Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lösings, Bråbo och Memmings kontrakt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fögderi och i Björkekinds, Östkinds, Lösings, Bråbo
och Memmings domsaga. Areal 20,144 har. 5,699
innev. (1884). Häradet omfattar socknarna Styrestad,
Dagsberg, Krokek och Furingstad samt delar af
socknarna S:t Johannes, Tingstad och Vestra Husby.
Lösings, Bråbo och Memmings kontrakt. Se Norrköpings
kontrakt.
Lösker man, löskt folk. Se Försvarslös.
Lösköl. Se Köl.
Löslighet, kem. Se Lösning.
Lösning, kem., dels en vätskas upptagande af en fast,
flytande eller gasformig kropp, så att en homogen
blandning uppstår, dels den sålunda uppkomna homogena
blandningen. Gasers upptagande af vätskor benämnes
äfven absorption (se d. o.). Då gaser upptagas af
vatten, utvecklas alltid värme, hvilket utgöres af
gasens latenta värme, såvida ingen kemisk inverkan
emellan gasen och lösningsmedlet inträffar, i hvilket
fall kemiskt reaktionsvärme tillkommer. Gaser lösas
till olika grad i vätskor alltefter gasens och
vätskans natur, i allmänhet till större mängd,
ju lägre temperaturen är, och under ju större
tryck gasen befinner sig. Då olika vätskor komma i
beröring med hvarandra, kan inträffa, dels att ingen
homogen blandning bildas (t. ex. olja och vatten,
i hvilket fall vätskorna icke utöfva någon adhesion
till hvarandra), dels att de blandas i alla eller
endast i vissa proportioner. I de senare fallen
ske temperaturförändringar, dels värmeutveckling,
t. ex. vid blandning af alkohol och vatten, dels
värmeabsorption (köld), hvarunder vätskan förändras
till egentlig vigt, kokpunkt m. m. Då fasta ämnen
lösas, kan det inträffa, att lösningsmedlet helt
enkelt upptager det fasta ämnet, dels äfven
att lösningsmedlet utöfvar en kemisk inverkan
derpå, antingen så att det förenar sig med ämnet,
t. ex. då vattenfria salter vid lösning i vatten
först binda kristallvatten, eller så att vattnet
delvis sönderdelar det ämne, som löses. Många
salter lösas nämligen af vatten på det sätt, att
en efter omständigheterna vexlande mängd af saltet
med vattnet omsätter sig till fri syra och basiska,
lösliga salter. Inträffar vid lösning af ett fast ämne
i en vätska ingen kemisk inverkan emellan ämnet och
lösningsmedlet, bindes värme, d. v. s. uppkommer köld;
i annat fall, då kemisk inverkan eger rum, utvecklas
värme. Hastigheten, med hvilken en fast kropp löses,
är beroende af storleken af den yta kroppen erbjuder
lösningsmedlet, hvarför lösningar ske hastigare,
ju finare pulveriserad kroppen är. Den mängd af ett
ämne, som kan upptagas af lösningsmedlet, är för
samma temperatur densamma för hvarje ämne, men mycket
olika för olika kroppar. Dessa sägas vara lättlösliga
eller svårlösliga alltefter de mängder af ämnet,
som vätskan kan upptaga. I allmänhet äro ämnen mera
lösliga vid högre än vid lägre temperatur, ehuruväl
många undantag från regeln äro bekanta. Koksalt
löser sig t. ex. ungefär lika lätt i kallt som i
hett vatten. Lösningar benämnas alltefter den mängd
af det lösta ämnet, som de innehålla, »mättade»,
»koncentrerade» och »utspädda». Om ett fast
ämne upplöses, erhåller lösningsmedlet högre
kokpunkt och högre egentlig vigt. P. T. C.
Lösningsrätt, jur., betecknar lagligt anspråk på
en saks utfående mot erläggande af dess värde. En
dylik rätt kan tillhöra någon på grund af en privat
rättshandling (kontrakt, testamente o. s. v.) och har
i sådant fall sin användning gent emot den person, som
mottagit saken under förpligtelse att underkasta sig
ifrågavarande lösningsrätt. Vanligen förknippar man
dock vid begagnandet af uttrycket lösningsrätt dermed
föreställningen om en sakrätt. Man tänker således
närmast på de fall, i hvilka någon med afseende å
en sak eger att göra en lösningsrätt gällande mot
hvar och en, som kan vara i besittning af saken. I
särskilda fall har lagen nämligen tillerkänt vissa
personer en dylik rättighet. Oftast träder den
dock först i verksamhet för den händelse att fråga
i allt fall är om en förändring i eganderätten
eller åtminstone besittningsförhållandet till
den ifrågavarande saken. Sålunda hafva i vår
rätt föreskrifter om lösningsrätt lemnats med
afseende å gåfva, arf, indragning till kronan
och pantsättning af egendom. Men mestadels hafva
lagstiftarna utfärdat dylika bestämmelser med
hänsyn till det fall att förutvarande egare af
en sak försålt den till annan. Och innehafvare af
lösningsrätt har, ifall han mot köparen vill begagna
sig af densamma, härvid att till honom gälda den
kontraherade köpeskillingen. För öfrigt förekommer
lösningsrätt hufvudsakligen i fråga om fast egendom,
mera sällan vid lös. – Lösningsrättens ändamål är
naturligen i olika fall olika. Ytterst har dock med
densamma oftast åsyftats att förebygga rubbning i
förut bestående rättsförhållanden eller bereda medel
till deras återställande. Man märke endast egares
lösningsrätt mot den, som i god tro fått genom
någon rättshandling i sin ego löst gods, hvilket
egaren på grund af låne- eller inlagsaftal lemnat i
annan mans besittning, adelsmäns lösningsrätt till
frälsegods, som indragits till kronan, och Lunds
domkyrkas lösningsrätt till af henne till skatte
försålda hemman och lägenheter, för den händelse
att de sålts utom börd, etc. I så vidtomfattande
användning synes lösningsrätten dock ej komma att
vidare upprätthållas. Och på grund af den förändring
i åsigter, som här egt rum, hafva också flere
lösningsrätter kommit ur bruk, der de icke, såsom
delvis skett, formligen afskaflats. Detta senare öde
har bl. a. i det hela drabbat bördsrätten (se d. o.),
fordom den vigtigaste af alla lösningsrätterna. Men
äfven för en framtid kommer nog lösningsrätt att
finnas, nämligen för så vidt som den tjenar till att
i en egares hand sammanföra ting, hvilka af naturen
mera lämpa sig till att vara sålunda förenade. Af
dylika lösningsrätter hafva vi fortfarande en mängd
i laglig giltighet och verkligt bruk. Sålunda kunna
vid försäljning af hus eller tomt i stad den, som
eger del deri (viderboende), och i vissa fall den,
som besitter tomt derbredvid (nabo), yrka på att
köparen mot erhållande af köpeskillingen måtte till
honom afstå huset eller tomten. Vid försäljning af
sådant hus i stad, hvilket ligger å annans grund,
har grundens egare en dylik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
