Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lotos- ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
amb), tre (tern), fyra (qvatern) eller fem
(qvintern) bestämda nummer på en gång skola
utkomma, och det vare sig utan eller med angifvande
af en viss ordning dem emellan (enkel och bestämd
amb, tern etc.). Genom erläggande af flere
särskilda insatser bereder sig spelaren dessutom
rätt att samtidigt fresta flere af dessa olika slags
spelsätt. Vinsterna utgå i förhållande till storleken
af insatserna, nämligen så, att de senare mångdubblas
efter vissa i lotteriplanerna tillkännagifna
normer. Och härvid ökas vinsterna naturligen,
alltefter som sannolikheterna med det valda spelsättet
ställa sig för spelaren mindre fördelaktiga. Vinsterna
äro alltså vid bestämdt utdrag högre än vid enkelt och
stegras, alltefter som spelaren i st. f. att spela
på allenast ett nummer för sig gör sin insats på
amb, tern, qvatern eller qvintern. Den förespeglade
vinsten ställer sig dock alltid vida under hvad
den enligt sannolikhetsberäkningen rätteligen
borde vara. Här, liksom vid klasslotteriet,
offentliggöres dragningens resultat genom
lotterianordnarnas försorg (lotterilistor). –
Lotterier synas icke hafva varit alldeles obekanta
för en äldre tids samfund. Åtminstone veta vi,
att vid saturnaliefesterna i Rom något liknande
förekommit. Och under det romerska kejsaredömets
dagar anordnade flere af kejsarna, bl. a. Nero
och Heliogabalus, vid firandet af större fester
lotterier för folket. De moderna lotteriernas
uppkomst förskrifver sig dock närmast från den
senare medeltiden. Särskildt gäller detta i fråga
om förutnämnda penningelotterier. I början voro
lotterierna, i synnerhet penningelotterierna, dock
ej särdeles väl sedda af statsmyndigheterna. De
första medgifvanden, som gjordes af de senare,
egde rum i form af för tillfället beviljade
undantag samt till förmån för bestämda välgörande
eller nyttiga ändamål. Så skedde i England 1569
samt i Frankrike 1539 och 1572. Senare sökte dock
regeringarna att draga en mera stadig fördel af
pennigelotterierna. Det tilläts nämligen, att sådana
upprättades, som voro afsedda att bestå för en längre
framtid. Detta skedde dels till uppmuntran af vissa
såsom allmännyttiga ansedda företag, dels mot en viss
till statskassan ingående afgift. Ja mot slutet af
18:de årh. blef det alltmera allmänt, att staterna
för egen räkning upprättade penningelotterier i form
af statsanstalter. På grund af den förderfbringande
verkan, som lotterispelet utöfvar i moraliskt
hänseende, i synnerhet på den fattigare befolkningen,
hafva dock i nyare tider yppats sträfvanden att
helt och hållet afskaffa lotterierna, framförallt
penningelotterierna. Denna rörelse har i främsta
rummet vändt sig mot nummerlotteriet. Detta, af
genueserna 1620 första gången bedrifvet såsom
statsanstalt och af dem efter hand infördt på
en mängd platser, blef slutligen just den form,
hvarunder statslotterierna allmännast förekommo. Att
det härvid föredrogs berodde derpå att det genom
sin inrättning både framlockade äfven de minsta
besparingar och tillät nästan obegränsade insatser,
hvartill ytterligare kom, att det, under fördöljande
af de spelandes ringa utsigter till ett lyckligt
utfall af spelet, for en dylik händelse ställde
ofantliga vinster i utsigt och sålunda kraftigt
eggade spelifvern. Men just på grund af dessa
omständigheter var det också nummerlotteriets
öde att i främsta rummet falla för ifrågavarande
reformatoriska rörelse. Mångenstädes har man dock ej
stannat dervid, utan under upphäfvande af bestående
statslotterier öfver dem uttalat en förkastelsedom
utan afseende på deras form (i England 1826, i
Belgien 1830 och i Frankrike 1836). Och i sammanhang
härmed har man utfärdat ett allmänt förbud mot att
hålla lotteri till allmänhetens begagnande samt
låtit det bero på myndigheterna att för särskildt
fall medgifva undantag. Dylik tillåtelse skall då
allenast lemnas till understödjande af nyttigt eller
välgörande företag, hvarförutom ofta ytterligare
förordnats, att det i allt fall icke må ske till
förmån för penningelotterier. Der man på grund af
äldre privilegier eller andra omständigheter åter
låtit lotteriet och särskildt penningelotteriet bestå,
påträffas likväl dels stränga straffbestämmelser såväl
mot dem, hvilka inbjuda till deltagande i utländska
lotterier, som äfven stundom mot dem, hvilka spela
på dessa, dels ock stadganden om behöfligheten af
särskildt tillstånd för anordnandet af nya inländska
företag af ifrågavarande beskaffenhet. Så till vida
som en stat fortfarande sjelf idkar lotterirörelse
eller till förmån för vissa företag medgifver dess
bedrifvande i stadigvarande anstalter, kan en dylik
lagstiftning dock jämväl bero på önskan att förebygga
konkurrens. Och derför återfinnas ifrågavarande
slags bestämmelser äfven under äldre tidsperioder. –
Under en form har emellertid penningelotteriet äfven
i nuvarande tid tämligen allmänt lyckats bevara
sig, nämligen i samband med större lån, synnerligast
statslån. Det är de s. k. premielånen. Långifvarna
få vid tiden för lånets återbetalande med sina till
bevis å försträckningen mottagna obligationer deltaga
i ett lotteri, hvari lotterivinster utfalla på hvarje
obligation och de lägsta vinsterna utgöras af de
försträckta beloppen, stundom med, stundom utan en
viss mindre ränta, men der det jämväl finnes ett antal
högre vinster. Är lånet bestämdt att amorteras genom
successiva afbetalningar, tillgår det så att, då
obligationerna genom särskild beteckning (bokstäfver)
från början varit fördelade i vissa serier, vid hvarje
särskildt tillfälle af amortisation lottning först
eger rum för att bestämma hvilken serie, som skall
inlösas, hvarefter den egentliga lottningen emellan
den dragna seriens nummer vidtager. – Ifrågavarande af
lotteri och försträckning sammansatta aftal har för
öfrigt gifvit anledning till ett rent lotteri, det
s. k. promess-spelet. Någon tillhandlar sig nämligen
af innehafvaren utaf en obligation i en dragen serie
för visst pris rätten att uppbära hvad som utöfver
det minsta beloppet kan utfalla på obligationen,
vanligen dock derjämte under åtagande af förbindelse
att i händelse af en dylik större vinst utgifva en
ytterligare godtgörelse. Enär den egentlige egaren
af obligationen härvid lemnar denna från sig till
sin medkontrahent, utfärdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
