Vem eller vad styr Internet?
Robin von PostJörgen RydeniusFarshid SaidbahrJonas SjögrenTomas ThunborgJonas Weståker
Table of Contents
Vem eller vad styr Internet?
Internet är ett viktigt inslag på vår väg mot ett informationssamhälle. Det har fått ökad uppmärksamhet i massmedia och allt fler har börjat upptäcka dess tjänster. Dagligen ansluts fler och fler användare spridda över hela jordklotet. Men varifrån härstammar Internet? Hur är det uppbyggt? Finns det någon ägare? Hur påverkar och påverkas samhället? Vilka lagar gäller? Hur ser framtiden ut? Med denna rapport har vi försökt samla faktorer till vem och vad som styr Internet.
Rapporten är ett arbete i kursen Datorer, teknik & samhälle.
Internet kan i korta ordalag beskrivas som ett nätverk av nätverk. Det består av över 30 000 datornätverk som kopplats samman till ett enda stort nät med ca 2 miljoner datorer som kommunicerar med varandra via höghastighetsprotokollet TCP/IP (Transmission Control Protocol / Internet Protocol). Av dessa nätverk är ca 55% kommersiella, 35% knutna till utbildnings institutioner av olika slag och resterande 10% myndighetsnätverk. Detta möjliggör för de ca 15 - 30 miljonerna användarna utspridda i över 200 länder att skicka och ta emot e-mail, hålla elektroniska konferenser, utbyta erfarenheter inom alla upptänkliga ämnesområden på så kallade BBS:er (Bulletin Board System) samt erhålla information om såväl privata som allmänna tjänster. Antalet nya användare ökar idag med en takt av 10 - 15% per månad, vilket förklarar de något svävande siffrorna ovan.
I våra dagar håller Internet på att knyta nya band mellan folkgrupper och krympa avstånd mellan kontinenterna. Men att kommunicera snabbt från person till person över stora avstånd är något som människor länge haft behov av. Den äldsta skriftkälla som beskriver fjärrkommunikation är Talmud, där det beskrivs ett kommunikationsnät mellan Jerusalem och Babylon med hjälp av signaleldar. Dessa kunde troligen ge olika budskap beroende på hur länge elden var tänd, lågornas höjd och färg etc, men givetvis var risken för feltolkningar ("brus" med moderna termer) överhängande. Nordamerikas indianer använde sig, som alla vet, av röksignaler, men enbart ett fåtal enkla signaler.
I Europa satte den moderna utvecklingen av tvåvägskommunikation fart i och med den franska revolutionen. 1690 lade fransmannen Guillaume Amontons fram idén till ett system för optisk telegrafi. Hemligheten bestod i att man posterade ut en rad personer med långkikare som då kunde se signalen från föregående posterings semaforer och skicka vidare den till nästa, osv. De olika signalerna bestod av bokstäver ur ett teckenalfabet, vars chiffer bara fanns i Paris och Rom.
I slutet av 1700-talet utvecklade abboten Claude Chappe metoden vidare. Som semafor använde han sig av en fyra meter lång huvudarm kallad regulator, fästad på mitten i toppen av en mast. I ändarna satt två stycken en meter långa vingar. Systemet var gjort så att det var enkelt att mekaniskt styra semaforen till de 92 figurer som Chappe anslog. Varje signal representerade ett nummer. Därefter skrevs en ordlista med 92 sidor och 92 ord på varje sida och en fraslista med 92 sidor och 92 fraser på varje sida. Detta gav en möjlighet att snabbt sända 92*92=8464 ord och lika många fraser. Varje signal sändes i tre delar där den första angav om det rörde fras eller ord, den andra sidnummer och den tredje och sista angav vilket ord/fras det var frågan om. Hur snabbt ett telegram gick fram berodde naturligtvis på avståndet mellan sändare och mottagare men som ett exempel fick man i Paris nyheter från Calais (27 mil) på tre minuter via 33 telegrafer... Nackdelen var att telegrafen inte gick att använda vid t ex starkt solsken eller dimma. Ett mer okänsligt system var därför önskvärt.
År 1837 demonstrerade både amerikanen Samuel Morse och det brittiska paret Cooke och Wheatstone elektriska prototyper för kommunikation över större distanser. Elektrisk överföring gjorde att man kom ifrån ögats begränsningar. Morses metod blev den mest framgångsrika, kanske främst beroende på systemets enkelhet; Att bryta ned alla tecken till bara långa och korta signaler, som kan åskådliggöras med både ljud och ljus. Teknologin var dock svår att tillgodogöra sig för vanliga människor. Det krävdes stor skicklighet för att kunna sända och mottaga morsemeddelanden och yrkeskåren telegrafister växte fram. I början av 1880-talet hade större delen av världen knutits ihop med hjälp av ett omfattande telegrafinät.
I slutet av seklet revolutionerade Graham Bells telefon distanskommunikationen. Det tog dock tid innan den stora massan fick upp ögonen för telefonens verkliga användningsområden. Till en början så lanserades den som något vi idag skulle associera med en radiostation. Det var meningen att människor via telefon skulle kunna höra centrala utsändningar av musik, nyheter teater etc (kallades teatrofon). För långväga kommunikation så fanns ju redan det välutbyggda telegrafinätet. Det märkliga är att när senare de tekniska förutsättningarna för radioutsändningar skapades försökte man i stället använda dem för trådlös telegrafi och telefoni, dvs en ny variant av tvåvägskommunikation. Så småningom föll pusselbitarna på plats och telefonen och radion fick sina numera vedertagna roller i samhället.
Ovanstående metoder för tvåvägskommunikation har det gemensamt att de alla har sårbara centrala knutpunkter. I militärt hänseende var detta en stor nackdel. Det gick t ex inte att förlita sig till telefonen i ett krigsläge eftersom det var relativt enkelt för fienden att sabotera eller bomba ut de stora centrala telefonväxlarna. Dessa var alltför uppenbara förstahandsmål för fienden.
Under 60-talet var det "kalla kriget" mellan stormakterna i full gång. USA behövde ett informationssystem som inte gick att slå ut. Nätverket ARPANET, utvecklat av the Advanced Reseach Projects Agency (ARPA, senare DARPA, där D står för Defence), blev till i militärt syfte för att underlätta utbyte av information och hjälp, forskare emellan. ARPANET togs i bruk 1968 och fick snabbt en stor betydelse. Så småningom insåg man att det behövdes en ny protokollstandard för att dels klara nätverkets egna växande behov - och dels kunna kommunicera med andra nätverk. Projektet gick under namnet ARPA Internet och det nya protokollet kallades TCP/IP.
1983 skapades det som man idag kallar för Internet. ARPANET delades i två delar (MILNET och ARPANET) som tillsammans utgjorde Internet. Samtidigt så tvingades alla maskiner i nätverket till det nya TCP/IP protokollet. Denna modernisering gjorde att fler nätverk kunde anslutas till Internet utan att påverka det negativt. Till en början skedde nätverksanslutningen i hanterbar takt, men i slutet av åttiotalet och början av nittiotalet skedde en explosion i antalet anslutna nätverk. Alla vill in på "nätet". Det har blivit en standardmetod för kommunikation och mängden tillgängliga tjänster via Internet ökar stadigt. Detta medför också att Internet har börjat knaka i fogarna eftersom TCP/IP var tänkt att hantera ett avsevärt mindre nät. Ett nytt system kallat IPng (next generation) är dock på väg.
I juni 1990 kunde ARPANET skrotas, eftersom det var föråldrat och inte längre fyllde någon funktion. Därmed gick en viktig epok i datorhistorien i graven.
I Sverige består Internet av tre huvudsakliga nätverk. Grunden är Sunet, som är det ursprungliga universitetsnätverket och på vilket den icke-kommersiella trafiken går. De två andra nätverken är Tipnet, som är Telias nätverk, och Swipnet, som är Tele2:s nätverk. Det är på dessa två nätverk som den kommersiella trafiken går. Denna stomme för Internets svenska del kopplas sedan i sin tur samman med liknande nät i övriga nordiska länder till ett nät kallat Nordunet, som i sin tur kopplas ihop med liknande nät i övriga Europa osv.
Eftersom Internet består av ett stort antal ihopkopplade nätverk kan man inte tala om en enskild ägare till det som helhet, utan de separata näten drivs lokalt av den organisation som äger och förvaltar varje enskilt nätverk. Det är även på lokal nivå som det beslutas vem eller vilka som skall få tillgång till Internet och kunna ta del av dess rika utbud.
All kommunikation över nätet sker enligt gemensam Internetstandard som är utarbetade av ett speciellt organ kallat ITTF (Internet Telecommunications Task Force), som är en del av det ickevinstdrivande ISoc (Internet Society), ett samfund som främst är ansvarigt för att lösa problem rörande Internet, samt bedriva forskning på områden som berör Internet. Kommunikationen mellan de största delarna av Internet sker på fasta förbindelser med överföringshastigheter på upp till 45 Mbit/s, medan det kan handla om så låga hastigheter som 2.4 kbit/s för en dator som är ansluten till nätet via ett vanligt modem och telenätet.
Internet brottas idag med två huvudproblem. Det första är att adresserna kommer att ta slut inom en överskådlig framtid. TCP/IP har visserligen adresser på 32 bitar vilket ger fyra miljarder möjliga kombinationer vilket borde räcka ett tag. Men dessa är indelade i klasser på ett så otympligt sätt att stora delar av adressutrymmet inte kan användas. Det andra problemet är att Internet bygger på en platt struktur, som inte fungerar när nätet växer sig för stort. Framtidens nätverk är därför strikt hierarktiskt uppbyggda. I figuren till vänster befinner vi oss nu vid det första huset. Vi har alltså redan nått taket i IP. Den tillfälliga lösningen går under namnet CIDR och är ett steg åt den hierarktiska strukturen. Den klarar systemet ytterligare några år, men det andra huset är inte långt borta.
Uppskattningsvis klarar sig Internet till år 2005 med den nuvarande adresstrukturen. För att även klara sig i fortsättningen så har den ansvariga organisationen Internet Engineering Task Force (IETF) börjat arbeta fram ett förslag till ett nytt protokoll som kan ersätta IP. Det nya protokollet har arbetsnamnet Internet Protocol Next Generation eller IPng. Målet är att IPng ska kunna införas gradvis utan störningar i det existerande IP-nätet, men innehålla en mängd funktioner som saknas i Internet idag. Protokollet kommer att få en adressrymd på gigantiska 128 bitar eller kanske till och med 192. Vid behov ska siffran kunna utökas i steg om 64 bitar.
För att hämta information på Internet krävs att man har tillgång till något slags protokoll. Det enklaste, men också krångligaste att använda är FTP (File Transfer Protocol), som har ett mycket primitivt användargränssnitt som påminner om DOS eller UNIX. En svaghet med FTP är att man måste känna till exakt var den information som man vill åt finns.
Med det mer utvecklade Gopher presenteras informationen på ett mer smakfullt sätt för användaren, motsvarande Norton Commander på en PC. Med Gopher får användaren informationen presenterad i menyer och behöver således inte själv hålla reda på adresser till det man letar efter. Antalet Gopher servrar uppgår idag till ca 15 000.
Det mest avancerade sättet att presentera informationen på Internet kallas för WWW (World Wide Web) och är en vidareutveckling av Gopher med stöd för hypertext och grafik. För att få tillgång till WWW bör man ha något av de fönsterorienterade programmen Mosaic eller Cello. För tillfället finns det ca 10 000 WWW-servers, varav de flesta på akademiska institutioner, men antalet växer ständigt.
Hur kan man som användare påverka Internet? Vad har man för inflytande som tekniker, programvarukonstruktör? Hur påverkas Internet av "utomstående", de som inte har tillgång till tekniken?
Som användare har man tillgång till ett enormt verktyg för att sprida sina åsikter. Det som skrivs kan nås av flera miljoner användare. Man är sin egen författare, tryckare och distributör. Vid jämförelse med t ex insändare i tidningar där man först måste passera en redaktion, vänta på tryckning av tidningen för att sedan få det man skrivit distribuerat till en begränsad regional upplaga så är Internet vida överlägset. Man kan skriva svar på åsikter ögonblickligt och få igång en debatt snabbt.Det finns inga censurerande instanser. Man når geografiskt mycket större läskrets än en tidning, över landsgränser och kontinenter. Internet kan också utnyttjas som ett farligt vapen. Människor med farliga åsikter kan nå varandra, ena sig kring en fråga tex.hets mot folkgrupp. Med en e-mail adress i stil med nynaz.hakkors kan man väcka intresse hos likasinnade och organisera sig.
Som "kunnig" användare kan man också gå in och ändra på systemet, skriva om program som hanterar Internet och dess anslutande system. Det är unikt för en kommunikationsteknik. Hur skulle det fungera om man via sin telefon skulle kunna gå in i televerkets kopplingsstationer för att exempelvis ringa 071-nr på någon annans abonnemang? Det är ett fåtal användare som har kunskapen att ändra i program, populärt kallade "hackers". Det uppstår en sorts kamp med på ena sidan "hackers" som står för att:
- Tillgången till datorer ska vara obegränsad.
- All information ska vara fri.
- Misstro auktoritet och förespråka decentralisering.
mot å andra sidan företag och tekniker som försöker skydda sin information mot utomstående. Teknikerna försöker att försvåra för "snyltare" genom att bygga så kallade branddörrar vid anslutningspunkter som kontrollerar vad för information som ska släppas igenom och genom att använda kodade meddelanden. Därmed påverkar de nätet mot att bli lokalare nät, med begränsad insyn från utomstående. Samtidigt drivs en kamp från myndigheter att få kontroll på nätet. Debatter förs om huruvida myndigheter ska ha rätt att ha nyckeln till all kodad information på nätet. Myndigheter skulle på så sätt få bättre kontroll över brottsliga handlingar såsom knarkaffärer, barnpornografi, etc.
"Internet är det närmaste äkta anarki som någonsin existerat" har Clifford Stoll sagt, känd på Internet för att ha kommit på en tysk spion som försökte göra olaga intrång i USA:s militära datorer. Som exempel på den anarkism som råder har vi hämtat följande historia från artikeln "Battle for the Internet" skriven av Philip Elmer-Dewitt, tidningen Times: Det finns en oskriven lag att Internet inte ska användas för kommersiellt bruk. När en advokatfirma i USA kom på den käcka idén att skriva ett program kallat masspost, som gjorde att en liten reklambit för deras tjänster kom med längst ned på "fönster" som öppnades, blev reaktionerna från Internets användare våldsamma. Genast började man skicka arga e-mail kallade "flames" till advokatfirmans postlåda. Inom några minuter fylldes advokatfirmans postlåda av tusentals "flames". Trafiken växte så snabbt att datorn som skötte e-mail blev för nedlastad så bolaget som ansvarade för deras anslutning blev tvugna att koppla bort dem från nätet. Advokat firman gav sig dock inte utan lovade, via New York Times, att marknadsföra sig igen på nätet. Gensvaret blev att deras faxmaskin började tugga ut tomma sidor papper och advokatfirman såg sig plötsligt vara beställare till massor av tidskrifter. En norrman kom på ett motdrag mot advokatfirmans fräckhet. Han skrev ett program som söker av nätet och kancellerar e-mail avsända från advokatfirman innan de hunnit skickats, den så kallade "cancelbooten". Här visas hur flera användare, på enad front, kan påverka vad som ska finnas på Internet. Det visar också hur man som användare kan skapa program som verkar fientligt mot andra användare.
Hur ska man då som förälder och lärare få nätet att vara en säker och nyttig, utvecklande plats för sina barn? Ett sätt skulle kunna vara att inte skaffa dem den hårdvara som behövs för att komma ut på nätet. Men hämmas inte dessa barn då gentemot de som kan i en värld där informationsteknik kommer att tillhöra vardagen? Stor tillgång på information kanske innebär att det måste finnas ett visst mått av "dålig" information.
Samhällets möjligheter att påverka vad Internet ska användas till blir genom myndigheter och de företag/universitet som är anslutna till nätet. Sveriges myndigheter ligger dock efter utvecklingen inom informationsteknikområdet med en datalag som är gammalmodig i förhållande till den nya, snabbt expanderande informationstekniken. En IT-kommission har dock tillsats av regeringen Bildt. Andra länder har totalförbjudit tekniken. Man kan inte nå Castro, Deng eller Hussein på nätet. I dessa diktaturer har myndigheterna insett hur farligt det är med ett informationsflöde som man inte har kontrollen över. Fri information är maktens största fiende.
Internet ägs inte av någon och det finns heller ingen organisation som kontrollerar dess användning. Denna filosofi har lett till att Internet har blivit kanske den mest demokratiska instansen vi känner till idag. Ett anarkistiskt samhälle förverkligas i cyberspace, ty i denna elektroniska värld är det vad du har att säga och inte vem du är som avgör om folk vill lyssna på dig. Under Internets tidiga levnadsår hade de människor som levde enligt hacker-etiken stor påverkan på uppbyggnaden av nätet och dessa åsikter har banat väg för den utveckling vi har av nätet idag. Denna filosofi går främst ut på fri information åt alla och misstro mot alla former av kontrollerande organ.
Vad finns det då för regler som gäller för oss användare? Man kan konstatera att forskare och studerande, som var den kategori av människor som från början verkade på nätet, utformade ett slags vett-, och etikett-beteende. Dessa informella regler går under namnet netikett, och följer man inte de som användare riskerar man att bli ovän med hundratals, tusentals - ja kanske till och med miljontals övriga användare. Man skulle kunna jämföra ett netikettsbrott med att på Nobelmiddagen, sittandes bredvid drottning Silvia, inför miljontals TV-tittare, få för sig att slicka av såsen på kniven... Vad de här reglerna rör sig om är bl a olika rekommendationer av beteende vid debatter. Det kan vara saker som att hålla sig till aktuellt ämne i debatten och att vara kortfattad och koncis i sina uttalanden, att inte skriva med stora bokstäver eftersom det uppfattas som att du skriker o.s.v. Ett verkligt exempel på netikettsbrott som orsakade en storm av protester och hotelser, är den advokatbyrå, som tidigare nämnts under rubriken Samhällets och individens inflytande.
Till skillnad från förr så är det inte längre bara akademiker och militära forskare som utnyttjar nätets möjligheter. De nya användarna kommer från samhällets olika sociala skikt i och med att det blir lätttare och lättare att ansluta sig. Mängder av information strömmar till och görs tillgänglig för alla. Myndigheter, företag, föreningar och organisationer, statsmän och vanliga privatpersoner - ja alla kategorier av användare finns ute på nätet. Vårt verkliga samhälle håller på att avbildas i den elektroniska världen, men med en stor skillnad - det finns ingen överordnande kontrollerande instans som styr. Våra styrande organ ute i samhället ifrågasätter i allt högre grad den frihet som är på nätet idag och propsar på olika former av lagar och ett Internet under mer kontrollerade former. Genom lagar och regler skulle man enligt politikerna få bort både legalt och illegalt "skräp" från datanäten, medans frihetsförespråkarna anser att datanätet så småningom kommer att självsaneras. Om förbud införs så ställer man sig genast frågande hur man skall kontrollera att lagarna verkligen efterföljs. När begås brottet, är det när man ansluter sig till ett datanät som råkar ha förbjudet material eller då jag lagrar det i min hårddisk? Ett stort problem är att datanätet är gränslöst och det som anses vara ett brott i ett land kanske inte alls är förbjudet i ett annat.
Sekretess och upphovsrätt är synnerligen viktiga frågor då tekniken genom åren inte har lyckats hålla borta kriminella element, som alltid har legat steget före och som orsakat samhället stora kostnader. Vad det gäller datakommunikation så utgör det inget undantag. Kriminella grupper håller sig väl framme även här. Krypterade meddelanden används av en del företag i konkurrenssyfte, men även privatpersoner krypterar sitt material alltsedan krypteringsprogrammet PGP kom ut på nätet och som nu håller på att spridas. Visserligen kan man råka ut för att bli stämd av det företag som har patent på en krypteringsalgoritm som Philip Zimmermann, upphovsmannen till PGP, använt sig av utan tillstånd. Trots detta hot så är programmet vida spritt. Detta program lämnar nämligen ifrån sig krypterad kod som i stort sett är omöjlig att dekryptera, men detta har orsakat problem för lagens män då även brottslingar använt sig av detta program för att skydda sin verksamhet, vilket t ex kan försvåra ett utredningsarbete. Detta har lett till att FBI har lagt fram ett förslag på en kryptoutrustning, så kallade Clipper Chips, som alla datorer skulle utrustas med, vilket skulle innebära att FBI skulle ha nyckeln till all kryptering. Detta orsakade stora protester eftersom det skulle kunna få internationella konsekvenser då mycket av "trafiken" på nätet går utanför USA:s gränser. En del menar att företag som sysslar med krypteringsprogram kommer att gå bra i framtiden då var och en kommer att ha intresse av att skydda sin egendom mot intrång. Det hela påminner lite om situationen för de första nybyggarna i vilda västern.
Den nya tekniken har lett till att kartläggning av människor är möjlig och detta är självklart ett intrång i den personliga integriteten. Vill vi att våra personliga meddelanden ute på näten skall kunna läsas av vem som helst och kan man lita på att den uppgivna avsändaren verkligen är den riktiga avsändaren? Tekniken att skicka post i en annan användares namn finns där... En annan fråga är om de elektroniska anslagstavlorna skall anses vara offentliga samtal eller privata? Förespråkare för informationsteknologin hävdar att dessa frågeställningar är naturliga då människan genom tiderna alltid varit rädd för ny teknik och vad den kan föra med sig. Dessa förespråkare anser också att informationsteknologin är så långt framskriden att den inte går att hejda och inte heller att reglera. Frågan är om politikerna har vaknat för sent, och kanske aldrig hinner ikapp teknologins försprång. En sak är dock säker - kampen om Internet har bara börjat.
Alla pratar om de digitala motorvägarna, men få vet vad det är eller hur det nås. Begreppet Internet är känt för en stor del av befolkningen men inte så många har möjlighet att använda det. Man pratar om Internet, eftersom man känner till begreppet från svenska och utländska tidningar eller kanske till och med själv har tillgång till systemet.
Det talas om utbyggnad av den elektroniska infrastrukturen. Elektroniska nätverk ska förbinda skolor, företag, myndigheter och privatpersoner. Information i form av text, rörliga bilder och ljud kan sedan flöda på nätet - ja, allt och alla kommer att beröras sägs det. Vanligt folk börjar intressera sig mer och mer eftersom det inte krävs några stora datorkunskaper för att kunna använda nätet. Man kan tänka sig att antalet användare ökar markant inom en snar framtid. Man har t ex konstaterat att antalet användare av Internet har fördubblats från förra året. Minst ytterliggare en fördubbling förväntas till nästa år eftersom fler kommunikationsföretag erbjuder tjänster som förutsätter tillgång till Internet. Detta medför mängder av sociala konsekvenser. Att använda nätet som undervisningsmiljö har skapat enorma möjligheter för studerande som väljer att läsa på distans. Man har nämligen möjligheten att kunna delta i kurser oavsett i vilket land man bor i. Kurser som t ex ges i Sverige kan ha deltagare från hela världen. Dessutom kan en person som är bosatt i Sverige delta i en kurs som ett annat land erbjuder. Varför inte t ex provlyssna sin favoritartist som har just kommit ut med en ny platta. Eller titta på fotbolls-VM:s bästa mål mm.
Å andra sidan finns det ett stort antal hackers som har till nöje att manipulera andra genom att sprida sina meddelanden, virus mm på nätet. Man stör på det sättet de seriösa användare som verkligen använder nätet för sina dagliga behov och inget annat. Denna mentalitet kan vara mycket farligt för nätets eventuella utveckling. Istället för att koncentrera sig bara på nätets utveckling och underhåll så måste man samtidigt bekämpa nätets brottslingar. I USA befarar FBI att nätet blir en tummelplats för knarklangare, terrorister och andra kriminella om nättrafiken inte kan avlyssnas eller avläsas. Föräldrar känner en viss oro inför vad deras barn kan stöta på där ute. Detta är en av anledningarna till den nuvarande trenden på Internet, nämligen att mindre "kvarter" avskärmar sig från resten av det elektroniska samhället. För att komma in i dessa välordnade, välstädade kvarter behövs speciella lösenord. Här finns tydliga paralleller med utvecklingen i de amerikanska storstäderna. Medel- och överklassen har överlämnat stadskärnorna och ordnat in sig i prydliga förorter, på säkert avstånd från de alltmer förslummade centrala kvarteren där knark, våld och prostitution tar över.
De flesta av oss har väl hört på nyheterna och läst i tidningarna om de programbaser (FTP-servers) som sprider barnpornografi och distribuerar piratkopior av programvara som normalt säljs. Vilka är då dessa FTP-servers till för? Är det bara någonting för tonåringar med stora datorkunskaper, företag som publicerar exempelvis nya drivrutiner, eller kan det kanske tänkas att även du och jag kan ha nytta av en sådan? En bra möjlighet för många privatpersoner och mindre företag som skriver egna program har inte råd att marknadsföra dem är att distribuera programmen som shareware, dvs "prova innan köp". Även de stora företagen använder shareware-principen för att presentera sina nya utgåvor.
Den stora gruppen som använder nätet idag bor framförallt i storstäderna och är i kontakt med universitet eller större företag. Men hur har det egentligen den folkgrupp som bor på glesbygden? Det är tänkbart att man vill jobba hemifrån. Idag är dock nätet inte så utbyggt på glesbygden och de som bor där kan ses som en missgynnad grupp i dagens informationssamhälle.
Ett bra exempel för att kunna koppla upp sig till nätet hemifrån är det så kallade Rydnet. Det är ett nät som är skapat av ett antal entusiastiska studenter, för studenter som bor i Ryd. Rydnet är kopplat till Internet. Fördelar som finns är att man kan t ex skicka e-mail till vem som helst över hela världen samt att man kan göra sina laborationer hemma mm. Vissa yrkesgrupper har dock lite svårare att sköta sitt jobb hemifrån. Brandmännen kan få problem att släcka bränder via Internet. Bagaren lär inte göra lika smaskiga tårtor i en mail-box. Vissa personer vill även ha den personliga kontakt som en arbetsplats i verkligheten utgör.
Att förutsäga framtiden är oftast lättast i efterhand. Det har många siare fått erfara efter åtskilliga försök att förutspå teknikens snirklar, språng och utseende. När datorerna fick sitt genombrott var det många som trodde att det papperslösa kontoret skulle uppstå. Än har väl inte entusiasterna och förespråkarna gett upp men som det ser ut nu kan man konstatera att det har gått åt rakt motsatt håll. Journalister och forskare är därför mycket försiktiga i sina uttalanden och artiklar angående Internet.
Vart vill vi komma? Användarna vill naturligtvis ha ett användarvänligt nät med trevliga applikationer som hjälper dem med att hålla kontakt, vara informerade om nyheter osv. Kommer de att få det? Tja, det kommer ju inte att ske i ett trollslag. Än har det bara varit datorkunniga och intresserade som har varit intresserade av att använda Internet och de applikationer som är uppbyggda stödjer just därför denna typ av användare. Men allt eftersom nya oerfarna personer kommer i kontakt med denna otroliga informationspotential som Internet utgör kommer naturligtvis kraven på att programmen som används är användarvänliga att öka. Ett exempel på en sådan utveckling är när det bild, ljud och textbaserade WWW (World Wide Web) utvecklades ur Gopher som endast var ett textbaserat verktyg för informationssökning på nätet. Den framtidsspående tänkaren Mattias Wingstedt tror att den kommersiella delen av nätet kommer att expandera men att det fria Internet alltid kommer att finnas kvar. Vilken del som blir störst kommer att avgörs av hur bra program, information som kan skapas och spridas gratis. De system som är stora idag har en del brister och de skulle nog kunna lösas lättare av ett företag än den löst sammansatta Internet-gemenskapen som skapat de system som dominerar i dagsläget. Om man föredrar det kommersialiserade eller det fria Internet beror mest på livsfilosofi. Wingstedt uppmanar dock alla som föredrar den fria varianten att sätta sig ner och hacka!
På en föreläsning i ODD (Orientering Datateknik och Datorutrustning) om nätverk berättade föreläsaren om att man aldrig skall dela nät med sina fiender. Det kan man fortfarande idag drygt 2 år senare hålla med om. Det är ruskigt lätt att förfalska sin identitet och knäcka lösenord på Internet. Om företag skall bli mer intresserade av att koppla in sig i framtiden måste säkerheten prioriteras och utökas. Det vill säga kryptering av nätkommunikation och kodning som garanterar autentisering dvs att en viss individ är den han utger sig för att vara. Detta gäller inte bara företag, även känslig information mellan individer bör krypteras. I "frihetens land" USA verkar dock myndigheterna för att kryptering av information endast skall ske med krypton som de har nyckeln till (t ex Clipper-kryptering). För att de på ett lätt sätt skall kunna avlyssna och förstå kommunikation mellan personer.
Hur mycket ett nätverk klarar av att överföra kommer användarna alltid att fylla det och vilja ha mer. Nya användningområden såsom skarpbildsteve, nerladdning av videofilmer, virtuella konferenser mm i kombination med kraftfullare datorer och fler användare som vill ansluta sig, gör att nätet som det ser ut idag kommer att kollapsa. Som tidigare sagts knakar Internet redan nu i fogarna och nya standarder och tekniska lösningar håller på att utvecklas. Frågan är bara om man hinner utveckla nätet i samma takt som användaren önskar.
Man skall nog framförallt fråga om det Kan det styras? Många skulle nog svara nej på den frågan. Men med hot om undergång kanske det måste bli verklighet. Jonas Svanberg, doktorand på ISY Informationsteori, tror att en statlig styrning måste till. Liksom televerket byggde upp ett fungerande telenät här i Sverige anser han det nödvändigt att staten erbjuder Informations Teknologin. Man ser till exempel hur utbyggnaden av GSM-telefoninätet spårat ur. Tre olika företag bygger tre parallella nät. Vilket får till följd att täckningen bli stor i städerna men ynklig på glesbygden. Tyvärr bör alltså infrastrukturer typ vägar, telenät styras centralt anser Svanberg. För att inte belastningen av nätet skall bli för stor bör kanske bruket begränsas till applikationer som inte suger i sig nätbandbredd. Möjlighet att till rimliga priser köpa sig bättre kvalitet och överföringshastigheter bör dock finnas.
Så kommer då den oundvikliga frågan; Vem eller vad styr egentligen Internet? Att ingen äger nätet torde vid det här laget vara uppenbart. Det finns starka intresseorganisationer som har inflytande på dess framtid, men ingen av dem har någon egentlig makt att göra som de vill med nätet. Så svaret på frågan får bli användarna själva. Sällan har väl en vanlig människa haft större möjligheter att påverka i så stora sammanhang. Men datorkunnandet delar också in befolkningen i två nya klasser, utan någon direkt koppling till de sociala klasserna, nämligen de som har kunskapen och därmed kan påverka och de som är utestängda. Vi går en oviss framtid till mötes.
Bulletin Board System - Databaser innehållande all möjlig information. Innehavare av BBS:er kan vara myndigheter, föreningar, organisationer, men du kan även som privatperson ha en egen BBS. En BBS kommer du åt genom att ringa upp den via modem, vilket är det vanligaste. Du registrerar dig som användare för att få tillgång till innehållet i en BBS. Sedan kan du hämta hem program, delta i diskussioner i något intressant ämne eller bara söka igenom den för att se om den innehåller något av det som just du vill veta lite mer om. Ibland krävs att du tillför den BBS du har ringt upp någonting, till exempel kan du lägga in en trevlig bild eller kanske ett smart litet program som du har knåpat ihop. På så sätt utvecklas också en BBS.
Med Cyberspace avses den elektroniska värld som öppnar sig för den som har tillgång till datanätet. Det är en värld vid sidan av vår egen, där inga avstånd finns, du kan kommunicera med vem som helst. Cyberspace är den mångfaldiga informationens värld, och än så länge är allt fritt. Du bestämmer själv vad du vill göra.
Elektronisk post. Du kan skicka meddelanden över nätet.
Mobiltelefon-nät med digital informationsöverföring.
En mycket datorkunnig person som ofta förknippas med att vara brottslingar. Detta är en väldigt vanlig fördom, beroende på att det är i samband med datorbrott som de uppmärksammas. Hackern är nästan alltid en kille, som är intresserad av att lösa problem, ofta matematikbegåvad och som gillar att lösa utmaningar. Därför kan hackern tillbringa större delen av sin tid framför datorn för att stilla sin nyfikenhet och för att besegra alla eventuella motstånd.
Ett mycket effektivt krypteringsprogram som krypterar din kod så att den är nästan omöjlig att knäcka. Programmet skrevs av en amerikan, Philip Zimmermann, känd som förespråkare för fri information. Programmet kom till som en protest mot ett förslag från FBI:s sida om att alla datorer skulle förses med en speciell krypto-utrustning, så kallade Clipper Chips. FBI skulle ha ensamrätten till "huvudnyckeln" för att på så sätt kunna lyssna av "trafiken" på nätet om så skulle behövas.
Transmission Control Protocol/Internet Protocol - Ett höghastighetsprotokoll som är en kommunikationsstandard på Internet. Detta protokoll har visat sig vara otillräckligt, det klarar inte av hantera den allt mer ökande trafiken på nätet. Ett ny protokollstandard, IPng (next generation) är på väg.
Följande artiklar har använts vid framtagandet av denna rapport:
av Paul Wallich ur Scientific American Mars 1994
The Wall Street Journal, 28 april 1994
Internet i tiden ur Emissionen nr 2 1994
Battle for the Internet ur Time 25 juli 1994
Internet - den digitala brevbäraren ur Windows World nr 3 1994
Fjärrkommunikation ur Vetenskapens under
Den kupade handen
Fjärrsignalernas magik
Cyberspace är granne med gud, ur OnLine 1/94
Dessutom har ett antal artiklar direkt från Internet använts . Dessa kan rekvireras från d92posvo@isy.liu.se
Om du vill veta mer, finns mycket information om nätet att tillgå via WWW. Vi kan rekommendera följande WWW-adresser (URL:er):
http://nearnet.gnn.com/wic/internet.toc.html#netinfo
En stor samling allmän och specifik information Internet.
http://nic.nordu.net/
NORDUnet's hemsida.
http://www.sunet.se/
SUNET's hemsida.
http://info.isoc.org/home.html
the Internet Society's hemsida.
http://www.wired.com/
Tidningen Wired's hemsida.
http://www.edu.isy.liu.se/~d92posvo/dts_rapport.html
Denna formidabla rapport.