Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyndsay ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
juridiska bildning vid universitetet i Cambridge (England)
och blef en af Londons förnämsta advokater. Han
valdes 1818 till ledamot af underhuset, slöt sig
till torypartiet, vann hastigt erkännande som
en af parlamentets förmämste talare, utnämndes
1819 till generalprokurator och fungerade såsom
sådan i den stora orättfärdiga processen mot
drottning Karolina (1820). Efter att hafva
beklädt flere andra höga ämbeten och blifvit
parlamentsledamot för universitetet i Cambridge
blef han 1827, då Canning bildade sin ministèr,
lordkansler och medlem af öfverhuset. Han fortfor
att vara lordkansler i Goderichs och Wellingtons
kabinett, men afgick 1830, då whigpartiet kom till
makten. L. var reformbillens talangfullaste och
vältaligaste motståndare i öfverhuset och under
många år torypartiets förnämsta talare derstädes. I
kabinetten Wellington-Peel (1834–35) och Peel
(1841–46) var han åter lordkansler. Sedan dess tillhörde
han icke något kabinett, men fortfor länge att vara
en af öfverhusets mest lysande och omtyckta talare,
likasom han genom qvickhet och sällskapsgåfvor intog
en hög plats i umgängeslifvet och hade ryktet om sig
att vara Englands bäste whistspelare. Han afled 1863.
E. W.
Lyndsay [li’ndse], Sir David, skotsk skald,
född omkr. 1490, sattes 1512 till hofmästare
för den späde prins Jakob, hvilken året derefter
ärfde skotska kronan under namn af Jakob V. Af
honom utnämndes L. 1529 till »lyon king-of-arms»
(rikshärold) och adlades; sedermera betroddes honom
flere gånger utrikes ambassader. Död 1555. Före
Robert Burns’ uppträdande var L. den mest folkkäre
skalden i Skotland. Hans verser lefde på allas läppar
i mer än 200 år. En upphöjd patriotism, demokratisk
frihetskärlek, verldskännedom och ett synnerligen
vaket förstånd gifva hans dikter verklig kärna. Formen
åter är genom sin gammaldags kärfhet föga tilltalande,
ehuru framställningen lifvas af ganska mycket fantasi
och en ofta grottesk humor. Fullt oförbehållsamt
blottar skalden de olyckor och orättvisor, under
hvilka landet suckar. Han angriper den usla styrelsen,
presternas och adelns tyranni och sedeförderf samt
skonar ej häller borgareklassen. Hans arbeten röjde
väg för reformationen i Skotland; man har sagt, att de
verkat mera för denna än alla Knox’ predikningar. De
missförhållanden, mot hvilka L. riktade sina radikala
reformkraf, fortlefde länge i landet, om ock under
ändrad skepnad; derför miste hans dikter ej sin udd
med åren. Den äldsta, The dreme (1528), är den mest
poetiska, det allegoriserande dramat The satyre
of the thrie estaitis (uppfördt i Edinburgh 1535)
den storslagnaste och The historie of squyer Meldrum
(1550) den numera njutbaraste. 21 uppl. af L:s arbeten
utkommo 1553–1776. De bästa äro utgifna af G. Chalmers
(3 bd, 1806) och D. Laing (3 bd, 1879).
Lynett. Se Lunett.
Lyng, Georg Vilhelm, norsk universitetslärare, född
i Suledals socken, Stavanger amt, d. 24 Mars 1827,
blef student 1845, filologisk
kandidat 1851, universitetsstipendiat 1858 och filos.
doktor 1867 samt utnämndes 1869 till professor i
filosofi. Död i Kristiania i Maj 1884. Skrifter:
Hedenskabets levnetslöb (1865), Om mand og kvinde
i deres forhold til Kristus (1866), Jödedommen
(1867), Grundtankernes system (1881–82) m. fl.
O. A. Ö.
Lyngby, socken i Malmöhus län, Bara härad. Areal
1,939 har. 1,254 innev. (1884). L. bildar med Genarp
och Gödelöf ett alternerande konsistorielt och till
egaren af Häckeberga patronelt pastorat af 1:sta kl.,
Lunds stift, Bara kontrakt.
Lyngby, socken på Själland, 11 km. n. v. om Köpenhamn,
vid Lyngby och Fure sjö. 4,823 innev. (1880), af
hvilka 2,221 i det stadsliknande L., der många
köpenhamnare uppehålla sig under sommaren. Nära
derinvid ligger Sorgenfri slott. I L. finnes Danmarks
äldsta och största »landboskole» (se d. o.). Till
socknen höra dessutom herregården Frederiksdal
och ett stort antal fabriker utefter Mölle-ån
(klädesfabrikerna Brede och Stampen, pappersbruken
Örholm och Strandmöllen, kniffabriken Råvad l.
Filevärket m. fl.) samt södra delen af Dyrehaven
jämte fiskläget Tårbäk. Den nordsjälländska
jernvägen, från Köpenhamn till Helsingör, går öfver L.
E. Ebg.
Lyngby, Kristen Jensen, dansk språkforskare, f. i
Ribe 1829, blef student 1847 och docent i nordiska
språk 1863. Död d. 15 Febr. 1871. Ehuru L. icke utgaf
något större arbete, hade han dock ett väsentligt
inflytande på den nordiska språkvetenskapens ställning
i Danmark, i synnerhet derigenom att han gjorde
dialekterna till föremål för undersökning. Till detta
forskningsområde höra hans första arbeten, Bidrag til
en sönderjydsk sproglære (1858) och Om nordfrisisk i
Bökking og Hvidding herreder (s. å.), samt hans största
skrift, Udsagnsordenes böjning i jydske lov og i den
jydske sprogart (1863). Såsom specimen för docenturen
skref han en sedermera utgifven föreläsning, Dansk og
svensk literatur og sprog i 2:den halvdel af det 14:de
og i det 15:de aarhundrede (1863). Hans sista arbete
var Beretning om det stockholmske retskrivningsmöde
(1870). Men långt mera än genom skrifter verkade
L. dels såsom föreläsare, dels genom de råd och
upplysningar, som han med största välvilja lemnade
hvarje studerande, som af honom begärde sådana. C. R.
Lyngbye [-by], Hans Kristian, dansk naturforskare,
f. 1782, tog teologisk ämbetsexamen 1812 och var
derefter informator på landsbygden. Under denna tid
egnade han sig åt studiet af vattenväxterna med
sådan framgång, att han 1817 vann universitetets
guldmedalj för en afhandling i detta ämne,
Tentamen hydrophytologiae danicae, hvilken
1819 utgafs på kunglig bekostnad och ännu eger
betydelse. Med offentligt understöd företog han
1818 en resa till Färöarna samt författade en
afhandling om grindhvalarna, hvilken prisbelöntes
af »Videnskabernes selskab» och trycktes 1826. På
Färöarna samlade L. de gamla sångerna om Sigurd
Fåfnesbane, hvilka han sedermera utgaf jämte dansk
öfversättning: Færöeske kvæder om Sigurd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
