Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord C-D - Dedan... - Uppslagsord E
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Döl)A HAFvET.-EI3REERBREFVET. 85
den», Ro. 6: 2; »fråm’» verldens grund-
läror», Kol. 2: 20; jfr Ro. 6: 8.
Sålunda heter det om de kristne
en mening, att de »voro döde>, Ef.
2: m, och i en annan mening att (le
»äro döde», Kol ~: 3. Det förra efter
mom. 2), det senare efter moln. 6).
Jfr Ro. 6: ss.
Om saker användes ordet död i be-
tydelsen af kraftlös eller overksan’»; så-
lunda talas on’» en död tro, Ja. 2: 17
etc., och så säges synden vara död,
innan budordet kon’»n’»er, Ro. 7: 8; om
»döda gerningar», se Eb. 6: 1~ 9: 14.
Döden står på några ställen likty-
digt n’»ed dödsriket, Kor. 15: 55; Up.
5: sS; 20: 13.
Döda hafvet, se Salthofvet.
Dödsriket, se Helvete.
Döpelse, se Dop.
Dörrvaktare. Såsom sådana tjenst-
gjorde en del af leviterna i templet och
hade vakthållningen om natten. David
bestämde deras antal till 4000, Kr.
23: 5. Några tro att det är de som’»’»
åsyftas i Ps. 134. Jfr 2 Kr. 23: 4.
E.
Ebal, ett berg strax norr omn Si-
ken’», midt emnot Gerissin’», på hvilket
Josua efter Ajs eröfring, enligt Guds
befallning genomn Mose, 5 M. 27: 2 f.,
byggde ett altare af ohuggna stenar
hvarpå offr.ades brännoffer och tackoffer,
samt uppreste stora stenar, hvilka be-
strökos med kalk, och på hvilka inrista-
des lagens ord, Jos. 8: 30 f. Härifrån
uttalades af sex af Israels stamnmar för-
bannelsens hotelser, medan välsignelsens
löften utropades från berget Gerissim,
5 M. II: 29; 27: 12 f.; Jos. 8: 33 f.
Berget Ebal, hvilket man har till höger,
då man från Jerusalem kommer in i Si-
kemsdalen, heter nu Djebel Sulen’»ije. Det
höjer sig on’»kring 300 mr öfver dalen
och erbjuder en vidsträckt utsigt.
Ebedmelek, den etiopen, en hof-
man hos konung Zedekia, räddade
profeten Jeremia från att hungra ihjel
och fick sedan af Herren sitt lif så-
s,’»ns ett byte, Je. 38: 6 f.; 39: 15 f.
Jfr Mat. lo: 41.
Ebeneser, se Hjelpostenen.
Eber (d. ä. »på andra sidan» eller
»bortom»), Selabs son, sonsonsson till
Sem, son’» kallas stamfader för alla
Ebers barn; födde Peleg och Joktan,
M. 50: 21 f.; Ln. 3: 35.
1 4 M. 24: 24 står Eber såsomn be-
teckning för ett folk, sannolikt stan’»-
marne på andra sidan Evfrat.
Ebreer, d. ä. »invandrare», »komne
från andra sidan», var det nationalnamn,
hvarunder israeliterna voro kända af
andra folkslag; se t. ex. s M. 40: i5;
5. 4: 6 f.; Jon. i: 9. Redan Abra-
ham kallas ebreen i s M. 54: 13 (Sv.
utlänning). Mose fick befallning af her-
ren att frambära till Farao ett budskap
från sebreernas Gud», 2 M. 3: 18; 5:
3; 7: s6; 9: 5, 13. Jfr uttrycken
s M. 43: 32; 2 M. 21: 2; Je. 34: 9, 14,
der benän’»ningen ebreisk står i motsats
till hedniska folk. Som undantag n’»å
märkas 5 5. 13: 3, 7; 14: 21.
1 Ap. 6: s betecknas n’»ed ebreer de
palestinensiske judekristne som talade
(ebreiska eller) arameiska. i motsats till
de »hellenistiske», hvilka talade grekiska.
Det gammaltestamentliga språkbru-
ket åter är det Paulus följer, då han
2 Klor. 5 5: 22 och Fil. 3: 5 utmärker
sig sjelf som en »ebre af ebreer>, d. ä.
af ren israelitisk härkomst.
Uttrycket » ebreiskan » eller »ebreiska
språket», såsom benämning för judar-
nas gamla språk, finnes en’»ellertid icke
G. T.; det gamla ebreiska språket
kallas der »Kanaans språk», Es. 19:
sS, eller »judiska», 2 Kl. 18: 26; Ne.
I3~ 24. Deremot, hvarest språkhe-
nämningen »ebreiska» förekon’»mer i N.
T., afses dermed vanligen den arame-
iska landsdialekten, somn i de sista sek-
len f. Kl. så småningom undanträngde
ebreiskan, och som vanligen kallas
»syro-kaldeiska». Sådana arameiska
språkformer är det somn kallas ebreiska
Jh. 5: 2; 59: 13, 57. 1 Up. ~: II
och s6: s6 är det dock fornebreiska
ordbildningar som så benän’»nas.
Ebreerbrefvet lemnar oss sjelf ism-
gen upplysning om hvem dess författare
var, omn orten hvarifrån det skrefs, eller
om hvilka de voro son’» det var ämnadt
för. Följaktligen hafva också öfver
dessa frågor de skildaste n’»eningar gjort
sig gällande. Ett är tydligt: dess syfte
är att stadfästa ebreiska kristne i deras
tro och varna dem för affall. För detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
