Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lovén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lowestoft [låståff], stad och badort i engelska
grefskapet Suffolk, vid Nordsjön, på en höjd, som
bildar den östligaste punkten af England. 19,597
innev. (1881).
Loviatar, Finsk mytol., den värsta af Tuonis
(dödsgudens) döttrar, framställes i Kalevala såsom en
gammal, blind qvinna, mörk och vederstygglig. Hon var
moder till alla plågor och sjukdomar. I samlingen af
de finska trollsångerna finnas andra varianter, der
namnet har bl. a. formen Louhetar, Louhis dotter. Ofta
begagnas detta namn om Louhi sjelf. Se Louhi.
O. G.
Lowicz [-tsj], stad i rysk-polska guvernem. Varsjav,
vid floden Bzura, 75 km. v. om Varjav. 8,723
innev. (1882).
Lovisa, stad vid Lappträsk ås utlopp i en
inskjutande hafsvik, inom Pernå socken, Nylands
län, Finland. Stadsplanen upptager 80 har, hela
det underlagda området 1,960 har. Befolkningen är
nästan uteslutande svensktalande och belöpte sig år
1883 till 1,785 pers. (mot 2,703 år 1850), inrymda
i 370 boningshus. Stadens kommersiella betydenhet
är icke stor. Den räknar 17 handlande och eger,
utom en liten ångslup. 7 segelfartyg om 2,782
tons. År 1881 utklarerades 207 fartyg om 28,385 tons
(deraf finska 39 om 6,794 tons). Samma år utgjorde
värdet af införseln 367,000 och af utförseln,
som hufvudsakligast omfattar trävaror, 979,000
kr. Större fartyg flyta ej upp till staden, utan
nödgas lossa och lasta 3 km. derifrån, hvarest
djupet utgör 6 m. Föreningsbanken i Finland
har filialkontor i L. Någon nämnvärd industri
drifves icke. En af staten underhållen fyrklassig
realskola räknar 50–60 elever. Jämförelsevis väl
besökt är L. vattenkuranstalt, der den vid Bie i
Sverige antagna behandlingsmetoden i väsentliga
delar tillämpas. Förnämligast behandlas nervösa,
reumatiska och katarrhala affektioner. Källan håller
7° C. – L. utgör ett imperielt pastorat af 3:dje kl.,
Borgå stift, Domprosteriet. Vid inloppet till viken,
omkr. 10 km. från staden, ligga ruinerna af fästet
Svartholm (se d. o.). – Stadens fundationsbref
är af d. 26 Juni 1745, då densamma uppkallades med
namnet Degerby efter säteriet, på hvars mark staden
är anlagd. Sitt nuvarande namn erhöll L. 1752, efter
dåv. drottningen. 1747–79 var staden residens för
landshöfdingen öfver Kymmenegårds län. O. I.
Lovisa, svenska furstinnor:
1. L. Ulrika, svensk drottning, dotter af konung
Fredrik Vilhelm I i Preussen och Sofia Dorotea
af Hannover, föddes d. 24 Juli (n. st.) 1720. Hon
förmäldes d. 17 Juli 1744 i Berlin par procuration
med dåv. tronföljaren, sedermera konungen i Sverige
Adolf Fredrik, hvarefter bilägret firades på
Drottningholm d. 29 Aug. s. å. L. U. torde af alla
icke sjelfva regerande svenska drottningar vara den,
som verksammast ingripit i det politiska lifvet. Skön,
snillrik, liflig och maktlysten, förvärfvade hon
från första stunden ett fullständigt välde öfver sin
svage gemål, men visade honom i stället en trofast
tillgifvenhet. Före hennes ankomst till Sverige hade
Adolf Fredrik röjt benägenhet att sluta sig till
Mösspartiet såsom minst
fientligt mot Ryssland, hvars inflytande han hade att
tacka för sitt val till svensk tronföljare. L. U.,
liksom sin broder Fredrik II i Preussen en varm
vän af Frankrikes vitterhet, kände sig emellertid
mera dragen till de franskt sinnade Hattarna och
framförallt till den snillrike och älskvärde Karl
Gustaf Tessin, hvilken såsom ambassadör hemtat henne
till Sverige. Och genom hennes inflytande blef äfven
Adolf Fredrik snart vunnen för Hattpartiet. Då
han med anledning deraf erhöll en skrapa af
den ryske ministern v. Korff, uppträdde Hattarna
kraftigt till värn både för hans och fosterlandets
sjelfständighet, hvarigenom vänskapen emellan dem
och tronföljareparet ytterligare stärktes, på samma
gång som de återvunno allmänhetens genom 1741–43
års finska krig rubbade förtroende. Denna tid af
ännu ogrumlad vänskap emellan L. U. och Hattarna var
säkerligen hennes lyckligaste. Med Tessin och efter en
tid äfven O. von Dalin vid sin sida, var hon själen
i ett gladt och lysande, förenadt samt af konst och
vitterhet förädladt sällskapslif, som framträdde
i sin mest tilldragande form under vistelsen på de
landtliga lustslotten, i synnerhet det af henne så
högt älskade Drottningholm. Medel till de dyrbara
festerna bereddes genom det herskande partiets
bevågenhet. Genom de kunglige prinsarnas födelse
(Gustaf 1746, Karl 1748 och Fredrik Adolf 1750)
förbands hon närmare med nationen, som tycktes
genomströmmad af en nyväckt konungskhet. För hoppet
hägrade en lysande framtid, i det hennes lifliga
inbillningskraft kom henne att anse konungamaktens
utvidgning såsom en gifven följd af Hattarnas
vänskap. Deruti skulle hon dock grymt gäckas. Då Adolf
Fredrik 1751 uppsteg på tronen, befunnos Hattarna
alls icke villiga att öka hans makt. Då tog vänskapen
med Hattarna, hvilken redan förut börjat svigta
(se Adolf Fredrik), fullständigt slut. Särdeles stor
blef förbittringen emellan drottningen och Tessin,
af hvilken hon ansåg sig mest besviken, och efter ett
häftigt uppträde lemnade denne (1754) sin befattning
såsom prinsarnas guvernör och drog sig undan från
hofvet. Efter brytningen med Hattarna närmade sig
L. U. Mössorna, men hennes egentliga anhängare
samlade sig till ett eget parti, hofpartiet, som
verkligen gjorde till sin uppgift att åstadkomma en
utvidgning af konungamakten. Vid riksdagarna 1751–52
och 1755–56 sökte man förmå ständerna att gå in derpå,
men förgäfves. I stället läto Hattarna, förbittrade
öfver hofvets hållning, vid den sistnämnda riksdagen
konungaparet tungt känna deras makt. Sträfvandet
att utvidga konungamakten ledde blott till dess
ytterligare inskränkande. Med anledning af Tessins
afsked inblandade sig ständerna på ett stötande sätt
i de kungliga barnens uppfostran, i det de personer,
som dittills haft vård derom, blefvo afskedade,
och andra tillsattes utan afseende på eller rent af i
strid mot föräldrarnas önskan. Derigenom uppretad till
det yttersta, beslöt drottningen med sina förtrogna
att genom en revolution göra slut på Hattarnas och
ständernas välde, men planen blef röjd och medförde
blott hennes vänners undergång (se Brahe 12, Horn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
