Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marx, Karl - Mary-Lafon, Jean Bernard - Maryland, en af Nord-Amerikas Förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kapitals», 1867; 3:dje uppl. 1883); andra delen
(»Cirkulationsprocess des kapitals») utgafs
af Fr. Engels 1885, men arbetet är ännu ej
fullständigt. Oaktadt sin svårbegriplighet har
detta M: s arbete fått så stort anseende bland
socialisterna, att det blifvit kalladt deras
bibel. Det innehåller utom rent teoretiska
undersökningar om värde, penningar, »mervärde»
m. m. en mängd historiska och statistiska, delvis
ytterst värdefulla, men alltför ofta tendentiöst
framställda uppgifter om arbetslöner, maskinindustri,
fabrikslagstiftning o. s. v. Särskildt utmärkande
för M. är hans materialistiska uppfattning af
verldshistorien, eller »att mensklighetens hela
lif hufvudsakligen bestämmes af de materiella
produktionsmedlen och deras utveckling». Jfr G. Gross:
»Karl Marx» (1885). J. L-r.
Mary-Lafon [-ri-lafå’ng], Jean Bernard, fransk
författare, f. 1812, har vunnit ett namn förnämligast
genom kulturhistoriska arbeten, bland hvilka märkas
Bertrand de Born (1838), Histoire politique,
religieuse et littéraire du midi de la France (4
bd, 1841–44), Rome ancienne et moderne (1852; 2:dra
uppl. 1853), La France ancienne et moderne (1864) och
Histoire d’Espagne (2 bd, 1865). Derjämte har han
försökt sig inom lyriken, epopén, romanen (La jolie
royaliste, 1836, m. fl.) och dramat (bl. a. Le roman
d’un méridional, 1879) samt på nyfranska omskrifvit
tre medeltidsromaner.
Maryland [meriländ], en af Nord-Amerikas Förenta
stater, belägen emellan 37° 53’ och 39° 43’ 26"
n. br. samt emellan 75° 4’ och 79° 33’ v. lgd
fr. Greenw., begränsas i n. af Pennsylvania och
Delaware, i ö. af Delaware och Atlantiska hafvet,
i s. v. och v. af Virginia och West-Virginia,
mot hvilka Potomac river bildar gräns med undantag
af den korta sträcka förbundsdistriktet Columbia
berör staten. Areal 31,623 qvkm., hvaraf 6,087
qvkm. upptagas af Chesapeakvikens och flodernas
vatten. Statens form är genom den från s. inträngande
Chesapeakviken ytterst irregulier. Området ö. om
denna vik samt halfön emellan viken och Potomacs
flodmynning äro låga och tämligen jämna; men längre
vesterut stiger landet småningom och når sin största
höjd i den stora Appalachiska bergskedjan, som
går igenom M:s vestra del och der kallas Blue ridge
och Alleghanybergen. Floderna, hvilka alla gå till
Chesapeakviken, äro segelbara långt in i landet. De
vigtigaste äro Potomac och Susquehanna. Jorden är i
allmänhet fruktbar, i synnerhet i statens centrala
del och i dalarna i v. Berglandet är till stor
del bevuxet med jungfrulig skog, bestående af ek,
hickory, kastanje, valnöt, ceder och bok. Halfön
emellan Chesapeakviken och Potomac har jernmalm och
kalksten, hvilken skattas högt som byggnadsmaterial;
den vestra delen har stora stenkolslager, ur hvilka
årligen brytas öfver 2 mill. ton. Chesapeakviken
och dess flodmynningar ega outtömliga bankar af
finaste ostron (hvaraf 1880 upphemtades nära 3,7
mill. hl.) jämte sköldpaddor, fisk och sjöfogel. De
vigtigaste jordbruksalstren äro tobak, majs, hvete,
hafre, råg och bokhvete. Industrien har sin medelpunkt
i Baltimore. Den utländska
handeln går hufvudsakligen genom Baltimore,
ehuru staten har två andra sjöhamnar. Exporten,
mest bestående af spanmål, tobak och petroleum,
hade 1880 ett värde af 280 mill. kr.; värdet af
importen (mest jern, kaffe och salt) uppgick till
80 mill. kr. Jernvägslinierna inom staten hafva
en längd af 1,700 km. Af vigt för samfärdseln
äro för öfrigt Chesapeak–Ohio-kanalen (mellan
Alexandria vid Chesapeakviken och floden Ohio) samt
Chesapeak–Delaware-kanalen, mellan nämnda vikar. –
Befolkningen uppgick 1880 till 934,943 pers., deraf
210,250 färgade. Nära 200,000 äro katoliker. För
undervisningsväsendet sörjes frikostigt. 1881 funnos
2,039 offentliga skolor, för hvilka omkostnaderna
s. å. uppgingo till 6 mill. kr. Bland enskilda
större stiftelser må nämnas Hopkins university i
Baltimore (öppnadt 1876, med en fond af mer än 3
mill. doll.), Peabodys institute (grundadt 1857,
med 1,3 mill. doll. i fonder, gåfva af Geo. Peabody)
samt Pratt public library (grundadt 1882, genom en
gåfva af 1 mill. doll). Konstitutionen är af 1867. Den
verkställande makten tillhör guvernören, som utses för
4 år. Den lagstiftande församlingen, som sammanträder
hvartannat år i Annapolis, bestod 1883 af 26
senatorer, hvilka väljas för 4 år (hälften hvartannat
år), och 91 deputerade, valda för 2 år. Rättsväsendet
handhafves af en appellationsdomstol (8 domare) och
derunder lydande distriktsdomstolar. Domarena utses
genom direkta val för 15 år. Till kongressen sänder
M. 2 senatorer och 6 representanter. Statsskulden
uppgick i Okt. 1883 till 11,27 mill. doll. Hufvudstad
är Annapolis (6,498 innev., 1880); största staden
är Baltimore (332,313 innev.). – M. förlänades
1632 af konung Karl I åt Sir George Calvert,
lord Baltimore. Då denne dog före frihetsbrefvets
utfärdande, gafs detta åt hans son, lord Cecil
Baltimore, hvilken 1633 afsände omkr. 200 emigranter
under ledning af sin broder Leonard Calvert, hvilka
skulle kolonisera området. Namnet M. (Terra Mariae)
erhöll det efter Karl I:s drottning Henriette Marie
(Mary). Baltimores kolonister voro katoliker, och
M. var afsedt att blifva en tillflyktsort för engelska
katoliker, men redan från början proklamerades
och utöfvades fördragsamhet mot andra kristna. Den
första lagstiftande församlingen, bestående af alla
fria män i provinsen, sammanträdde redan 1635, men i
enlighet med frihetsbrefvet var Baltimore egare af
jorden och hade alla en suveräns rättigheter. 1688
kom M. under engelska kronans förvaltning, och
religionsfriheten upphäfdes. 1714, sedan hufvudmannen
för familjen Calvert blifvit protestant, återfick
lord Baltimore styrelsen af M. och behöll den till
revolutionen 1776. Det ursprungliga frihetsbrefvet
afsåg äfven den nuv. staten Delaware och en stor
del af Pennsylvania, hvarigenom tvist 1682 uppstod
emellan M. och innehafvarna af Penns frihetsbref,
hvilken ej slutade förr än 1760, då gränsen uppdrogs
emellan M. och Pennsylvania. Den 28 April 1788
antog M. Förenta staternas författning, och 1790
afträdde det till förbundsregeringen ett område af
60 eng. qvmil, der unionens hufvudstad anlades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
