreslagna. Telegraflinierna hade
1884 en längd af 31,088 km., och poststationernas
antal var 892.
M:s innevånareantal uppgår till omkr. 10,5
mill. Sedan alla i Spanien födda personer, i
M. kallade chapetones l. gachupines, 1829 utvisats ur
landet, består befolkningen af l) kreoler l. hvita
af spansk härkomst, hvilkas antal skattas till
19 proc., och hvilkas språk, spanskan, är gängse
äfven bland den inhemska befolkningen. 2) indianer,
omkr. 38 proc., mest aztekiska folk på Anahuacs platå,
hvaremot de icke-aztekiska stammarna i allmänhet äro
svaga, merendels kringströfvande jägarehorder (se
Indianer, sp. 520–521 och Mejikanska språk), 3) ett
obetydligt antal negrer samt 4) den af ofvannämnda
folks blandning uppkomna bastardbefolkningen:
mestizer, inulatter, zamboer, chinoer etc., hvilka
anses utgöra omkr. 43 proc. Med undantag af ungefär
200,000 vilda indianer (indios bravos, i motsats mot
de öfrige, kristna, indios fideles) tillhör nästan
hela befolkningen den romersk-katolska kyrkan, ehuru
denna efter 1857, då stat och kyrka skildes, icke
erkännes som statsreligion. Protestanterna utgöra
omkr. 20,000 och äro hufvudsakligen bosatta i de
större städerna samt åtnjuta skydd af staten. Den
katolska kyrkan, som förvaltas af 3 ärkebiskopar:
i hufvudstaden, Morelia och Guadalajara, har såväl
under det spanska väldet som sedermera utöfvat
ett synnerligen olycksdigert inflytande på landets
utveckling och begagnat detta i synnerhet till att
samla en oerhörd förmögenhet. Alla bemödanden att
i ekonomiskt hänseende höja landet voro fruktlösa,
så länge en stor del jordegendom var hopad i död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
