Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lödror ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der han nitiskt verkade till 1843, då han blef
kyrkoherde i Fagerhult och Kråksmåla. 1858 kallades
han till kyrkoherde i Högsby och Långemåla, hvilket
pastorat han tillträdde 1860, samt var 1858–80
prost öfver Handbörds kontrakt. Död i Högsholms
prestgård d. 7 Dec. 1881. – L. förvärfvade sig ett
namn hufvudsakligen som flitig och lycklig forskare
i sin hembygds historia och minnen. Redan som ung
prest aftecknade och uppmätte han Ölands kyrkor och
Borgholms slott, hvilka teckningar graverades för
A. Ahlqvists »Ölands beskrifning» och äro af den
största vigt för kunskapen om dessa egendomliga, nu
moderniserade eller rifna byggnadsverk. Han utgaf
sedan Kalmar och dess stift i Småland (2 h. 1828–30)
samt de två första häftena af det förträffliga
herdaminnet öfver Kalmar stift, Tjenstemän vid
församlingarne och läroverken uti Kalmar stift,
vanligen kalladt Clerus calmariensis (1 h. 1836, 2
h. 1839; det 3:dje, sista, h. utgafs af A. Ahlqvist
1841). L. fortfor, så länge ämbetsgöromål och krafter
tilläto, att samla afteckningar och planer af kyrkor
och andra märkvärdiga fornminnen. Hans efterlemnade
anteckningar och ritningar tillföllo, jämte ett urval
af hans boksamling, Vitt. hist. o. ant.-akademien,
af hvilken han 1844 kallades till korresponderande
ledamot. L. utgaf äfven åtskilliga tal och
predikningar. -rn.
Löfgren, Erik Johan, finsk historie- och
porträttmålare, föddes i Åbo d. 15 Maj 1825. Sin
första underbyggnad i teckningskonsten fick han
af den i Åbo bosatte norrmannen Legler. Åren
1842–52 vistades han i Stockholm och studerade vid
dervarande konstakademi. Under de följande fem åren
fortsatte L. sina studier vid akademien i Düsseldorf
under ledning af Hildebrandt och Mengelberg. Der
målade han sin stora tafla Hagar i öcknen (Finska
konstföreningens samling). Efter några års vistelse i
hemlandet, hvarunder han hufvudsakligast egnade sig
åt porträttmålning, reste han 1862 till Paris, der
han bl. a. fullbordade den stora taflan Erik XIV och
Katarina Månsdotter (i enskild persons ego), hvilken
exponerades i 1864 års »salon» och på utställningen
i Stockholm. 1866. Ännu en gång, 1879, begaf han sig
till utlandet med afsigt att, under inflytande af det
blomstrande konstnärslifvet i München, egna sig åt
det religiösa måleriet. En altartafla, föreställande
Kristi förklaring, påbörjades, men måste af den till
själ och kropp brutne målaren lemnas ofullbordad. I
München målade L. en fruntimmers-kostymbild, hvilken,
såsom hans sista fullbordade tafla, blifvit af hans
arfvingar skänkt till Finska konstföreningen. –
L. var en begåfvad, idealistiskt anlagd konstnär, som
ärligt sträfvade att i sina verk sammansmälta den inre
idealbild, som hans fantasi skapat, med den moderna
konstens fordran på natursanning. Denna skönhetsdrift,
som framförallt gick ut på att måla »vackert»,
förvillade dock icke sällan hans konstnärsblick för
realiteten, hvilket man särskildt varsnar i hans
porträtt och i den bleka, beslöjade färg, som är
kännetecknande för hans taflor öfver hufvud.
L. afled i Åbo d. 10 Dec. 1884. – I Febr. 1885
anordnade Finska konstföreningen i Helsingfors en
exposition af L:s efterlemnade taflor. Katalogen
upptog 70 nummer, af dem 45 porträtt. Till minne
af L. har hans syster Johanna Vilhelmina L. donerat
åt Finska konstföreningen 4,000 mark, hvaraf räntan
skall användas till ett stipendium, benämndt »Erik
Johan Löfgrens stipendium». H. af S.
Löfgrodslägtet. Se Hylidse.
Löfhyddofesten, löfhyddohögtiden (Hebr. chag ha-sukkoth),
den tredje af israeliternas valfartshögtider,
begicks dels till åminnelse af Guds nådiga ledning
och beskydd under den långa öckenvandringen, då
folket bodde i hyddor, dels som en tacksägelsefest
för den inhöstade skörden. Den firades i månaden
Tischri (September) under 7 dagar (fr. o. m. d. 15
t o. m. d. 21) som en glädjefest och karakteriserades
af tvänne symboliserande handlingar: vistelsen i för
tillfället uppförda löfhyddor samt kringbärandet af
qvistar och frukt af de fyra för Palestinas vegetation
representativa trädslagen (qvistar af palmträdet,
myrten och pilen samt ett paradisäpple, Citrus),
öfver hvilka tacksägelseböner lästes. Omedelbart
på löfhyddofesten följde, d. 22 Tischri, den
s. k. slutfesten (schmini azeret), med hvilken
den långa raden af israelitiska högtidsdagar under
månaden Tischri afslutades. Löfhyddofesten, som
finnes beskrifven bl. a. i 3 Moseb. 23: 34–43, är ännu
i bruk; dock iakttages löfhyddobudet icke så strängt
af de vesterländska judarna. Jfr Judiska gudstjensten,
sp. 1414. L. L.
Löfjerska betyder egentligen qvinna, som tillreder
läkemedel, hvilka i äldre språket kallades lyf
l. löf. Snart fick ordet den närliggande betydelsen
giftblanderska, besvärjerska, trollqvinna. – I
några landskap menas med löfjerska ett qvinligt,
öfvernaturligt väsende, som tänkes hafva sin bostad
i vissa löfträd. I andra trakter kallas en dylik
hamadryad med det riktigare namnet löfviska,
af hvilket ordet »löfjerska» i sistnämnda
mening är endast en genom ljudlikheten framkallad
förvexling. Th. W.
Löfjor. Se Sengångare.
Löfkoja. Se Leucojum och Mathiola.
Löfling (Loefling), Per, botaniker, född på
Tolffors bruk i Gestrikland d. 20 Jan. 1729, blef
1743 student i Upsala och idkade der medicinska
studier. Han egnade sig dock derunder med förkärlek
åt Linnés vetenskap och väckte genom sitt brinnande
intresse mästarens uppmärksamhet. Denne tog honom till
informator för sin son och såg snart i honom sin mest
lefvande lärjunge. 1749 meddelade L. i en disputation,
De gemmis arborum (Om trädens knoppar), en ypperlig
utredning af knoppbildningens betydelse. 1751 mottog
han, med uppgifvande af en icke särdeles aflägsen
medicinsk doktorsgrad, det hedrande uppdraget att –
dertill utsedd af Linné – afresa till Pyreneiska
halfön för att undersöka den spanska floran,
en undersökning, som spanska regeringen begärt få
verkställd genom någon af Linnés lärjungar. Efter att
hafva undersökt mellersta Spaniens vegetation, samlat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
