Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löfstedt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Welam Gilliusson De Besche Olands härad samt
Löfsta och Hållnäs socknar med deras behållna årliga
ränta jämte Österby och L. bruk. 1627 fingo De
Besche och Louis De Geer detta kontrakt förlängdt
på 6 år, och 1633 öfvertog De Geer ensam arrendet
såsom pant för en sin fordran hos kronan. Åren
1641, 1642 och 1646 köpte De Geer af kronan
L. (Kronobruket), Österby och Gimo bruk samt en
mängd kronohemman i Upland. Hans son Emanuel köpte
1668 äfven det ofvannämnda Bondebruket. Han insatte
sin brorson Charles De Geer till arftagare af hela sin
förmögenhet. Under dennes tid brände ryssarna d. 25–26
Juli 1719 såväl L. bruk som nästan hela socknen med
kyrka och prestgård. Charles återuppbyggde emellertid
icke endast hela bruket, utan äfven herregården
och kyrkan, så att L., sådant det nu är, i allt
hufvudsakligt kan sägas vara hans skapelse. Genom
testamente af d. 6 Maj 1730 förordnade han, att L. med
underlydande skulle såsom fideikommiss tillfalla hans
brorson, sedermera frih. Charles de Geer och efter
honom hans manliga afkomma. Sedan 1877 innehafves
det af hofmarskalken frih. Louis De Geer, som äfven
innehar fideikommisset Frötuna i Stockholms län.
Löfstedt, Nor Einar Ansgarius, universitetslärare,
född i Hernösand d. 24 Mars 1831, student i Upsala
1851, hade 1851–53 anställning såsom privatlärare
i Norrland, men fortsatte sedermera sina studier i
Upsala, der han 1858 aflade filos. kandidatexamen och
1860 promoverades till filos. doktor. Efter att 1861
hafva disputerat för docentur utnämndes han s. å. till
docent i grekiska samt befordrades 1870 till adjunkt
och 1874 till professor i grekiska språket och
literaturen vid Upsala universitet. 1869–70 studerade
han vid tyska universitet samt gjorde åren 1876 och
1877 med resestipendium en arkeologisk studieresa
i Italien, Grekland och Mindre Asien. Han är sedan
1871 föreståndare för den teoretiska profårskursen
vid Upsala allm. läroverk (med skyldighet att
föreläsa pedagogik) och sedan 1875 censor vid
maturitetsexamina. Bland hans utgifna arbeten
må nämnas: In illa Demosthenis et Aeschinis de
Philocratea pace contentione uter utrum melioribus
rationibus impugnarit (1, 2; 1860–61), Grekisk
grammatik (1868; 3:dje uppl. 1885), Ordförteckning
till de tre första sångerna af Homeri Odyssée och
Iliad (1868), Om grekernas likbegängelse och
grafoffer (i »Pedagog. tidskr.», 1869), Grundlinier till
föreläsningar öfver philologisk kritik med särskildt
afseende på det grekiska universitetsstudiet (1871),
Om Sveriges skolor före år 1571 (1877) och Om 1571
års skolordning (1878).
Löfsångaren l. löfsmygen, Phyllopseustes trochilus,
zool., räknas till löfsångareslägtet inom sångarnas
familj (Sylvidae), tättingarnas ordning och foglarnas
klass. Öfre kroppsdelarna äro grågröna. Ofvanför ögat
och örat går ett smalt, gulhvitt, dunkelt streck och
under detta genom ögat ett brunaktigt. Hufvudets sidor
äro brungrå, med inblandadt gult. Undre kroppsdelarna
äro mer eller mindre rent hvita,
med starkare eller svagare gulaktig anstrykning. Ving-
och stjertpennorna samt vingtäckarna äro mörkbruna,
med kanter af ryggens färg. De flesta vingpennorna
hafva mycket smala, hvitaktiga kanter i spetsen;
första vingpennan är längre än de öfre täckfjädrarna,
och andra smällpennan längre än den sjette. Benen
äro ljusbruna. Fogelns längd stiger till 116 mm. –
Löfsångaren häckar allmänt i hela Sverige och vistas
hälst i löfskog. Han är munter, orolig och liflig,
sjunger behagligt och lefver af insekter. Sitt
bo lägger han på marken vid en buske bland löf och
mossa. Det är stort, hvälfdt och har på sidan en rund
ingång. C. R. S.
Löfsångareslägtet, Phyllopseustes, zool., hör till
familjen sångare (Sylvidae) inom tättingarnas ordning
och foglarnas klass. Näbben är tunn, liten, vid
roten bredare och straxt framom näsborrarna lika
hög som bred samt har icke käkkanterna inböjda
under näsborrarna. Pannan är mer eller mindre
hög och tydligt afsatt från näbbroten. Stjerten är
urnupen eller svagt urskuren. Kroppens öfre sida har
grönaktig färg. – Dithörande arter äro de minsta i
Sverige lefvande sångare, visa sig ytterst lifliga,
äro ständigt i rörelse samt vistas i barrträd, täta
löfträd och buskar. De lägga i allmänhet sina bon
på marken. Födan utgöres af insekter. Svenska arter
äro skogssångaren, löfsångaren och gransångaren
(se dessa ord). C. R. S.
Löftesman. Se Borgen.
Löftesskrift kallas den skriftliga handling, som
den, hvilken för annan går i borgen, till bevis dera
vanligen afgifver till hufvudgäldenärens borgenär. Så
framt skriftlig handling icke blifvit upprättad
öfver det hufvudsakliga obligationsförhållandet,
utgöres löftesskriften naturligen af en sjelfständig
förskrifning. Men äfven i motsatt händelse kan
detta vara förhållandet, ehuru löftesförbindelsen då
vanligen tecknas på den handling, som innefattar
hufvudförbindelsen, till hvars säkerhet
löftesskriften utfärdats. Derest så sker, plägar
man för öfrigt affatta löftesskriften synnerligen
kort under hänvisning till hufvudförbindelsens
innehåll. Men då, vid sviklig förändring af
detta senare, domstolarna visat sig böjda att i
ett dylikt skrifsätt se en anledning till att
låta borgensmännens ansvar jämväl omfatta den
utvidgning, som hufvudförbindelsen sålunda kan
hafva erhållit, är förfaringssättet ej utan sina
vådor. Rådligast är, att borgensmannen sörjer för
att sjelfva löftesskriften till alla delar bestämmer
omfånget af hans ansvar och dessutom så upprättas,
att förändring af dess innehåll icke lätteligen må
kunna ske. Hvarje löftesskrift faller för öfrigt, i
sin egenskap af förskrifning, under de för skuldebref
gällande rättsbestämmelser. Jfr Borgen, Skuldebref.
A. W.
Löfträd, bot., benämnas med ett gemensamt namn,
till skilnad från barrträden, alla träd, hvilkas
blad icke äro jämnbreda, styfva och stickande,
utan hafva en mer eller mindre utbredd bladskifva,
hvars fasthet (konsistens) kan mycket vexla, från
pergaments- eller läderhårdhet till hög grad af
mjukhet eller vekhet. Löfträdens blad lefva i alla
kallare luftstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
