Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maurenbrecher ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enligt hvilken hvarje förändring inom naturen
åstadkommes med minsta möjliga kraftåtgång. Denna
bestämmes af M. såsom produkten af massa,
hastighet och våglängd. Denna princip rönte dock
från flere håll gensägelse, så mycket mera, som
M. ej förmådde så klart och allmängiltigt formulera
densamma, att den kunde omedelbart vid analytiska
undersökningar användas. I allmänhet ställde M. sig
i naturvetenskapligt hänseende i opposition mot
cartesianerna och bidrog i väsentlig mån till den
newtonska naturåskådningens utbredande. Äfven
inom den egentliga filosofien uppträdde han såsom
författare, t. ex. i fråga om beviset för Guds
existens. – Bland M:s skrifter må nämnas Sur
la figure de la terre (1738; »Jordens figur»,
s. å.), Elémens de la géographie (1742), Astronomie
nautique (1745–56), Essai de philosophie morale
(1749) och Essai de cosmographie (1751). Hans
Oeuvres utgåfvos 1752 (nya uppl. 1756 och 1768).
G. E.
Maurenbrecher, Karl Peter Wilhelm, tysk historiker,
f. 1838, son af den ansedde statsrättsläraren Romeo
M. (f. 1803, d. 1843), är sedan 1884 professor
i Leipzig och har utgifvit bl. a. Karl V und
die deutschen protestanten (1865), England im
reformationszeitalter (1866), Don Carlos (2:dra
uppl. 1876), Studien und skizzen zur geschichte
der reformationszeit (1874) samt Geschichte der
katholischen reformation (bd 1, 1880). Sedan 1881
redigerar han »Historisches taschenbuch».
Maurepas [mårpa], Jean Frédéric Phélypeaux de,
grefve, fransk statsman, f. 1701, mottog 1715 till
namnet och förvaltade från 1725 sjelf på ett ganska
berömvärdt sätt det inom hans familj ärftliga
statssekreterare-ämbetet för sjöväsendet samt
för hofvets och staden Paris’ angelägenheter, men
störtades 1749, emedan han författat ett bitande
epigramm öfver markisinnan Pompadour. Då Ludvig
XVI besteg tronen (1774), blef M. dennes förtrogne
och förste minister. Han återställde de af Maupeou
upphäfda parlamenten, men fick se dessa gamla
oppositionshärdar verka förvirring i det åt Turgot,
Malesherbes och Necker anförtrodda ministeriella
reformarbetet och lät snart dessa män falla såsom
varande för honom sjelf farliga rivaler. Till
Englands förödmjukande genomdref han 1778 beslutet
att understödja de nord-amerikanska kolonierna i deras
frihetskamp. M. afled 1781. Hans sekreterare, Sallé,
utgaf i hans namn »Mémoires» (4 bd, 1790–92), hvilka
dock lära flutit ur J. L. G. Soulavies penna. En af
M. och genealogen Clairambauld verkställd samling
visor öfver samtida händelser (46 bd manuskript
i »Bibliotèque nationale») har delvis tryckts i
specialsamlingar, såsom »Chansonnier historique du
XVIII:e siècle» (af G. Raunié 1879 o. f.).
Maurer. 1. Georg Ludwig, ritter von M., tysk
rättslärd, statsman, f. 1790 i Rhenpfalz, hade
innehaft åtskilliga juridiska ämbeten i bajersk
tjenst, då han 1826 kallades till professor i
tysk privaträtt, tysk riks- och rättshistoria samt
fransk rätt vid Münchens universitet på grund af den
uppmärksamhet han ådrog
sig såsom författare till prisskriften Geschichte
des altgermanischen und namentlich alfbayrischen
öffentlich-mündlichen gerichtsverfahrens
(1824). 1829 blef han ordin. medlem af bajerska
vetenskapsakademien och ledamot af statsrådet,
1831 adlad och lifstidsledamot af riksrådet. I
Okt. 1832 utnämndes M. af Ludvig I till medlem
af regentskapet i Grekland under dennes sons,
konung Ottos, minderårighet och åstadkom på kort
tid ganska mycket, såsom strafflagen af d. 1 Maj
1834, kriminalprocess- och civilprocessordningar
m. m. Han ådrog sig dock hätska fiender genom den
helleniska kyrkans afsöndrande från beroendet
af patriarken i Konstantinopel samt genom sitt
kraftiga uppträdande mot mainoterna, och till
följd af personlig missämja med regentskapets
främste man, grefve von Armansperg, hemkalkdes
han i Juli 1834 till Bajern. M. sammanskref nu
ett större, värdefullt verk, Das griechische volk
in öffenllicher, kirchlicher und privatrechtlicher
beziehung vor und nach dem freiheitskampfe (3 bd,
1836), hvilket dock delvis är en mot Armansperg riktad
stridsskrift. Febr.–Nov. 1847 var M. justitie-
och utrikesminister i en af honom bildad liberal
ministèr. M:s förnämsta rättshistoriska skrifter,
hvilka tillhöra tiden efter hans utträde ur
ministèren, utgöras af en serie i flere afseenden
förtjenstfulla arbeten (tills. 12 bd) rörande det
tyska kommunalväsendets historia. M. dog i München
1872. – 2. Konrad von M., tysk rättshistoriker, den
föregåendes son, född i Frankenthal (Rhenpfalz) d. 29
April 1823, blef 1847 e. o. och 1855 ordin. professor
i München. Han har hufvudsakligen sysselsatt sig
med Skandinaviens äldre rättshistoria och är en af
de främste kännarna på detta område. M. företog
1858 en resa till Island och höll under förra
hälften af år 1876 vid Kristiania universitet
föreläsningar öfver de äldsta nord-germanska
rättskällorna, hvilka föreläsningar sedermera
utkommo i Kristiania under titel Udsigt over de
nord-germaniske retskilders historie (1878) och
i något förkortad framställning inflöto i Fr. von
Holtzendorffs »Encyklopädie der rechtswissenschaft»
(4:de uppl. 1882). Bland hans öfriga större och
mindre arbeten märkas Die entstehung des isländischen
staats und seiner verfassung (1852), Die bekehrung
des norwegischen stammes zum christenthum (2 bd,
1855–56), Das beweisverfahren nach deutschen rechten
(i Pözls »Kritische überschau», 1857), Isländische
volkssagen der gegenwart (1860), Ueber die ausdrücke:
altnordische, altnorwegische und isländische sprache
(1867), Island von seiner ersten entdeckung bis
zum untergange des freistaats (1874), Ueber das
altar des gesetzsprecheramtes in Norwegen (1875),
Das älteste hofrecht des Nordens (festskrift vid
Upsala universitets jubelfest 1877), Zur politischen
geschichte Islands. Gesammelte aufsätze (1880) samt
hans studier öfver angelsachsiska rättsförhållanden
(i »Krit. überschau» 1853–56) och afhandlingar
öfver Islands författningskamp mot Danmark (i Sybels
»Histor. zeitschrift» 1859–60). M. har äfven utgifvit
Gullthóris-saga (1858). Hans forskning utmärker sig
genom en strängt kritisk metod samt ett ytterst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
