Caféscenen, Kulturcaféet på Elsas Hus, är där som vi normalt har "underjordarna". Scenen är väldigt bra så länge man inte öser på med hela band. Trumljud far runt i lokalen och det går inte att få en behaglig nivå. Därför var det bara solo och små sättningar utan trummor här.
Jag lämnar ordet till Martin "Dikt-Martin" Johnsson:
Caféscenen
Caféscenen, den "vanliga" scenen uppe i
Kulturcaféet, var denna afton reserverad för lite mer
stillsamma inslag, trubadurer, akustiskt och poesi. Men, som vi alla
vet, betyder inte det att det blir dött och tråkigt...
Tvärtom! Caféscenen var full av känsla, röj och
bra musik.Jag har skrivit litegrand om varje artist, och så
dristar jag mig till att kora höjdpunkter, varje programpunkts
eget klimax...
- Martin
Charlotte Nilsson
Efter covertimmen var Charlotte först ut. I Underjordssammanhang är vi väl mest vana vid att se henne som en del av visrockbandet Chaida, men här uppträdde hon alltså ensam med sin gitarr. Visorna var rätt stillsamma och skönsjungna. Texterna handlade inte lika mycket om kärlek som de gjort när Chaida spelat här, utan mer om andra funderingar: bland annat en minnesvärd låt om hur världsbilden ändras med åren.
Men höjdpunkten var utan tvivel den namnlösa låten om hösten som Charlotte spelade i början, kanske var det rentav första låten.
Mattias Dristig
Från Göteborg kommer kvällens nästa artist, som började med att hota med graffitti i fejan för de som inte var tysta under hans spelning. Det blev mycket politik och rätt mycket ös, särskilt när Henrik Tröst ryckte in som stöd. Bland annat spelade han: "Visa till barnomsorgen", protestvisan som uppdateras varje år och som kommer fortsätta spelas tills det blir en ändring "Året är (sätt in aktuellt årtal), krisen är fortfarande här" och "Ingentingvisan", en visa som påstås handla om ingenting, men som handlar om betydligt mer än många låtar som påstås handla om något.
Höjdpunkten var låten om Göteborgskravallerna, som jag tyvärr inte uppfattade titeln på. Här handlade det om varför kravallerna ägde rum.
Henrik Tröst
Henrik Tröst inledde med en låt om stress, och varnade sedan för många låtar om döden, då han dragit på sig en tidig 30-årskris. Jag vet inte om jag ska hålla med, men det var i alla fall en massa låtar jag inte kände igen.
Bland annat en som hette "Piratnamnens stad", "I piratnamnens stad, slutade vi vara barn...", "Mina sånger" (solklar höjdpunkt), om vilka som egentligen förtjänar att hyllas, och "Som jag", "lskar han dig, som jag... Kommer han att svika dig, som jag..." ett måste på en Tröst-spelning, tycker jag.
Kultursabotörerna
För er som missat det, så utgör jag en fjärdedel av Kultursabotörerna, och stod alltså på scenen här.
Jag tänker inte säga så mycket, det lämnar jag åt andra att göra,
men jag tycker att vi gjorde rätt bra ifrån oss,
det blev väl ungefär som vi tänkt oss.
(Höjdpunkt då: ja, mina personliga favoriter är "För jämställdhet, mot tomten", "Bränn lucia" & "Piller för lycka".)
Efter en kort pepparkakepaus med tomtebesök och utdelning av gratisskivor...
Rickard Beurling
...spelade Rickard Beurling, som om jag inte minns fel var med på ÷ppen Scen på Skyltenfestivalen i somras. Rickard var caféscenens första och enda artist som sjöng på det språk som gör att ingen klagar när man kallar sig singer/songwriter, engelska alltså. ven om, som han senare påpekade, man lyssnar mindre på texten när den sjungs på engelska, gillade jag det jag hörde. Musiken var lättlyssnad och framfördes med den rätta känslan.
Höjdpunkten var en låt vars titel jag inte uppfattade, men som började "I wonder why..." och presenterade som en sammanfattning av Rickards dokusåpeliv.
Mattias Karlsson
Också nästa musiker var en ny angenäm bekantskap för mig. Inledningslåten, "Röda dagar", handlade inte om julen utan om politik, och detta tema fortsatte som en röd tråd, utblandat med kärlek och glimtar i båda ögonen. Flera gånger kom jag att tänka på Dokor Kosmos, fast då en smula stillsammare. Här följer några rader ur höjdpunktslåten, vars titel jag inte vet: "Hon var inte kommunist, jag vet inte vad hon var / Hon var inte socialist, hon kanske var liberal / Hon var inte syndikalist, hon kanske var moderat / Nej nej nej, det var hon visst".
På någon låt fick han också stöd av en tjej som hette Ida (efternamnet missade jag tyvärr).
Axels Trio
Axels trio, var de första (utom Kultursabotörerna) som spelade med någon annan sättning en ensam gitarr, nämligen gitarr, bas och piano. De var en mycket skön trio att lyssna till, framför allt i "Höstlöv" (höjdpunkt!), en låt med ganska lugnt tempo men bra driv.
Bland mycket annat märktes kvällens roligaste och absolut minst kritiska jullåt, en "dementi av det envisa ryktet om tomtens död".
Jan Altsjö med komp
Caféscenens största band var Jan Altsjö, basisten Glenn och körsångerskorna Bella och Camilla. Jan Altsjö har varit med länge i Underjodensammanhang, först som Dan Andersson-tolkare, men numera också med eget låtmaterial. Likheterna i text mellan Jan och Dan är bitvis ganska stora.
Den röda tråden här var sprit. Jag tror att alla låtar utom en berörde detta tema. "Ett rus", "Supa supa supa" och "Skit i musiken, satsa på spriten", exempelvis. Den sista fungerade som avslutande statement, och är en solklar höjdpunkt.
Peter Trygg
Peter blandade friskt glädje och sorg under sin spelning. Han sparkade igång med "Lyckorus", en verkligt euforisk låt, vilket följdes av "Balladen som skammen att vara som han" och "Liten sång om längtan"... "Är så ensam, utan dig...", med stöd av Rebecka Lagerstedt.
Peter hade ingen låt om julen, men istället fick han hjälp av Henrik Tröst att plocka fram minnen av gamla somrar med "Gubben bitter kontemplerar", "Rusta ner" (progg & skrik, självklar höjdpunkt) och "Varm och glad". (En bra sommar att minnas kan vara 2001, när Tröst & Trygg uppträdde och spelade in skiva som tillsammans.)
Dick kommenterar:
Det är kul att se hur Peter Trygg en gång för alla övervunnit den självkritik som gjorde att han ibland bagatelliserade sig själv på scenen en period i sin artistkarriär. Ikväll visade han förutom självsäkerhet och scentrygghet också vilken lysande berättare han kan vara. Allra bäst blir det när han som idag får hjälp av Rebecka eller Tröst. Drömmen vore naturligtvis att få se Peter med en liten kompgrupp på tex. ståbas, piano och fiol men det är inte det lättaste att skaka fram hur som helst. /Lundberg
Ingemar Ragnemalm
Peter Trygg var den sista annonserade artisten, men efter honom ryckte Ingemar in för att "stänga scenen" med tre låtar, "Tänk om man inte skaffat barn", "Som en golfare" och slutligen "Pokémon". Akustisk allsångspunk med sång- och pianostöd, ingen dålig avslutning.