Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maine ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kurfurstepalatset (från 1627–28) innehåller värdefulla
samlingar af romerska och tyska antiqviteter
(»Römisch-germanisches centralmuseum»), tafvelgalleri
och ett bibliotek af omkr. 130,000 bd, bl. a. flere
arbeten af Gutenberg, Fust och Schöffer. Öfriga
mera framstående byggnader äro storhertigens
slott, ursprungligen tillhörigt Tyska orden (bygdt
1714–16), teatern, arsenalen, Gutenbergs hus samt
flere andra i boktryckerikonstens historia märkliga
byggnader. En vacker staty af Gutenberg (modellerad
af Thorvaldsen) restes 1837 och en Schillerstaty
1862. Bland byggnadsminnen från romarnas tid märkas
Eichelstein l. Drusustornet (inom citadellet,
hvilket är beläget på samma plats, som förr upptogs
af ett romerskt castrum), och, s. v. om staden,
lemningar af en stor aqvedukt, af hvars 500 pelare
ännu qvarstå 62 af ända till 9 m. höjd. I M. finnas
prestseminarium, 2 gymnasier, en förening för konst
och literatur, flere musik- och sångföreningar
samt ett fornforskaresällskap, som har sina vackra
samlingar i det ofvannämnda kurfurstepalatset. Det
1477 stiftade universitetet upphäfdes 1798. M. är
den förnämsta nederlagsplatsen för rhenska viner och
drifver en vidsträckt transitohandel med spanmål,
trävaror, mjöl och olja. Bland de vigtigaste
alstren af stadens industri må nämnas läder och
möbler. M. är säte för Rheinhessens förvaltande
och dömande myndigheter samt för en romersk-katolsk
biskop. Innevånarnas antal uppgick 1880 till 61,328
(inberäknadt garnisonen, 8,000 man), af hvilka
omkr. 2/3 voro katoliker, nära 1/3 protestanter
och något öfver 3,000 judar. Utom garnisonen hade
M. 66,314 innev. 1885. Staden omgifves af vackra
promenader. – M. (Lat. Mogontiacum, Maguntia)
är en af Tysklands äldsta städer och har uppvuxit
kring ett af Drusus, Augustus’ styfson, år 13
f. Kr. anlagdt befäst läger. Redan i senare hälften
af 400-talet omtalas en biskop derstädes, och 748
blef M. ärkebiskopssäte. Detta i förening med de
af Karl den store gifna vigtiga privilegierna var
grunden till stadens blomstring. 1254 bildades i »det
gyllene» M. det rhenska stadsförbundet. 1462 förlorade
M. sina kejserliga privilegier och införlifvades
med ärkestiftet. Många af dess medborgare drefvos i
landsflykt och förde till andra land kännedomen om
boktryckarekonsten, som uppfunnits i M. af Gutenberg
på 1440-talet. I Dec. 1631 intogs staden af Gustaf
II Adolf, som förlade sin här i vinterqvarter
derstädes, anlade fästningen Gustafsburg (se d. o.) på
Mainspetsen samt höll under vintern ett lysande
hof i M., hvars gamla fästningsverk utvidgades
af honom. 1792 öppnade staden sina portar för de
republikanska franska trupperna under general Custine,
gick förlorad för dem 1793, men återtogs 1797. 1814
kom staden åter till Tyskland och öfverlemnades 1816
till storhertigen af Hessen-Darmstadt, men erhöll
såsom tysk förbundsfästning en garnison af hessiska,
preussiska och österrikiska trupper. Sedan 1871 har
M. varit tysk riksfästning.
2.Fordom ärkebisköpsstift (kurfurstendöme) i
Kur-rhenska kretsen vid Rhen och
Main, stiftades af Bonifacius 748. Det omfattade efter
ärkebiskopsstiftet Kölns utbrytning (785) till midten
af 1300-talet 14 biskopsstift, bland dem somliga så
vidt skilda från hvarandra som Chur, Olmütz, Prag och
Verden. Olmütz och Prag frånskildes 1343, Halberstadt
och Verden sekulariserades 1648, hvaremot Fulda och
Corvey tillkommo i 18:de årh. Ärkebiskopens område
var större än det nuv. storhertigdömet Hessen. Ända
till Lunéville-freden (1801) omfattade det en areal af
8,260 qvkm. och hade 1803 320,000 innev. Ärkebiskopen
var den förste bland de tre andlige kurfurstarna i
Tyska riket, Heliga romerska rikets ärkekansler i
Tyskland och Tysklands primas samt hade ledningen
på riksdagen och i kurfurstekollegiet. Bland M:s
mest bekanta ärkebiskopar må nämnas Rabanus Maurus
(847–856), Hatto I (891–913), den genom sagan om
rått-tornet vid Bingen bekante Hatto II (968–970),
Willigis (974–1011), domens uppbyggare, samt Albrekt
II af Brandenburg (1514–45) tillika ärkebiskop
af Magdeburg. 1803 sekulariserades ärkestiftet,
och dess område skiftades på flere händer. En
liten del, furstendömena Aschaffenburg och
Regensburg samt grefskapet Wetzlar m. m., tillföll
koadjutorn K. T. von Dalberg, som innehade den till
1813. Ärkebiskopssätet flyttades redan 1801 till
Regensburg, och M. är sedan dess endast biskopssäte,
sedan 1829 lydande under ärkebiskopen i Freiburg.
Mainz-fluss. Se Glasfabrikation, sp. 1266.
Maiotis l. Maietis (Lat. Lacus Maeotis l. Palus
Maeotis, Meotis-sjön l. -träsket), det af forntidens
greker och romare nyttjade namnet för nuv. Azovska
sjön; det kringboende folket kallades maioter. De
gamles föreställningar om dessa trakters geografi
voro synnerligen dunkla. Före Alexander den
stores tid trodde man, att M. var en vik af Norra
ishafvet. A. M. A.
Maipó, vulkan i provinsen Santiago, syd-amerikanska
republiken Chile, 5,384 m. hög. Vid foten af densamma
upprinner den 210 km. långa floden M., som flyter
genom ofvannämnda provins och faller ut i Stilla
hafvet.
Maira (Ital. Mera), alpström i schweiziska kantonen
Grisons, upprinner i närheten af Septimer-passet,
strömmar genom Val Bregaglia och faller ut i öfre
änden af Comosjön.
Maire [mär], Fr. (Eng. Mayor, af Lat. major, se
d. o.), mär, styresman för en fransk kommun. Se
Frankrike, sp. 207. – Mairie [märi], en märs
ämbete, den tid detta varar, hans ämbetslokal
l. ämbetsbyggnad.
Mairet [märe], Jean, fransk dramatiker, f. 1604,
d. 1686, beskyddades i sin ungdom af kardinal
Richelieu och författade ett dussin dramer
(tragikomedier, tragedier och herdaspel), bland
hvilka märkas pastoralen Silvie (1621, en af de
första på franska) samt det ganska verkningsfulla
sorgspelet Sophonisbe (1629), som är det första
regelrätta franska dramat, med tidens och rummets
enheter iakttagna.
Mairie. Se Maire.
Maison [mäså’ng], Nicolas Joseph de, markis, marskalk
af Frankrike, f. 1770, inträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
