- Det låter som Store-bror, sa troll-mor, och så gick hon och öppnade. Och Store-bror klev in, hälsade och lade ifrån sig säcken.
- Här är nåt prinsessan att snaska på, sa han och räckte fram sin snok. Da klappade det på porten. Dunk, dunk!
- Det låter som Mellan-stor, sa troll-mor, och så gick hon och öppnade. Och Mellan-stor klev in, hälsade och lade ifrån sig säcken.
- Här är åt prinsessan att snaska på, sa han och räckte fram sin groda. Då klappade det på porten, Dunk, dunk, dunk!
- Det låter som Lille-bror, sa troll-mor och så gick hon och öppnade. Och Lille-bror klev in, hälsade och lade ifrån sig säcken.
- Här är åt prinsessan att snaska på, sa han och räckte fram sin padda. Och prinsessan måste tacka och ta emot.
- Älvorna kommer nog snart tillbaka, tänkte hon. Älvorna kommer nog och hämtar de otäcka djuren. Jag vill hellre dö än äta sådan mat. Och trollmor flaxade omkring och skrattade med full hals.
- Jag är på så gott humör, sa hon. På riktigt trollhumör. Jag tror att vi ställer till med förlovningen i kväll. Prinsessan skall gifta sig med en av mina söner. Hon får själv välja vem hon vill ha. Hon vill kanske ha dem alla tre, men hon får nöja sig med en. Och trollmor skrattade så hon måste hålla sig för magen. Och trollbröderna log så brett alla tre och såg så belåtna ut, ty var och en trodde att prinsessan helst ville ha honom. Men prinsessan själv blev så rädd och bedrövad. Ingen vän hade hon i sin närhet. Älvorna syntes inte till. Bara stjärnan lyste.
- Titta på dem, sa trollmor. Titta på mina söner. Vackrare troll finns inte på denna sidan manen. Men så liknar de också mor sin. Titta vackert på dem, lilla prinsessa. Men prinsessan satt med tårade ögon och såg ut mot stjärnan. Större sorg har ingen haft och hon såg ingen räddning. Här satt hon instängd i berget bland de fula trollen, och ingen kunde hjälpa henne ut. Och på andra sidan fönstergluggen stack det upp huvudet av ett nytt troll, som nickade at henne. Det såg ut som ett pojkhuvud, men prinsessan var saker på att det måste tillhöra ett troll.
- Nå, vem vill du ha? Fortsatte troll-mor. Du väljer bra, vem du väljer. De är trollkunniga alla tre. Och giftasvuxna är de också. Lille-bror som är yngst, fyller år i nästa vecka. Och om allt går väl, skall de leva i många tusen år till. Det finns bara en sak som vi troll behöver vara rädda för.
- Vad är det för en sak? Frågade Store-bror.
- Har jag inte talat om det? sa troll-mor. Nå, da kan det vara på tiden att ni får veta det. Sa här låter trollformeln som kan fördärva oss, och jag mår alltid illa när jag läser den: Kom friska vindar och vädra ut långöron, väldig haka och stornäsa! Kom västanväder och sopa bort trollen från grå berget! Hu, nu känner jag mig riktigt sjuk, sa trollmor. Men det går snart över. Och ni behöver inte vara rädda, mina trollgossar. Det gör ingen skada när vem som helst läser den där trollformeln.
- Vem skall läsa den för att det skall bli farligt. Frågade Mellan-stor.
- Det kan vara på tiden att ni får veta det, sa trollmor. När en pojke som varken är rädd för troll eller mörker läser den då är det farligt. Men en sådan pojke har jag aldrig råkat och får nog inte heller råka. Och skulle vi få se honom, sa är det bara att trolla bort honom innan han hinner öppna munnen.
- Jag mötte en pojke i skogen nu i kväll, sa Store-bror.
- Jag med, sa Lille-bror. Och han var inte rädd för troll.
- Och inte för mörker heller, sa Mellan-stor.
- Hu, vad ni skrämmer mig, sa troll-mor och flaxade omkring. Varför förtrollade ni honom inte.
- Vi hade sa bråttom, sa sönerna. Vi längtade hem till prinsessan.
- Hu, nu känner jag mig riktigt illamående, sa trollmor. Men det går väl snart över. Vi behöver nog inte vara rädda för den där pojken, han kan inte trollformeln. Nej visst, han kan inte trollformeln. Det är då väl. Nu känner jag mig rätt kry igen. Och trollmor skrattade åter för full hals och flaxade omkring i kammaren.
- Men vi glömmer bort förlovningen, sa hon. Har inte prinsessan valt än? Prinsessan satt bara och såg ut mot stjärnan, och stora tårar rann utefter kinden. Aldrig hade en prinsessa haft större sorg än hon, och ingen vän hade hon i sin närhet. Det där trollet på andra sidan fönstergluggen såg visserligen ut att vara ett snällt troll. Det nickade vänligt mot henne. Och det märkvärdigaste var att det alldeles liknade portvaktens pojke hemma i kungariket, honom som hon så ofta lekt med. Men det var naturligtvis bara trolleri. Och någon hjälp kunde hon inte vänta.
- Nå, varför svarar du inte? Sa troll-mor. Sitter du och sover. Det är visst bäst jag ger dig ett litet nyp. Och så nöp hon prinsessan så hårt i hennes arm att prinsessan måste skrika högt. Det gjorde så förfärligt ont.
- Är prinsessan för blyg att välja? Sa trollmor.
- Nå, då skall jag välja åt henne. Hon skall få Store-bror som är äldst. Är hon nöjd nu?
- Nej, sa prinsessan. Nej, nej. Jag vill inte gifta mig med någon av de fula trollen. Jag vill komma hem. Jag vill inte äta snuskig trollmat, och jag vill inte andas dålig luft.
- Jaså, låter det på det viset, sa troll-mor. Hon hade blivit alldeles grön i ansiktet av ilska, och hon fräste mellan vartannat ord.
- Jaså, låter det på det viset. Nej, du kommer aldrig hem mer. Där hemma i kungariket har syster min blivit drottning, och hon är ett lika bra troll som jag. Det är hon som skickat dig hit, och hon vill inte ha dig tillbaka. För nu skall hennes trollunge bli prinsessa efter dig och ärva riket. Ha-ha-ha! Du kommer aldrig hem mer.
- Och hädanefter skall du få bo inne i min kammare. Där är det skön luft för en prinsessa. Och jag skall mata dig med trollmat sju gånger om dagen. Och så skall jag gifta bort dig med Store-bror. Men först skall jag uppfostra dig litet bättre. Det kan behövas. Jag skall nypa dig, och jag skall ge dig av riset som jag har därinne. Och så grep hon prinsessan hårt i armen och drog henne med sig.
- In i kammaren med dig, sa hon. Där skall du få sitta på annat än mjuk mossa.
Ska pojken läsa trollformeln?