Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyndsay ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sändebudsposten hos Nord-Amerikas Förenta stater och
skötte under inbördeskriget sitt värf med stor takt
och urskilning, men måste i Febr. 1865 resa hem för
sjuklighet. Aug. 1865–Juli 1867 var han minister i
Konstantinopel och förflyttades derifrån till Paris,
hvarest han ännu (1886) är Englands sändebud. 1865
blef han medlem af privy council och 1881 viscount.
Lypemani (af Grek. lype, sorg, och mania, galenskap),
med., samma sjukdom som melankoli (se d. o.).
Lyr. Se Lyrtorsk.
Lyra (Grek. o. Lat.). 1. Forngrekiskt
stränginstrument, liknande kithara och forminx,
men mindre än dessa. Strängarna (3, 7 eller flere)
voro utspända mellan en resonansbotten och en
tvärslå, som åtskilde två hornformigt böjda ramar. De
sväfvade sålunda till största delen fritt i luften
och saknade gripbräde, hvadan instrumentet är mera
jämförligt med vår harpa än med vår cittra eller
guitarr. Lyran hölls emellan knäna och spelades med
plektron (Lat. plectrum). – 2. Under 16:de–18:de
årh. ett stråkinstrument med flere strängar, af
hvilka somliga löpte öfver gripbrädet, andra bredvid
detsamma, såsom s. k. borduner. Denna lyra hörde
till violernas klass och byggdes i tre storlekar:
lira da braccio (9 strängar, tenorinstrument),
lira da gamba (14 strängar, basinstrument), lirone
(24 strängar, kontrabasinstrument). Till samma
klass hörde äfven baryton (se d. o.). – 3. Modernt
slaginstrument, bestående af stämda stålstafvar,
löst fästa inom en lyraformad ram och anslagna med
hammare (jfr Klockspel). – 4. Astron. Se Lyran.
A. L.
Lyra [lira’], Nicolaus de, fransk bibeltolkare,
f. omkr. 1270 i Normandie, d. i Paris 1340 såsom
provinsial i franciskan-orden, var en judisk
konvertit. Hans vigtigaste arbete var Postillae
perpetuae, sive brevia commentaria in universa biblia
(5 bd, tr. 1471–72; flere uppl.), som betecknar en
början till fördomsfri exeges och flitigt nyttjades
af Luther.
Lyran (Lat. Lyra), astron., stjernbild på norra
himmelen emellan Draken (Draco) i n., Svanen (Cygnus)
i ö., Örnen (Aquila) i s. och Hercules i v. Stjernan
Vega i Lyran (α Lyrae), af första storleken, är en
bland himmelens klaraste stjernor.
Lyrestad, socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad, Hofva tingslag. Areal 9,825 har. 2,492
innev. (1884). L. utgör ett konsistorielt pastorat
af 2:dra kl.. Skara stift, Norra Vadsbo kontrakt.
Lyrfogelslägtet, Menura, zool., räknas till familjen
stjertstyltfoglar (Scytalopodidae) inom tättingarnas
ordning och foglarnas klass. Dithörande foglar äro
stora, likna till sin kroppsbyggnad fasaner samt hafva
höga tarser, korta vingar (med sjette–nionde pennorna
längst) och lång stjert, som är sammansatt af olika
bildade fjädrar. Hos en del af stjertpennorna äro
fanstrålarna icke sammanhängande; de båda mellersta
och de båda yttersta pennorna hafva deremot fan
af vanlig beskaffenhet, mycket smalt hos de förra,
men hos de senare, som äro S-formigt krökta, bredt
på den inre och smalt på
den yttre sidan. Denna egendomliga bildning finnes
dock endast hos hannen, hvaremot honan har graderad
stjert. Fjäderbeklädnaden är rik och lucker, på
bålen och ryggen nästan hårlik, på hufvudet förlängd
till en tofs och kring näbbroten förvandlad till
borst. – Lyrfogeln l. lyrstjerten, M. superba,
är hufvudsakligen mörkt brungrå. Strupens och halsens
främre del är röd, de undre delarna brunaktigt askgrå
och blekare på buken, öfvergumpen försedd med rödaktig
anstrykning, armpennornä och de öfriga vingpennornas
ytterfan rödbruna, stjerten ofvanpå svartbrunaktig,
undertill silfvergrå, de båda lyrformiga fjädrarna
mörkgrå, med sammetssvarta, hvitfransade spetsar
samt omvexlande svartbruna och roströda band i inre
fanet, de mellersta stjertpennorna grå och de öfriga
svarta. Hannen blir 1,3 m. lång, hvaraf 70 cm. komma
på stjerten. Honan är betydligt mindre och färgen
på hennes fjädrar smutsbrun, på buken öfvergående i
grått. Lyrfogeln är hemma i sydöstra Australien, från
trakten ö. om Moreton-viken ned emot Port Phillip,
och vistas i tät buskskog på kullig eller klippig
mark. Fogeln tillbringar sin mesta tid på marken
och flyger endast ytterst sällan. Då han springer
fort, håller han kroppen mycket framsträckt,
hufvudet framåtlutadt samt stjerten vågrät och
hoplagd, emedan han endast på detta sätt kan komma
fram genom buskarna utan att skada sin ovanliga
prydnad. Lyrfogeln är i rörelse mest morgnar och
aftnar, under parningstiden dock äfven midt på dagen
på särskildt anordnade platser. Hannarna skrapa
nämligen i hop små kullar och klifva oupphörligt
omkring på dem, hålla dervid upp och breda ut sin
stjert samt gifva uttryck åt sina känslor i mycket
vexlande ljud. De hafva högljudd, gällt hvisslande
lockton och omvexlande sång, som innehåller äfven
härmade ljud af allahanda slag. Arten är mycket
försiktig, skyr ängsligt menniskor, lefver parvis
samt förtär mestadels insekter och maskar. Lyrfogeln
bygger ett stort, äggformigt, med tak försedt bo, till
hvars inre en sidoöppning lemnar tillträde. Honan
lägger blott ett enda ägg, som hon ensam rufvar;
härunder synes hannen ej alls bekymra sig om sin
maka. Ägget kläckes efter inemot en månads förlopp,
och ungen qvarstannar i boet åtta till tio veckor.
C. R. S.
Lyrik (af lyra, på hvilket stränginstrument antikens
greker beledsagade föredraget af sina sällskapsvisor,
skolierna) l. lyrisk skaldekonst, den hufvudart
af poesi, hvilken bringar känslornas inre verld
till omedelbart uttryck. Lyriken är, i motsats
till epos och drama, den företrädesvis subjektiva
skaldekonsten. Här utgör skalden sjelf medelpunkten;
han uttalar i egen person de känslor och tankar,
som födts i hans själ och fått sin särskilda färg af
stundens stämning. (Att skalden ofta gör en annan
person till den talande i dikten är härvidlag af
oväsentlig betydelse.) Lyriken står i nära samband
med musiken l. den konst, som ger uppenbarelser från
själslifvets dunkla, aldrig fullt pejlade djup. Ur
musikens hemlighetsfulla verld stiger lyriken upp,
men skänker känslorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
