Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Magnesium-ljus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkan är dock i allmänhet ingalunda lika stor öfverallt
inom fältet, ej häller är den riktning, i hvilken den
magnetiska kraften verkar, densamma i olika delar
af fältet. Om detta är mycket stort och man tager
i betraktande endast en liten del af detsamma,
såsom t. ex. förhållandet är, när man talar om den
relativt obetydliga del af jordmagnetens fält, som
rymmes inom ett hus, en mindre stad eller dyl., kan
man anse kraftens riktning och storlek vara desamma
för alla punkter inom denna del af fältet. Ett sådant
fält kallas derför likformigt, och i denna mening
säges jordmagneten hafva ett likformigt fält. Om
man derför på tvänne ställen, t. ex. inom samma
hus, upphänger tvänne lika starkt magnetiserade
kompassnålar, ställa de sig parallelt med hvarandra,
och jordmagnetiska kraften verkar på dem bägge med
samma intensitet. Så är deremot icke förhållandet,
om man upphänger tvänne små magnetnålar nära intill
en stor och kraftig stålmagnet. Som denna senares
fält är olikformigt, ställa sig de båda nålarna i
allmänhet i olika riktningar under stålmagnetens
inflytande, och den kraft, hvarmed denna verkar på
dem, är ock i allmänhet olika. Detsamma gäller om
stålmagnetens inducerande inverkan (se Magnetisk
induktion) på tvänne mjuka jernstycken, som införas
på olika ställen i fältet. Induktionen varierar
nämligen i intensitet alltefter jernstyckets plats i
fältet, hvarjämte de inducerade polernas läge inom
jernstycket äfven rättar sig derefter. Den magnetiska
kraftens olika förhållande i olika delar af fältet
åskådliggöres på grafisk väg genom de af Faraday
införda magnetiska kraftlinierna, hvarmed förstås
linier, som äro dragna på sådant sätt i fältet, att
deras tangent i hvarje punkt sammanfaller med den
riktning, som den magnetiska kraften har i samma
punkt, och som genom sitt närmare eller fjärmare
afstånd från hvarandra beteckna en större eller
mindre intensitet hos magnetkraften i olika delar
af fältet. Figuren återgifver kraftlinierna omkring
 |
| |
en magnetstång NS samt läget af de inducerade polerna på
trenne på olika ställen inom fältet belägna
mjuka jernstänger ns. Vid magnetstångens poler
ligga kraftlinierna mycket tätt tillhopa, hvilket
angifver, att magnetstångens verkan der är mycket
stor, medan närmare stångens midt, liksom ock på
större afstånd från
honom i andra riktningar, dessa linier alltmera
aflägsna sig från hvarandra, antydande en alltmer
aftagande intensitet, ju mer man aflägsnar sig från
polerna. Jernfilspån, som utströs på ett papper
tätt ofvanför en magnet, lägger sig utefter de
magnetiska kraftlinierna, så att man deraf kan få
en åskådlig bild af fältets magnetiska beskaffenhet
(jfr Kraftlinier). Alldenstund den elektriska
strömmen äfvenledes uppväcker magnetism hos jernet
och riktar en fritt rörlig magnetnål, eller med andra
ord, utöfvar en magnetisk verkan i sitt granskap,
kan man äfven tala om det magnetiska fältet hos en
elektrisk ström och undersöka den olika kraftverkan,
som framträder i olika delar af ett sådant fält.
R. R.
Magnetiskt magasin, fys., är en förening af flere
tunna magnetiserade stål-lameller. Dessa lameller
läggas på hvarandra, med de liknämniga polerna
vända åt samma håll, och sammanhållas nära ändarna
af mässingsband. Alldenstund magnetismen försvagas,
när tvänne magneter läggas med liknämniga poler tätt
intill hvarandra, gifver man stål-lamellerna något
olika längd och placerar den längsta af dem i midten
samt de följande efter aftagande längd utåt. Vid
båda polerna plägar man lägga mjuka jernstycken,
s. k. armaturer, hvilka bidraga att förhindra
magnetismens med tiden skeende förminskning. Ett
sådant magasin kan göras starkare magnetiskt än
en enda stålstång af lika stor massa, emedan tunna
stål-lameller låta magnetisera sig fullständigare än
gröfre stänger. De magnetiska magasinen användas
hufvudsakligen för magnetisering af nålar,
stänger och skifvor af stål, som utgöra delar af
de magnetiska instrumenten. Vid denna operation
måste naturligtvis armaturerna aflägsnas. – Äfven
s. k. hästskomagneter (se d. o.) förfärdigas
af tunna lameller, hvilka förenas till ett
magasin. Dessa armeras genom ett mjukt jernstycke,
det s. k. ankaret, som förbinder de båda polerna
med hvarandra (se Ankare 2, Armering).
R. R.
Magnetiskt moment, fys., betecknar produkten af den
mängd magnetism, som finnes i polen af en magnet,
och afståndet emellan dess bägge poler. Denna
definition förutsätter likväl, att magneten är lineär,
d. v. s. att man kan negligera dess bredd och tjocklek
i jämförelse med längden. Är detta ej förhållandet,
gäller definitionen för den lineära magnet, hvars
längdriktning sammanfaller med magnetens axel, och som
röner samma inverkan af utifrån verkande magnetiska
krafter som magneten sjelf. Magnetiska momentet
kan ock sägas utgöra intensiteten af det kraftpar
(se Couple), som söker vrida den lineära magneten
omkring dess midtpunkt, om han ställes vinkelrätt mot
den magnetiska kraft, som verkar på honom, och denna
kraft är lika med enhetskraften. En magnets moment
kan beräknas ur de observationer, som man anställer
med honom för att finna den horisontala komponenten af
jordmagnetismen (se Magnetisk teodolit). R. R.
Magnetism (om ordets sannolika härledning se
Magnesia, kem.). 1. Fys., ett särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0307.html
