Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mandel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes aflidne man utfört. Konungen tog den faderlöse
gossen i sitt beskydd, lät uppfostra honom i
Holland och gaf honom understöd till en vistelse
uti Italien. Såsom utbildad konstnär blef han,
troligen 1638, kunglig hofmålare och utförde ett
stort antal bilder (dels porträtt, dels historiska
taflor) för konungen och adeln. Död i Köpenhamn
1672. M. var sin tids mest framstående konstnär
i Danmark, en kraftig och produktiv talang, hvars
hela framställningssätt slöt sig till den samtida
holländska och flandriska skolan. Till hans bästa
arbeten höra flere porträtt af Kristian IV och några
historiemålningar i k. tafvelsamlingen, särskildt
En tatarisk beskickning. Några stora taflor af
hans hand, ursprungligen målade för Rosenborgs
slott, förstördes vid Frederiksborgs brand 1859.
2. Ph. W.
Manderfeldt. Se Ingman, K. J.
Manderström, svensk friherrlig ätt, härstammar från
öfverlicentinspektoren i Wismar Erik Forsmander
(d. 1713), hvilken 1703 adlades med namnet M. Ätten
blef 1771 friherrlig genom Martin Ludvig M. (f. 1691,
d. 1780), hvilken tjenstgjorde som hofjunkare hos Karl
XII och derefter såsom kammarherre under Fredrik I:s
och Adolf Fredriks hela regeringstid. En sonsons son
af denne M., Kristofer Rutger Ludvig M. (se M. 2),
blef 1860 grefve, men tog icke introduktion såsom
sådan.
1. Manderström, Kristofer, friherre, hofman, vitter
författare, son af Martin Ludvig M. (se ofvan),
föddes i Stockholm d. 13 Dec. 1727, blef 1746 student
i Upsala och kallades redan s. å. till kanslist
i dåv. arfprinsen Adolf Fredriks tyska kansli
samt blef kort derefter kanslist och registrator
vid generalissimi-kansliet, en befattning,
som indrogs vid arfprinsens tronbestigning. 1749
blef han handsekreterare hos densamme och 1752
kammarherre hos drottningen samt fortgick sedan
på hofbefordringarnas bana till hofmarskalk hos
drottning Sofia Magdalena. Såsom sådan qvarstod han
till 1781. Han framlefde derefter sina dagar utan
befattning och afled i Stockholm d. 1 Sept. 1788. –
M. har gjort sig ett namn i vår vitterhets häfder
såsom en ej olycklig diktare i den dalinska
tonarten, hvars teknik han upparbetade till en
hög grad af förfining, samt såsom framstående
tolkare af främmande vitterhetsalster. Grundligt
bildad i klassiska språk och mäktig äfven flere
lefvande, skref han jämväl latinska och franska
småpoem. Först framträdde han med en öfversättning af
»M. Aurelii Antonini Betraktelser öfver sig sjelf»
(1755), likväl gjord efter en fransk eller tysk
tolkning. Längre fram utkommo öfversättningar af
Voltaires sorgspel »Caesars död» (1764), »Phocions
samtal om statskonstens förbindelse med sedoläran» af
de Mably (1766), sorgspelet »Andromach» af Racine
(1778), komedien »Julie» af Monvel (1786), flere
operor m. m., hvarförutom M. flitigt strödde ikring
sig tillfällighetsvers med anledning af tilldragelser
inom de högre kretsarna. 1773 blef han ledamot af
Vitterhetsakademien. Måhända var det utgifvandet af
Försök til et svenskt rim-lexikon (1779), som
genom den oförtjenta bismak af löjlighet det
gaf författarens namn, lade hinder i vägen för
hans inväljande i Svenska akademien, oaktadt hans
betydande förtjenster om svenskt språk och svensk
verskonst. Hans anonymt utgifna Anmärkningar öfver
Herr Professorens och Kyrkoherdens doct. O. Celsii
tal om smak uti den svenska, så bundna, som obundna
vältaligheten (1768) samt hans eget inträdestal i
Vitterhetsakademien rörande reglerna för poetiska
tolkningar på svenska visa honom såsom en sökare
äfven på det estetiska området. Mot slutet af sin
lefnad utgaf han i prydligt skick Mina poetiska
arbeten (1788), innehållande ett urval af hans
dikter på flere språk och öfversättningar.
-rn.
2. Manderström, Kristofer Rutger Ludvig, grefve,
utrikesstatsminister, den föregåendes sonson,
föddes i Stockholm d. 22 Jan. 1806 och aflade
1824 vid Upsala universitet examen för inträde vid
kansliet. Ifrån barndomen i hemmet uppfostrad med
franska språket och begåfvad med en sällsynt håg
och färdighet att skrifva, väckte M. snart förmäns
uppmärksamhet, sedan han gjort sitt inträde i
konungens kansli. I Handels- och finansexpeditionen,
der han arbetade under dåv. statssekreteraren Skogman,
fick han verkställa öfversättningar till franskan
för föredragningar inför konungen, och ministern
för utrikes ärendena grefve af Wetterstedt beredde
honom 1830 ordinarie anställning inom kabinettet
för utrikes brefvexlingen. Der arbetade M. under
kabinettssekreterarna E. Lagerheim och E. Ihre som
andre och förste sekreterare (1830–38), utsändes som
legationssekreterare till Petersburg (1838) och London
(1839) samt återvände såsom kabinettssekreterare
(1840). Utrikesstatsministern Stierneld upphörde att
fungera få veckor efter M:s återinträde i kabinettet,
och den sedermera utnämnde efterträdaren Ihre uppehöll
ämbetet som t. f. utrikesstatsminister under mer
än två år. M:s duglighet hann derunder snart till
fullo uppskattas. »H. M. Konungen af Sverige och
Norge» hade icke på mycket länge uppträdt med så
liflig diplomatisk penna som då, i synnerhet efter
tronskiftet (1844). Den pennans alster ådrogo sig
stundom icke ringa uppmärksamhet äfven inom den
europeiska pressen, oftare till beröm än till tadel;
och var det än »H. M. Konungen af Sverige och Norge»
sjelf, som bestämde innehållet, så trodde man sig
åtminstone med stor säkerhet veta, att det var M., som
gifvit innehållet form. Vi erinra t. ex. om protesten
mot Krakovs införlifvande i Österrike (1846)
och i främsta rummet om den 1848 verksamma svenska
medlingen emellan Preussen och Danmark. Oskar I hade
ock redan 1848 önskat utnämna sin raske medarbetare
inom de ministeriella målen till sin konstitutionelle
rådgifvare för samma mål, men M. föredrog att
stanna qvar på kabinettssekreterareplatsen, och
Stierneld fick i sin ordning efterträda Ihre som
utrikesstatsminister. M. hade under dessa år jämväl
visat sig nitiskt verksam för historisk och literär
forskning och för denna art af sin verksamhet vunnit
erkännande genom ledamotskallelser af Vitt. hist. och
ant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
