Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matthiæ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maupassant [måpassa’ng], Henri René Albert Guy de,
fransk romanförfattare, född d. 5 Aug. 1850 på slottet
Miromesnil i Normandie, är ättling af en gammal
lothringisk adelsslägt. Han afbröt sina studier för
att såsom simpel soldat deltaga i kriget 1870–71
och gjorde sedermera sitt inträde i literaturen
under beskydd af G. Flaubert, vid hvilken han var
fäst med den största beundran. I öfverensstämmelse
dermed slöt M. sig på det afgjordaste till den
naturalistiska skolan, hvars syften han har fullföljt
med en begåfning och konstnärlig energi af sällsynt
slag. Han vardt känd genom sin fina dramatiska
versdialog Histoire du vieux temps (uppf. 1879),
bidrog 1880 med novellen Boule de suif till Zolas
samling »Soirées de Médan» och utgaf s. å. originella,
men starkt sinliga dikter under titeln Des vers (4:de
uppl. 1884). Under 1880-talet har M. höjt sig till
rangen af en bland samtidens främste författare genom
ett betydligt antal romaner och novellsamlingar,
i hvilka den tämligen mörka lifsuppfattningen
och det ohöljda framhäfvandet af könsförhållanden
adlas genom ett lefvande, poetiskt natursinne samt
många drag af humor och äkta känsla. Till hans mera
betydande arbeten höra La maison Tellier (1881),
Clair de lune (1883), Contes de la bécasse (s. å.),
Une vie (s. å.; »Ett lif», 1884), Au soleil (1884),
Yvette (s. å.), Contes du jour et de la nuit (1885),
Bel-Ami (s. å.; »Qvinnogunst», s. å., en med största
skärpa och talang utförd, men ensidig skildring
ur tidningsmannaverlden i Paris), La petite Roque
(1886) och Toine (s. å.). M. har lemnat bidrag till
många Paris-tidningar.
Maupeou [måpou], René Nicolas Charles Augustin de,
fransk statsman, f. 1714, var till en början ledamot
af Paris-parlamentet, der han blef förste president
1763. Det oaktadt har han egentligen blifvit ryktbar
genom de tvångsåtgärder han vidtog mot de franska
parlamenten, sedan han 1768 kallats att såsom
kansler och storsigillbevarare efterträda sin fader,
René Charles de M. (d. 1775). Till en del gick han
härvid i faderns fotspår. Äfven denne hade varit
förste president i Paris-parlamentet, men genom sin
vacklande hållning under dess strider med regeringen
ådragit sig sina ämbetsbröders ovilja och af dem 1757
tvungits att taga afsked, hvarefter han, 1763 inkallad
i ministèren, medverkat till regeringens försök att
betvinga parlamentens opposition. Sonen gick dock
vida längre. Då Paris-parlamentet under en ny strid
med Ludvig XV:s regering suspenderade sin verksamhet,
lät han 1771 genom musketörer befalla 169 af dess
medlemmar att återtaga sin tjenstgöring, och då detta
ej hjelpte, afsatte han de gamle parlamentsmedlemmarna
(ehuru deras ämbeten voro ärftliga) och upprättade ett
nytt parlament. Då provinsparlamenten och de stora
centrala ämbetsverken i Paris (Chambre des comptes
och Chambre des aides) understödde Paris-parlamentet,
gingo de ett liknande öde till mötes. M:s syfte
härmed var att för alltid göra slut på den politiska
opposition, genom hvilken alla dessa med en nästan
suverän myndighet utrustade ämbetsverk
oupphörligt beredt regeringen svårigheter. I och för
sig var det också en oegentlighet, att en dylik
politisk makt kunde utöfvas af ämbetsverk, men då
detta i det gamla Frankrike var den enda skrankan
mot konungamaktens godtycke, blefvo M:s åtgärder i
högsta grad förhatliga såsom innebärande despotismens
fullständiga genomförande. Att denna »statskupp»
medförde åtskilliga förbättringar i rättskipningen
hjelpte ej. »Maupeous parlament» ådrogo sig blott
ovilja och förakt, och sedan Ludvig XVI uppstigit
på tronen, störtades M. och återställdes de gamla
ämbetsverken (1774). Han förblef väl fortfarande
i besittning af kanslersvärdigheten, som ej utan
hans samtycke kunde beröfvas honom, men sigillet
fråntogs honom, och han utstöttes ur ministèren samt
förvistes från hofvet. Han dog 1792 på sitt gods Thuit
i Normandie. – M:s reform af parlamenten betraktas
som en af de vigtigaste episoderna i Frankrikes
inre historia under 1700-talet. Jfr J. Flammeront:
»Le chancelier M. et les parlements» (1883).
S. B.
Maupertuis [måpärtyi’], fransk by, s. ö. om
Poitiers. Slag 1356. Se Poitiers.
Maupertuis [måpärtyi’], Pierre Louis Moreau
de, fransk matematiker och astronom, född i S:t
Malo d. 17 Juli 1698, blef 1718 löjtnant vid ett
kavalleriregemente, men tog efter kort tid afsked
för att egna sig åt vetenskapliga arbeten. Han blef
ledamot af Paris-akademien 1723, företog studieresor
till London och Basel samt erhöll 1736 öfverinseendet
öfver den expedition, som utsändes för att i Lappland
verkställa gradmätning. M. kallades af Fredrik II
till Berlin 1740, blef följande året tillfångatagen i
slaget vid Mollwitz och förd till Wien, vistades sedan
någon tid i Paris, men återvände 1744 till Berlin och
utnämndes 1746 till president för vetenskapsakademien
derstädes. Tilltagande sjuklighet och mindre angenäma
personliga förhållanden förmådde honom dock att lemna
Berlin 1756. Sina återstående år tillbragte han dels
i Frankrike, dels i Basel, der han afled d. 27 Juli
1759. – M. var en man med obestridliga förtjenster
om de matematiska vetenskaperna, ehuru hos hans
samtida dessa till en god del bortskymdes genom
hans fåfänga karakter och häftiga lynne. Derigenom
invecklades han också i flere för honom obehagliga
strider, t. ex. med Cassini samt senare med König
och Voltaire, hvilken i »Micromégas» på ett drastiskt
sätt förlöjligade honom. Inom den rena matematiken
egnade M. sig företrädesvis åt geometrien och angaf
metoder för beskrifvande af vissa kurvor samt för
deras rektifikation. Största uppseendet väckte han
dock genom framläggande af resultatet af den under
hans ledning verkställda gradmätningen, hvarigenom
i strid mot Cassinis åsigt jordens afplattning
mot polerna konstaterades och den newton-huygensska
teoriens riktighet sålunda bevisades på experimentel
väg. Äfven flere andra, mera rent astronomiska frågor
undersöktes af honom, särskildt månteorien. Inom
mekaniken uppställde han en ny allmän grundlag,
den s. k. »principe de la moindre action»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
