Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lungblodslag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemorragiskt infarkt, beroende på proppbildning i
en lung-arter, eller sker samlingen så våldsamt, att
väfnaderna sönderslitas, hvilket kallas lungblodslag
(apoplexia pulmonum). Vid bristning af blodkärl
inom lungorna uppstår vanligen blodhostning
eller blodspottning (haemaptoë, haemaptysis),
bristningen må hafva egt rum i luftgrenarnas slemhinna
(bronkialblödning) eller i väggarna af en lungkavern
vid lungsot. Den ymnigaste, vanligen hastigt
dödande, blodspottningen eger rum, då ett anevrysm
på en större pulsåder inom bröstkorgen brister
och dess innehåll banar sig väg genom lungan. –
Bland nybildningar i lungorna är ingen så vanlig som
tuberkeln (se Lungsot); dernäst kommer kräftan. Öfriga
nybildningar, såsom lipomer, fibromer, osteomer,
enkondromer m. fl., äro ganska sällsynta. Kräftan
(sarkom och karcinom) förekommer både primär och
sekundär, mest dock det senare, d. v. s. som metastas,
sedan den förut uppträdt i andra organ. De ojämförligt
flesta fallen af primär lungkräfta har man träffat
bland grufarbetarna i Schneebergs koboltgrufvor i
Sachsen, der 75 proc. af dödsfallen bero på denna
eljest så sällsynta sjukdom, hvilken der sannolikt
framkallas genom inandning af den arsenikhaltiga
speis-kobolten. Den sekundära lungkräftan beror oftast
på primär kräfta i bröstkörteln. – Echinococcus i
lungorna (se Hydatidsjukdom) förekommer också
både primär och sekundär, det senare oftare och
till följd af lefver-echinococcus. Den framkallas
genom ovarsam beröring med hundar, men är svår att
diagnosticera, förrän delar af blåsorna upphostas i
form af mjölkglashvita membran med inrullade kanter
eller små hakar. – Syfilitisk nybildning i lungan
förekommer dels såsom gumma-bildning i inskränktare
härdar, dels såsom en utbredd infiltration (»hvit
hepatisation»), till symtomen svår att skilja från
lungsot. – Den serösa hinna, som bekläder lungan
(pleura pulmonalis) och inre sidan af bröstväggen
(pleura costalis) bildande en sluten säck, lungsäcken,
kan blifva utsatt för kongestion, med håll och styng,
som lätt stegras till inflammation (pleuritis). Dervid
bildas vanligen ett rikligt, seröst exsudat, som snart
resorberas (akut pleurit) eller qvarstår längre tid
och öfvergår då lätt till varigt, purulent exsudat,
hvilket sällan resorberas, utan måste aflägsnas
genom tappning (thoracocentes, se d. o.). Pleuriten
är antingen primär, genom förkylning m. m., eller
sekundär, vid pneumoni, tuberkulos, kräfta. Exsudatet
är då vanligen obetydligt, fibrinöst, och föranleder
sammanväxning emellan de tvänne pleurabladen. –
En samling af varigt exsudat kallas äfven empyem
eller pyothorax. – Hydrothorax, en samling af serum i
pleurasäcken, som uppkommer icke genom inflammation,
utan genom transsudation i vattusot (se d. o.) o. d.,
är aldrig en sjelfständig sjukdom, utan förekommer
i slutstadiet af andra sjukdomar, hvilka antingen,
såsom hjertsjukdomar, medföra ett ökadt tryck och
stagnation af blodet i det venösa systemet eller,
såsom njurlidande, kräfta o. d., gifva blodet en mera
vattnig beskaffenhet (hydremi). Vanligen
fyllas bägge pleurasäckarna nedtill med serum,
som sammanpressar lungorna, medför andnöd o. d. –
Pneumothorax är deremot en samling af luft eller
gaser i lungsäcken, till hvilken kommunikation öppnas
antingen genom lungan, då en lungkavern brister, eller
genom bröstväggen, då den såras genom stick- eller
skjutvapen eller öppnas operativt. Sällan förekommer
en ren pneumothorax; vanligen bildar sig förr eller
senare äfven var, och innehållet i pleurasäcken
blir då både var och gas (pyopneumothorax). Bland
nybildningar på pleura äro tuberkler vanliga, kräfta
deremot sällsynt. F. B.
Lungsnäckor, Gastropoda pulmonata (se Bukfotingar),
zool., en ordning bland snäckorna, hvilken
delas i två afdelningar: 1. Basommatophora, med
ögonen sittande vid basen af de båda tentaklerna,
och 2. Stylommatophora, som hafva ögonen vid spetsen
af de nästan retraktila tentaklerna. Till den
förra afdelningen höra bl. a. slägtena Limnaeus
Cuv., Physa Drap. och Planorbis L., hvilka i våra
sötvattensamlingar hafva flere arter. Till den
sistnämnda afdelningen höra de mycket artrika slägtena
Pupa Lam., Clausilia Drap., Helix L. med flere
mindre slägten samt de skallösa »sniglarna», hörande
till slägtena Limax L., Arion Fér. m. fl. Jfr Helix.
O. T. S.
Lungsot (T. schwindsucht; Grek. fthisis, se
Ftisis; Lat. phthisis; Fr. phthisie pulmonaire;
Eng. consumption), med., är menniskoslägtets
ojämförligt mest förödande sjukdom. Den är känd sedan
de äldsta tider. Redan Hippokrates beskrifver den
tydligt och känner dess faror. Den förekommer utbredd
bland alla kulturfolk. Anmärkningsvärdt är att det
synes bevisadt, att den till åtskilliga af de vilda
folkslagen, t. ex. bland Amerikas indianstammar
och Oceaniens innebyggare, blifvit af de hvite
kolonisterna införd, hvarefter den, jämte andra till
dem införda smittsamma sjukdomar (i främsta rummet
kopporna) och i förbund med alkoholen, påskyndat
dessa folkslags hastiga förödelse. Bland kulturfolken
förekommer den i alla zoner och på alla höjder öfver
hafvet, dock i vexlande myckenhet. Några orter, i
synnerhet öar, som föga höja sig öfver hafvets nivå,
tyckas vara befriade eller särdeles föga hemsökta
af lungsot. Med stigande höjd öfver hafvet anses
sjukdomens freqvens aftaga, hastigare ju närmare
polerna, tills man når en punkt, ofvanför hvilken
den ej skulle förekomma. Nyare undersökningar hafva
emellertid visat, att, fastän denna åsigt i allmänhet
torde vara grundad, höjden öfver hafvet icke lemnar
skydd, om de vanliga, gynnande omständigheterna
för sjukdomens uppkomst förefinnas (trångboddhet,
fattigdom, vissa yrken m. m.). Alla åldrar hemsökas
af lungsoten, dock är den spädare barnaåldern
synnerligen litet gynsam för dess utveckling. Efter
det 10:de året tilltager den hastigt i freqvens,
och man har förr allmänt antagit, att särskildt den
egentliga ungdomsåldern, från puberteten tills den
fulla utvecklingen nåtts, vore utsatt för lungsotens
härjningar. De nyaste undersökningarna visa dock,
åtminstone för somliga delar af mellersta Europa, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
