I detsamma hände något oväntat i grottan. Det hördes en röst från
andra sidan fönstergluggen, en vänlig pojkröst, men på ögonblicket
släppte troll-mor prinsessans arm, och hon och de andra trollen stod
som förstenade. <i>Kom friska vindar och värda ut långöron, väldig
haka och stornäsa! Kom västanväder och sopa bort trollen från grå
berget!</i> Och de friska vindarna kom, och västanvädret kom och slog
upp porten på vid gavel. Och ut flög trollmor och Store-bror och
Mellan-stor och Lille-bror. Det gick så fort att man inte ens såg åt
vilket håll de tog vägen. Men västanvädret rörde inte den lilla
prinsessan. Och strax därefter stod det en pojke i porten och hälsade
artigt. Det var portvaktens pojke, pojken som gått ut på äventyr.

<p>- Prinsessan behöver inte vara rädd, sa han. Nu är trollen
sin kos, och de kommer aldrig tillbaka. 

<p>Ska pojken <a href="slutet.html">bege sig hem</a> eller <a
href="guldfeber.html">leta reda på trollens guld och ädla stenar</a>?