Här blir det en rapport från nåt där jag själv medverkade, men det må väl vara hänt, så många andra som var med! Och många bilder blir det! Jag tog 77 stycken, och här nedan hittar du de bästa. Det var tur att jag tog så många, för ljuset var svårt ibland. Om du undrar varför vissa bilder är små medan andra är lite mer generöst tilltagna, så kan jag säga att det inte är för att jag vill ge vissa mer plats än andra, utan för att vissa bilder blev bättre än andra. Vissa mår bäst av att krympas en del.
Början på festivalen såg inte så bra ut, kan man nog säga. Precis när jag äntrade scenen, som första artist, så började det regna, och det höll i sig hela min spelning. Men, jag spelade ändå, och jag var inte utan publik fast många gömde sig under tak och i tält.
Precis när jag slutade spela så gav regnet med sig, och höll sig borta resten av festivalen. Nästa på scen var Frida och Charlotte, Musiknätets egen tjejduo. De är ett bra exempel på hur fint två tjejröster kan komplettera varann. De håller, precis som jag, på att få till en egen skiva. Det rör på sig i Musiknätet!
Därefter var det dags för en "hemlig gäst", som visade sig vara Alexandersson & Paulsson, en kul duo (trio med munspelaren vars namn jag inte vet), som jag själv bara bekantat mig med via MP3 på nätet. Som många andra i vissvängen (t.ex. Peter Trygg) har de ett förflutet som punkare. En bra spelning, när väl en del stämningsproblem kom ur världen. Instrumenten stämmer lätt ur sig när det är fuktigt. Jag var nästan förvånad att min egen gitarr inte gjorde det!
Nästa punkt var Peter Trygg & Bredbandet, men då de var decimerade till en duo för dagen kanske man skulle kalla dem Trygg & Everhill. Peter är igång och skriver egna låtar, dvs tonsätter själv, och hade med sig en låt som han skrev dagen innan!
Från Nossebro i Västergötland kommer festivalens andra renodlade daminslag, Aina Falkås. Aina är en duktig vistjej som gör sig bra både på scen och skiva. Dick hade övertalat henne att i alla fall ha några demoskivor till salu, och de gick åt i ett nafs! Jag har redan lyssnat på mitt ex, och den är kort men bra!
Sedan var det dags för första visrockgänget, Fredrik Johansson och Humanisterna. De blandar proggrock med visor på ett förstänstfullt sätt. Se min nya recension av deras nya platta, "Man ska va nöjd".
Sen var det dags för en av mina favoriter, Al Zheimers Kvartett. Jo, jag har många favoriter i programmet, men Al Zheimers står ut med att vara både proffsigare, roligare och mer tänkvärda än de flesta. Idag satsade de på sammanhållna block om 2-3 låtar i taget, med mindre mellansnack. Det gav ett intensivt program.
Efter Al Zheimers skulle egentligen Jan Hammarlund komma direkt, men Al Zheimers kompakta program blev kortare än Dick hade planerat, så det blev en lucka, och då släppte Dick upp mig på scenen än en gång, så jag fick sjunga lite "torrt". Jag drog två låtar skrivna dagen innan (chansa kan man väl?), repris på "Min son glömde sin vattenpistol i köket hos Dick Lundberg" (eller som den också kan heta, "Kärt bekymmer"), och avslutade (till Teddes förtjusning) med "Sagan om draken Etter-Petter och riddaren i skinande rustning", och det blev precis lagom.
På så vis blev alltså både Al Zheimers och jag själv förband för Jan Hammarlund, so nu äntrade scenen. Jan är en känd visproggare som man väl kan säga att håller på med en "come-back" efter att ha legat lågt ett tag. Han spelade huvudsakligen låtar från nya skivan "Alby-Bilbao", men "Jag vill leva i Europa" var såklart självskriven, och "Begrav mig i min overall" är ett annat känt spår som var roligt att höra igen.
Jan hade en riktigt fin repertoar med sig, med gripande sånger, gärna om den lilla människan mot systemet, så det blev både intensivt lyssnande (när jag fick för min son) och allsång.
Mama Viol hade oroat sig för att de skulle försenas långt in på kvällen, men de fick en bra tid direkt efter Jan Hammarlund, och det var roligt inte minst för mig som tvingats åka innan deras spelningar inte mindre än två gånger förra året. Mama Viol släppte sin nya skiva "Visor för världen" på festivalen.
Som så ofta går det inte att ta en bra bild på bara trummisen, som heter Joakim Löfberg.
Mama Viol gjorde en bra spelning, med gamla och nya låtar, bland andra "Klädsamt annorlunda", låten som känns som en replik på Winnerbäck. En lustig grej är att den beskriver mig nästan störande bra, med det är väl inte så konstigt egentligen. Det visar bara att jag ligger i samma riktning som Mama Viol. Vi gör som vi vill och struntar - eller rentav undviker - rådande trender.
När det var dags för Janne Olofsman och Hagtribunalen skulle vi egentligen redan ha åkt, för barnens skull, men jag hann i alla fall höra två låtar och ta ett par bilder. Nu fick vi gå under lysande "Goman". När jag på håll hörde slutet på den klinga över Grytgöl kändes det svårt att sätta sig i bilen och bara lämna det hela.
Vi åkte alltså, så jag har inga bilder eller kommentarer om hur Peter Frisks, Trio Comps och Lucidors spelningar blev. Synd, men jag fick med det mesta. Speciellt ville jag gärna hört Lucidor, med huvudansvarige Dick Lundberg i spetsen (tidigare kända som Dick Lundberg & Järnjunfrun), men ni får nöja er med en bild på honom och Jan Hammarlund.
Jag hade gärna stannat längre, för ljudet var underbart bra. Det kan vi tacka ljudavdelningen för, som därför förevigats på bild. Det är nog också så att det är lättare att få bra ljud i utespelningar än inne, men att jobbet var hanterbart kastar ingen skugga över resultatet. Inse faktum, livemusik är allra bäst på utescener!
I festplatsens stånd hade en skivbutik riggats upp, och jag tror att det gick åt en hel del.
Musikaliskt var festivalen utmärkt, med både finstämt och röjigt, från rena amatörer till flera som egentligen borde kunna vara proffs, och med flera band som är alldeles strålande, med Hammarlund som utmärkt topp på affischen. Tidsschemat hölls alldeles utmärkt, utan några förseningar alls skulle jag säga.
Frågan som man ställer sig efteråt är, som så ofta, hur man skall göra för att locka den publik som arrangemanget förtjänar. Vädret var fint, när regnet väl gav med sig, men jag undrar om inte det regn som var kostade oss en del publik ändå.
Som jag antydde i början finns det lite mer material. Jag och Eva spelade in en del med videokamera, och det blev otroligt bra! Skakigt såklart, men vad väntar du dig med en enkel amatörkamera? Det fantastiska är att videoupptagningen har så bra ljud att jag kan göra helt acceptabla live-MP3 från inspelningarna! Tyvärr inte så många, för jag kunde bara spela in lite, men detta finns:
Jag själv med en del av "P-konsult", i spöregn.
Jag själv med "Min son glömde sin vattenpistol i köket hos Dick Lundberg", komplett med Tedde och Adde som kom upp på scenen, och fick mig att komma av mig!
Fredrik Johansson & Humanisterna med Klas åker till Grekland.
Al Zheimers med det mesta av "Han kom inte denna gången heller", hela "Det har inte gjorts nån bra musik sen Palme dog" och den andra låten om döden, vad den nu hette.
Jan Hammarlund med sången om soldaten.
Mama Viol med ett spår som jag inte minns namnet på just nu.
Nu finns det massor av rättighetsfrågor när det gäller musik, så jag kan inte lägga upp saker utan vidare, utom mina egna förstås. Kanske lite småklipp. Vad säger ni som äger låtarna?
PS: På grund av just rättighetsfrågor så lägger jag inte ut några videos eller mp3. I stället lade jag det på en intern CD-ROM som många medverkande fått. Nej, den finns inte att köpa.