Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mármaros ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som lemna väg för floderna, och är på flere ställen
genom bergsknutar förenadt med hufvudkedjan, hvilken
det småningom närmar sig för att nära Djebel Ajachin
l. Dj. Magran, omkr. 600 km. n. ö. om Kap Gir,
sammansmälta med denna. Norr om Stora Atlas finnas
äfven åtskilliga bergskedjor, dels förenade med detta,
dels sjelfständiga. På de flesta kartor framställes
norra M. som mycket bergigt, men i sjelfva verket
tyckes större delen utgöras af vågiga stepper med
spridda höjder. Den marokkanska medelhafskusten
(425 km. lång), mellan Algeriets gräns och Djebel
Musa, omgifves af de branta och vilda Rif-bergen
och har knappt en enda jämn strandremsa eller något
skydd för fartyg. Vid sjelfva Gibraltars sund, mellan
Djebel Musa och Kap Spartel (Tarf-esj-sjakr), finnes
en medelmåttig redd, vid Tanger. Den 1,200–1,300
km. långa kusten utefter Atlanten har ej häller
några goda hamnar, ty El Arisch och Rabat äro blott
flodmynningar och Casablanca, Masagan och Mogador
hafva endast öppna redder. Kusten är låg, kantad
med dyner, och först 50 km. från stranden uppgår
djupet till 200 m. De flesta af M:s floder äro under
regntiden och efter snösmältningen i bergen mycket
vattenrika, men utsina under andra årstider och
uttorka stundom fullkomligt. Till Medelhafvet flyter
Muluja jämte några mindre, till Atlantiska hafvet:
Aulkos l. Lukkos, Sebu, den största floden i M. och
näst Nilen den största i hela Nord-Afrika, Bu-Regreg,
Um-er-Rebia, Tensift, alla n. om Atlas, samt Sus,
Nun och Draa l. Dera, s. om Atlas. Längre österut,
på södra sidan, upprinna några andra strömmar,
Wadi Zis, Gir och Kenatsa m. fl., hvilka, sedan de
bevattnat oaserna Medgara, Tafilet, Kenatsa m. fl.,
försvinna i Saharas sand. – M:s klimat är i allmänhet
sundt och n. om Atlas mindre varmt, än man på grund af
breddgraden kunde vänta. Vid kusten är temperaturen
ovanligt jämn (vid Mogador varierande mellan 16,5°
och 22° C.); de inre högslätterna mellan bergen äro
utsatta för qväfvande hetta om somrarna och strida
regn under vintern. På Atlas äro vintrarna ganska
stränga, och snön qvarligger på topparna större
delen af året.
Det inre af M. är med afseende på utseendet så
vexlande efter årstiderna, att medan en resande finner
landskapet torrt, brändt af solen och enformigt, en
annan, som ser det under en annan årstid, intages
af vegetationens rikedom och färgprakt. M. är
bättre vattnadt, mer grönt och mer skogigt än
Algeriet. Atlasbergen och äfven slätterna ega stora
skogar af flere slags barrträd, ek och andra löfträd,
som skulle kunna gifva tillfälle till en betydande
export. Bland kulturväxter må nämnas vinrankan, tobak,
bomullsbusken, sockerröret, sydfrukter af många olika
slag samt flere sädesarter, i synnerhet korn, sorgum,
majs och ris. Mycket honing och vax erhålles. Till
den vilda faunan höra lejon och panter, dock endast
i vissa delar af landet, såsom i Rifbergen nära
Algeriets gräns, björnar och vildsvin, strutsar,
i södra delen, samt flere gazellarter. Gräshopporna
äro den största landsplågan. Boskapsskötseln qvarstår
liksom jordbruket på samma låga ståndpunkt som för århundraden
sedan. Med fullkomligare redskap och brukningssätt
skulle jordbruket kunna frambringa 20 gånger mer än
nu, då man ej söker erhålla mer, än man nödvändigt
behöfver. M. anses ega stora mineralrikedomar. Jern-,
koppar- och blymalmer finnas ymnigt, äfven
antimon och silfver, guld i de södra flodernas
sand samt svafvel och salt. Stenkol lär förekomma
på flere ställen, men allt sökande derefter är
förbjudet. Rifbergen hafva vackra bergkristaller och
utan tvifvel äfven andra ädla stenar.
Rörande folkmängden har man endast mycket obestämda
gissningar. Behm och Wagner antaga 6,140,000,
Tissot (f. d. fransk generalkonsul och en af de bäste
kännarna af Nord-Afrika) ansåg, att antalet ej kunde
sättas lägre än 12 mill., och Lenz att 8 mill. ej är
för hög siffra, då man tar i betraktande de många
rätt folkrika städerna och att bergstrakterna äro
ganska tätt befolkade. Rohlfs deremot anser 6,5
mill. för mycket. I etnografiskt hänseende delar
man vanligen befolkningen i 5 klasser: berber,
araber, eröfrare, morer, flyktingar från Spanien,
judar, likaledes utdrifna från Spanien, samt negrer,
slafvar, införda från Sudan. Berberna l. imazighen
äro de äldsta innevånarna i landet och utgöra ungefär
2/3 af befolkningen. De i n. kallas akhai, (samma
ord som kabyl) och tala temasigt, de i s. sjellu
l. sjellaha. Araberna bo till stor del i städerna
och hafva, utom dem, som finnas s. om Atlas, fasta
bostäder. Morerna äro till större delen handlande,
industriidkare, mera kunniga och rika än araberna samt
innehafva de förnämsta ämbetena. Judarna (hvilkas
antal Rohlfs angifver, må hända för lågt, till
30,000) äro statens bankirer och drifva hvarjehanda
affärer (grosshandeln ligger till större delen i
deras händer), men äro hatade och förföljda af den
öfriga befolkningen. Med undantag af judarna och de
få européerna bekänner befolkningen sig till islam
(Alis sekt, malekitiska ritus), men ingenstädes
herskar polygami. Landets andliga öfverhufvud är
storsjerifen i Uessan, en föregifven direkt ättling
af profeten. Med afseende på andlig utveckling står
befolkningen mycket lågt. Af morernas forna kultur,
af de fordom berömda skolorna och biblioteken finnes
knappt ett spår qvar; de få läroanstalterna meddela
undervisning endast i islam och den från Koran hemtade
rätten. – M:s industri intager visserligen icke
någon hög ståndpunkt, men den lemnar några artiklar,
som sedan läng tid tillbaka egt ett visst anseende,
såsom ylle- och sidenväfnader, broderier, mattor,
läder (»marokäng»), lerkärl, vapen samt guldsmeds-
och sadelmakarearbeten. De förnämsta industristäderna
äro Fess, Marokko och Rabat. – Handeln lider af den
totala bristen på vägar och af mångahanda tryck,
såsom förbud mot utförsel af spanmål (utom majs),
hästar, mulor, åsnor, får och getter. Nötkreatur
få exporteras med särskild tillåtelse och i ringa
utsträckning. Vigtigaste exportartiklarna äro
getskinn, ull, majs, bönor, skodon, mandlar, gummi,
strutsfjädrar, vax, olivolja och yllevaror. Förnämsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
