Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marokko ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
importvarorna äro bomull och bomullsväfnader,
socker, te, siden, bränvin, papper samt jern- och
stålarbeten. De enda hamnar, som äro öppna för
handeln med Europa, äro Tetuan, Tanger, Arisch,
Sale, Rabat, Casablanca, Masagan, Safi och Mogador,
hvilka 1883 besöktes af 1,123 fartyg om 322,750 tons
drägtighet. Värdet af omsättningen med Europa anses i
medeltal uppgå till 30 mill. kr. Största omsättningen
göres med Frankrike, Storbritannien och Spanien.
Statsförfattningen är despotisk. Sultanen bär
titlarna chalifa och emir el-mumenin (»de rätttrognes
herre»). Värdigheten är egentligen ej ärftlig, men
i mer än 200 år har tronen gått i arf inom familjen
Filali. Riket, som har två hufvudstäder: Fess
och Marokko, i hvilka sultanen vexelvis residerar,
är deladt i provinser och hvarje provins i ett
visst antal stammar. Lenz i sin »Reise durch M.»
(1884) talar om 44 amalat l. provinser, deraf 35
n. och 9 s. om Atlas. Antalet stammar i hvarje
provins vexlar emellan 2 och 15; dessa åter äro
delade i duarer (samlingar af flyttbara tält)
på slätten och tsjurer (byar med fasta bostäder)
i bergen. Förvaltningen af de särskilda provinserna
är liksom centralregeringen alldeles österländsk. En
ordnad regering omöjliggöres genom de täta upproren af
de nästan oberoende stamhöfdingarna. Statsinkomsterna
beräknas uppgå till närmare 9 mill. kr., utgifterna
till 3,5 mill., så att sultanen får ett betydande
öfverskott. Hären torde i fredstid räkna 25,000
man, men anses i krigstid kunna uppbringas till
350,000. M:s sjöväsende var förr ganska betydande,
och de marokkanska piraterna (»riffpiraterna»)
gjorde sig i 16:de och 17:de årh. fruktade af alla
europeiska sjömakter. De större bland dessa tryggade
sig genom våld eller fördrag efter hand mot dessa
våldsgerningar, men de mindre voro ända intill
senare tid antingen prisgifna åt dem eller måste
genom formlig skatt köpa sig fria. Nu har M. hvarken
krigs- eller handelsflotta, om man undantager några
kustfarare, som sysselsättas för sultanens räkning.
Historia. M. motsvarar romarnas Mauretania
tingitana. Eröfradt af vandalerna 429, återförenades
det genom Belisarius med Östromerska kejsaredömet
534. Araberna inträngde i landet under den egyptiske
emiren Okba, men berbernas omvändelse och landets
eröfring fullbordades först under Walid I (705–715)
genom Musa, Spaniens eröfrare. Landets beroende
under kalifatet blef dock kort, ty redan omkr. 790
blef M. sjelfständigt under edrisidernas dynasti,
hvilken sedan undanträngdes af zeiridernas. Derefter
herskade almoravidernas (1073–1146) och almohadernas
(1146–1269) dynastier, hvilken sistnämnda störtades
af meriniderna (till 1480). I början af 16:de
årh. bemäktigade sig en sjerifslägt från oasen
Tafilet regeringen i M., och under densamma
uppblomstrade riket samt nådde mot slutet af
16:de årh. sin största utsträckning, i det att det
omfattade äfven vestra delen af Algeriet och räckte
i s. till Guinea. Portugiserna fördrefvos från sina
besittningar, och deras konung Sebastian stupade
vid Alcazar (nu Kasr el-Kebir) 1578. Endast
spaniorerna behöllo några besittningar vid kusten,
de s. k. Presidios, som de ännu ega: Ceuta, Peñon
de Velez, Alhucemas, Nekor, Mlila samt öarna Djafarin
l. Zafarinas. Försvagadt genom inre oroligheter och i
synnerhet genom täta uppror af bergstammarna, förföll
riket småningom, så att det vid midten af 17:de
årh. lyckades en annan sjeriffamilj af fatimidisk
härkomst att störta den dåvarande dynastien och
grunda det ännu regerande herskarehuset. En af dess
störste furstar, Mulei Ismail (1672–1727), regerade
med äkta österländsk grymhet, men förskaffade landet
yttre glans, i det han fråntog spaniorerna Tanger
och Arisch. Efter en tid af förfall följde hans
sonson Mulei Sidi Muhammed (1757–89), hvars regering
utmärkte sig genom mildhet och sträfvan att införa
europeisk civilisation, Hans yngre son Mulei
Soliman (1794–1822) förbjöd sjöröfveriet, frigaf alla
kristna slafvar och underhöll fred med de europeiska
makterna. Under hans brorson Mulei Abd-ar-rahman
(se Abd-ar-rahman 3) löstes Sverige och Danmark,
sist af alla europeiska stater, från den tribut de
dittills erlagt till M. (d. 5 April 1845). Hans son
och efterträdare Sidi Muhammed (1859–73) förde ett
olyckligt krig med Spanien och måste erlägga en dryg
krigsskadeersättning. Den nu regerande sultanen,
Mulei Hassan (sedan 1873), har sökt befästa M:s
politiska makt genom att inrätta staten mera efter
europeiskt mönster, ordna rättskipningen, inskränka
provinsståthållarnas myndighet samt upphjelpa handeln
genom ändamålsenliga handelsfördrag med främmande
makter.
Marokko (Berber. Marrakesj l. Mrakesj), den ena
af sultanatet Marokkos hufvudstäder, ligger på en
stor, väl vattnad högslätt, nära floden Tensift. Den
anlades 1062 och var under de två första århundradena
af sin tillvaro en af islams största och mest
blomstrande städer (med, som det uppgifves, ända
till 700,000 innev.), men har länge varit stadd på
förfall. Utan sitt utomordentligt sköna läge nedanför
Atlasbergen och sina yppiga trädgårdar och lundar
af hvarjehanda fruktträd skulle M. vara en högst
obehaglig plats. Befolkningen, som af flertalet
resande anslås till 50,000 pers., är mycket blandad
och består af representanter för nästan alla Afrikas
folk. Liksom i de flesta andra städer i Marokko finnes
ett särskildt jude-qvarter, el-Melah, afskildt från
den öfriga staden. M. omgifves af en 8–10 m. hög,
med torn försedd mur, så förfallen, att fotgängare och
t. o. m. ryttare kunna tränga igenom öppningarna. Inom
muren finnes en mängd öde platser och förfallna
byggnader, men äfven trädgårdar. Moskéerna äro många,
men föga märkliga. Sultanens palats upptager en stor
vidd, men är i arkitektoniskt hänseende obetydligt och
omslutes jämte tillhörande parker och trädgårdar af
en särskild mur. Jordbruk är hufvudnäring. Vigtigaste
industrigrenen är läderberedning (»marokäng»).
Marokkogummi, mogador l. brunt berberiskt gummi,
består vanligast af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
