Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lungblodslag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då sjukdomen blifvit iakttagen, varit tillsammans med
djur, som angripits af elakartad lungsjuka. Ersättning
för de nedslagtade djurens värde lemnas af
statsmedel. – Sjukdomens förlopp är så långsamt, att
det första, eller feberlösa, stadiet kan räcka flere
månader och det senare, eller febrila, stadiet i några
veckor. Omkr. hälften af de sjuka djuren dör, och hos
en stor del af de öfriga inträder endast ofullständig
helsa. – Genom åtskilliga försigtighetsmått vid
införsel af nötkreatur från land, der sjukdomen
förekommer (senaste föreskrifter härom finnas uti
k. kung. d. 1 Maj 1885), och genom nedslagtning af
hela hjordar, inom hvilka fall af sjukdomen yppat sig,
har den ej blifvit stationär inom vårt land. Detsamma
gäller om Norge, Danmark och Finland, hvaremot
sjukdomen är gängse i flertalet af andra land i Europa
och föranleder derstädes årligen stora förluster. –
Sedan en del år tillbaka har man inom åtskilliga
land inympat vätska från lungorna efter kreatur, som
dött i sjukdomen, under huden å svansen hos friska
nötkreatur, i ändamål att göra dem omottagliga för
sjukdomen. Denna åtgärd kan dock ifrågakomma att
användas endast i de land, inom hvilka sjukdomen
blifvit stationär. C. A. L.
Lungsjukdomar hafva sitt säte antingen i luftgrenarna
(bronkerna) eller i lungväfnaden (parenkymet) eller
i lungans beklädande hinna (pleura). Den enklaste
och vanligaste lungsjukdomen är lungkatarren, eller
den katarrala inflammationen i bronkernas slemhinna
(bronchitis catarrhalis), vanligen kallad »hosta»
efter sitt mest framträdande symtom: upphostningen (se
Bröstkatarr, Hosta). – De vigtigaste sjukdomarna hos
lungparenkyinet, eller lung-ellerna, äro den akuta
och den kroniska inflammationen samt utvidgningen af
lungcellerna, eller emfysemet (se d. o.). Den akuta
lunginflammationen l. krupösa pneumonien består i
lungcellernas fullproppande med ett krupöst eller
fibrinöst, blodigt exsudat jämte stark feber,
vanligen föregången af frossbrytningar. Lungan
förlorar sin lufthalt samt blir fast och tät som
en lefver (häraf namnet hepatisation) och således
alldeles otjenlig för andhemtningen. Det upphostade
(sputum) är i början glasaktigt, ytterligt segt,
blodblandadt och deraf rostfärgadt samt blir
sedan mera varlikt eller seröst fradgigt. Febern,
som medför en hastigt uppspringande temperatur
om 40–42° C., aftager i gynsamma fall hastigt på
5:te, 7:de eller 9:de dygnet genom så kallad kris
(se Krislära), hastigt temperaturfall, svettning
o. dyl. Under detta s. k. resolutionsstadium frigöres
lungan från exsudatet dels genom upphostning,
dels genom resorption, uppsugning, medelst lymf-
och blodkärl. Icke alltid går det så lyckligt. I
stället för »resolution» kan pneumonien öfvergå till
abscessbildning, då äfven lungcellernas mellanväggar
blifva förstörda och större eller mindre varhålor
bilda sig, hvarigenom lungsot i form af ulcerös
ftisis kan uppstå, om icke varhärdarna läkas genom
ärrbildning. Hos gamla supare, och om exsudatet är
mycket blodigt, inträder lätt brand i lungväfnaden
(gangraena pulmonis), då genom exsudatets tryck på
de närande kärlen lungväfnaderna förlora sin
lifskraft och sönderfalla i förruttnelse. Sputum
blir då mörkt samt mycket stinkande, och döden
är nästan oundviklig. Slutligen kan exsudatet i
mindre eller större härdar qvarstanna, undergå
ostig förvandling och medföra kronisk pneumoni
l. lungsot (se d. o.). I de flesta fall af pneumoni
är äfven lunghinnan angripen (häraf håll och styng
i början af sjukdomen) och säte för ett krupöst
exsudat. Orsaken till lunginflammationen ansågs
förr oftast vara förkylning. På de senaste åren,
i synnerhet sedan man funnit, att sjukdomen ofta
uppträder epidemiskt, har man antagit ett giftigt
ämne som orsak, i synnerhet en mikrob eller svamp,
pneumococcus, äfven kallad »kapselmikrococcus»,
emedan den ofta träffas inkapslad. – Under det att
den krupösa pneumonien mest tillhör den kraftigare
åldern och angriper en eller flere hela lungflikar
(deraf namnet »lobär pneumoni»), finnes en form af
pneumoni, den katarrala (lobulära, disseminerade),
som utom genom sitt fibrinlösa, tunnflytande exsudat
utmärker sig derigenom att den uppträder i smärre,
spridda härdar och mest hos barn eller gamla personer
och saknar den krupösa pneumoniens bestämdt begränsade
förlopp. Merendels är den förenad med bronkialkatarr
samt, såsom beroende på en dålig konstitution, envis
och svårbotlig; ofta framkallas den af mässling. –
Hypostatisk pneumoni kallar man en förtätning
i vanligen den bakre nedre delen af lungorna,
uppkommen genom långvarigt stillaliggande på rygg i
febrar (tyfus o. d.), då lungväfnaden sjunker i hop,
blir blodöfverfylld och nästan icke luftförande. –
Interstitiel pneumoni, en inflammation i den emellan
lungcellerna liggande bindväfven, är merendels kronisk
och stående i sammanhang med andra lungsjukdomar,
såsom pleurit, tuberkulos, pneumoni m. m., och än i
härdar, cirkumskript (ärrbildning), än mera diffust
utbredd (cirrhosis). Genom bindväfsnybildning
blifva lungans mellanbalkar fastare och tjockare,
lungcellerna hopklämmas, respirationsytan minskas,
lungan skrumpnar i hop och kan slutligen förvandlas
till en hoptryckt svålig massa. – Lunghyperemi, eller
blodöfverfyllnad i lungorna, beror antingen på ökadt
blodtillflöde, kongestion, eller minskadt afflöde
(stas). Det förra orsakas genom häftiga rörelser,
dans, missbruk af spirituösa, inandning af retande
ämnen, kollateral fluxion vid upphörd menstruation,
nybildningar i lungorna, såsom tuberkler, det
senare genom hjertvalvelfel, minskad kraft hos
hjertmuskeln vid tyfus, fetthjerta, inträdande
död etc. Lunghyperemien gifver sig tillkänna genom
fullhet och tyngd i bröstet, svårighet att andas
m. m. Lungvesiklerna hoptryckas genom de fyllda
blodkärlen (atelektas, kollaps), och lungans
väfnad liknar mjeltens (splenisation). Vid stark
blodfyllnad utsvettas blodserum i lungväfnaden
(lungoedem) och föranleder en ymnig, tunnflytande,
slemmig upphostning. Blod kan samla sig i lungorna
i begränsade härdar, antingen genomdränkande
väfnaderna utan att sönderslita dem, såsom vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
