Hu, vad det prasslade och pep mellan kvistar och löv! Men pojken var inte rädd för det. Då kom ett nytt troll vankandes med en säck på ryggen. Det var trollet Mellan-stor. Han var ful som stryk, och det fulaste var hans långa vårtiga haka, som nästan stötte i marken.

- Klafs, klufs, klafs, klufs! Pustade han, där han gick fram.

- God kväll, farbror, sa pojken.

- Sicken en tomte, sa trollet. Och så satte han hakan i marken och plirade med ögonen.

- Jag är ingen tomte, jag är en pojke.

- Sicken en pojke, sa trollet. Det var en rysligt ful och liten haka du har. Titta på min. Det är en fin och välskapad haka det. Jag är säker på att prinsessan tar mig bara for min sköna hakas skull. Det var en ful haka du har.

- Jag är nöjd med vad jag fått. Men vad har farbror i säcken?

- Jag har säcken full med gullkorn, som jag varit ute och plockat. Och överst har jag en grön och skön groda. Den skall prinsessan få snaska på.

- Vad är det för en prinsessa?

- Pytt, fick du vetat, sa trollet och plirade illmarigt med ögonen. Men har du sett till Store-bror.

- Jojomän! Och han bad hälsa att han gått hem till berget.

- Då måste jag skynda mig, sa Mellan-stor. Hade jag inte haft sa bråttom, skulle jag ha trollat dig till en kråka. Men nu får du väl förbli så ful du är. Och så knogade trollet i väg igen.

Ska pojken springa hem, sitta kvar eller följa efter Mellan-stor?