Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maryport, stad i engelska grefskapet Cumberland - Marzipan, ett slags bakverk af stött mandel med tillsats af orangeblomvatten och finsiktadt socker - Maråkers kapell. Se Söderala - Maräng, ett slags bakverk af ägghvita, hvilken vispats med stålvisp till hårdt skum - Masaccio, en af den italienska renaissancens förste och ypperste målare i Florens - Masada, en af makkabéerna anlagd, af Herodes den store ännu mer befäst och till ett stort krigsmagasin inrättad bergfästning i Palestina - Masagan l. Masigan (El Bridsja), starkt befäst hamnstad i Marokko - Masaniello, egentligen Tommaso l. Maso Aniello - Masaua, stad i egyptiska Sudan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maryport [meri-], stad i engelska grefskapet
Cumberland, vid kustfloden Ellens utlopp i
Solway-viken. 8,177 innev. (1881).
Marzipan (Fr. massepain, Ital. marzapane, antagl. af
Marzo, namnet på den förste tillverkaren, och
pane, bröd), ett slags bakverk af stött mandel med
tillsats af orangeblomvatten (eller rosenvatten)
och finsiktadt socker. Marzipan formas mest till
tårtbottnar. Vanligen förekommer marzipan-tårtan
dekorerad med relieffigurer, formade af samma deg. Den
bästa marzipan anses tillverkas i Lybeck.
Maråkers kapell. Se Söderala.
Maräng (Fr. meringue), ett slags bakverk af ägghvita,
hvilken vispats med stålvisp till hårdt skum, samt
deri inblandadt finsiktadt socker. När en båll af
sådan »marängmassa» gräddas, förvandlas den utanpå
till en hårdare, ljusgul skorpa, medan det inre
förblifver vekt och skummigt.
Masaccio [-sa’ttsjå], en af den italienska
renaissancens förste och ypperste målare i Florens,
son till en notarie Ser Giovanni di Simone Guidi,
föddes på Tomasdagen (d. 21 Dec.) 1401 och döptes
till Tommaso. Han erhöll öknamnet »Masaccio»,
en förkortning af Tommaso med en ändelse af
föraktfull bibetydelse, enligt Vasari endast
derför att han var omöjlig i det praktiska lifvet,
slarfvig i penningeaffärer och likgiltig för den
yttre verlden. 1421 upptogs han i medicinska
gillet, och 1424 inskrefs han i målareskråets
liggare. Vasari uppgifver som hans lärare Masolino
(se denne). Säkert är, att Masaccio vid unga år blef
hans efterföljare i utförandet af de berömda freskerna
i Capella Brancacci (S. Maria del Carmine i Florens),
således omkr. 1425. Men redan tidigare, omkr. 1420,
skall han hafva utfört fresker i Rom i kyrkan
S. Clemente, framställande korsfästelsen samt scener
ur S. Clemens’ lif och ur S. Catarinas legend, enkelt
och stort komponerade samt med sträfvan efter sanna
proportioner, riktig anatomi och perspektiv. Detta
var sålunda en begynnelse till det verkligt moderna
måleriet, hvartill steget togs fullt ut genom de
nämnda freskerna i Carmine, hvilka i måleriets
historia spelat den vigtigaste rol. Masolino hade
börjat; Masaccio fortsatte med utförande af Adams
och Evas fördrifning ur paradiset (såsom motstycke
till syndafallet af Masolino), vidare 3 bilder på
altarväggen ur Petrus’ och Johannes’ historia samt
en stor bild af Undret med skattepenningen. Arbetet
fördes dock ej till slut af M., utan fullbordades
långt senare af Filippino Lippi. M. framträdde genom
dessa fresker i flere hänseenden som grundläggare
inom måleriet. Först och främst är framställningen
af Adam och Eva märkvärdig för modelleringen af de
nakna kropparna: Eva är den första sköna qvinnofigur
inom den moderna konsten, och utom Adam äro äfven de
nakna mansgestalterna, som döpas af Petrus, de första
fullt modellerade manliga figurer, som bebåda en ny
konstuppfattning. Rafael har alldeles följt M. i sin
framställning af syndafallet i Vatikanens loggier. Men
det är vidare att märka, att dessa figurer icke äro
endast s. k. aktfigurer, utan verkligt
lefvande menniskor, hos hvilka det andliga uttrycket
är det beherskande. Derjämte är M. i kompositionen
sant dramatisk och upptager äfven figurer ur samtidens
lif, men sätter dem in i handlingen som deltagare;
och der han, såsom i »Skattepenningen», sluter flere
moment af en handling inom en och samma ram, är hvarje
del ett helt för sig, som dock underordnas under det
hufvudsakliga momentet. Slutligen har han visat en
makt i att omskapa hufvudfiguren, Petrus, och fylla
honom med andlig höghet, som ingen af efterföljarna,
ej ens Rafael, kunde undandraga sig att följa. Capella
Brancacci hade också under 1400-talet ungefär samma
betydelse som Vatikanens loggier och stanzer med
Rafaels verk under 1500-talet. Af öfriga M:s verk är
endast ett i behåll, nämligen en fresk, Treenigheten,
i S. Maria Novella (Florens), ett mästerverk i
modellering och perspektiv. M:s namn förekommer sista
gången nämndt i Florens’ annaler 1427. Han lefde då
med sin moder och en yngre broder i stort bekymmer
och nedtyngd af åtskilliga småskulder. Han reste sedan
till Rom, och dermed försvinner han ur historien. Han
antages hafva dött derstädes 1428. Vasari säger om
honom: »han förtjenar prisas som en uppfinnare;
ty allt, som skapades före honom, kan man kalla
måladt, men hans egna verk äro som lifvet, sanningen,
naturen sjelf». Jfr F. G. Knudtzon: »Masaccio og
den florentinske malerkonst paa hans tid» (1875)
och A. Woltmann: »Geschichte der malerei». C. R. N.
Masada, en af makkabéerna anlagd, af Herodes den
store ännu mer befäst och till ett stort krigsmagasin
inrättad bergfästning i Palestina, på en brant klippa
vid vestra stranden af Döda hafvet. Under romarnas
krig med judarna var M. ett af de senares starkaste
stöd. Ruiner finnas under namnet Sebbe.
Masagan l. Masigan (El Bridsja), starkt
befäst hamnstad i Marokko, vid en vik ö. om Kap
Blanco. Omkr. 6,000 innev. Det var portugisernas
sista besittning i Marokko; de förlorade den 1769.
Masaniello, egentligen Tommaso l. Maso Aniello,
neapolitansk upprorsledare, föddes i Amalfi 1622 samt
var till yrket fiskare och frukthandlare. Allmänt
missnöje rådde i Neapel, som då lydde under
Spanien, öfver det spanska utsugningssystemet och
det despotiska styrelsesättet. Detta missnöje nådde
sin höjd, då vicekonungen, hertigen af Arcos, 1647
vidtog den okloka åtgärden att ytterligare betunga
folket genom skatt på frukt och grönsaker. M. ställde
sig i spetsen för de missnöjde, stormade d. 7 Juli
1647 tullhusen och tvang vicekonungen att genom
ett formligt fördrag d. 13 Juli afskaffa alla
nya pålagor. Berusad af framgången, hängaf M. sig
åt utsväfningar och begagnade sin nyförvärfvade
maktställning till att på det mest despotiska
sätt behandla alla, äfven sina gamla vänner. Till
följd deraf blef han redan d. 16 Juli mördad. M:s
uppträdande har gifvit stoffet till Scribes och
Delavignes opera »Den stumma från Portici» (med musik
af Auber).
Masaua, stad i egyptiska Sudan, svensk
missionsstation, vigtigaste hamnen på Röda hafvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
